Vet inte vem jag är

Hej, jag är en 12 årig tjej. Snart 13 som lidit av depression i över ett år.

Jag vet inte vem jag är, vem jag vill bli, vad jag gillar och vad jag inte gillar.

Jag har ingen aning om vem jag är.

Jag skadar mig själv, vill inte leva men inte dö.

Mamma hittade mitt rakblad för några månader sen, jag fick gå till kuratorn.

Hon skickade mig till BUP. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjort då.

Jag klarar inte av att prata med en främling om mina problem som jag aldrig pratat med någon om. Så jag fick ljuga och säga att jag mådde bra till mamma så jag skulle slippa att prata med kurator eller han på bup.

Jag får ångest när jag äter. Jag försöker spy upp maten men funkar inte.

Vad ska jag göra? jag orkar inte mer

jag orkar inte mer

BUP svarar:

Hej!

Du har det jobbigt just nu. Du har många och starka känslor som kan vara svåra att förstå och veta vad du ska göra med dem.

Först vill jag säga att i den ålder du är i nu, i början av puberteten, är det vanligt att man inte längre känner igen sig själv, att man inte vet vem man är eller förstår sina känslor. Har man, som det verkar vara för dig, mått dåligt redan innan dess så kan puberteten bli svårare.

Du skriver inget om hur du har det omkring dig, i familjen, i skolan, med vänner. Sådant kan vara ett stöd eller en påfrestning och påverkar mycket hur man mår.

Men även när det känns som ett kaos och att man själv är dålig i allt, så går det att hitta vad de här känslorna egentligen hänger ihop med. Man kan se att allt inte är ens eget fel och hitta vägar till att göra det bättre igen.

Men det är för svårt att göra det helt på egen hand. Man behöver någon att tala med om hur det är och hur det känns. Som du säger är det inte lätt att öppna sig för någon man inte känner. Man kan vara rädd för att inte bli förstådd, för att inte bli omtyckt, för att behöva tala om något som känns svårt. Men det vet den man talar med om den är professionell. Och den ska kunna ge stöd. Om det känns alldeles för svårt med den man talar med kan det fungera bättre med någon annan. Det är inte konstigt.

Jag tycker att du igen ska försöka berätta för din mamma om hur du mår. Försök vara så ärlig som möjligt. Om du gömmer för mycket så blir det svårare att få hjälp. Ju ärligare du kan vara ju bättre hjälp kan du få.

Din mamma kan sedan kontakta BUP igen. Kanske kan hon be att ni får en annan behandlare. Eller tala med kuratorn igen.

Men du ska inte ljuga om hur du mår. Vi kan alla behöva tala med någon när vi har det svårt. Och det kan göra livet så mycket bättre.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta