Förtjänar jag inte hjälp?

Hej, jag blev i mina ögon och andras ögon emotionellt/psykiskt misshandlad av mitt ex när jag var 12-13, det låter jättetöntigt och många verkar tro att jag bara blev ledsen för att det tog slut. Men jag kan knappt tänka på det nästan två år senare utan att vilja skrika och slå sönder saker och gråta. Han skulle hela tiden veta var jag var och vem jag var med och om det var någon han inte tyckte om hotade han att lämna mig. Han hotade hela tiden att skära sig och ta livet av sig vilket skadade mig så mycket. Han var otrogen och använde mig som ett skyddsnät, han sa hur mycket han älskade mig och hur mycket han behövde mig och hur han skulle hänga sig om jag lämnade honom, men höll på med typ fem andra tjejer. Då när jag hade fått nog och sa att jag inte ville vara med honom mer sa han igen hur mycket han älskade mig och att han bara gjorde ett misstag och att han ville hänga sig. Varje gång jag sa ifrån för all skit han drog mig igenom sa han bara ”okej jag fattar jag är en dålig person och du hatar mig och jag ska hänga mig nu. Är du glad nu?” Så jag kunde inte säga ifrån, jag tog bara allting. Jag mådde så extremt dåligt och var i sånt oerhört behöver av kärlek och uppmärksamhet så jag kunde inte lämna. Och jag älskade honom så så så mycket, för när det var bra med oss var det jättebra. Det var inte alltid dåligt och hemskt, det var bra också vilket var också varför jag inte kunde lämna. Men det förhållandet har påverkat mig så grovt, mycket mycket mer än jag har trott tidigare. Jag har inte trott på en enda komplimang sen dess, jag tror att i princip alla jag möter har dåliga avsikter, ser mig själv enbart som en sexleksak och ett andrahandsval när killen inte kan få tjejen han vill ha. Det påverkar mig för mycket för att skriva allt, men jag vet inte vad jag ska göra nu. Har sagt att jag hade ett abusive förhållande men han brydde sig inte riktigt. Kan detta vara ett trauma? Hur vet jag om det är tillräckligt illa? Alla jag pratar med tycker inte att jag förtjänar hjälp för vi var så unga och han gjorde misstag och han var bara osäker osv. Men jag kan inte släppa det som hände och det har förstört mig så mycket. 

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Att andra säger åt dig att du inte förtjänar att få hjälp för att ni var unga säger ju ingenting om hur då mår och känner dig inuti. Din upplevelse är att den relationen har förstört något för dig och det är kanske det som är det viktigaste för dig. Att vara i en relation är inte alltid så lätt vilket du fått erfara.

Man upptäcker kanske sidor hos sig själv som man inte var medveten om innan. Du har kanske lärt dig att det är svårt för dig att tänka klart när din partner säger att hen älskar dig även fast hen innan hotat med att ta livet av sig om du inte uppfyller hens önskningar. Du skriver att du efter den relationen inte kunnat tro och lita på en enda komplimang som du fått av någon.

Du frågar om det du varit med om kan ha varit ett trauma. Det kanske man kan säga men det viktigaste är kanske inte vad man kallar det. Du vet hur det har varit och hur det har påverkat dig. Jag tycker att det låter viktigt att du tar dig själv och dina känslor på allvar.

Du skulle nog ha nytta av att få prata med någon som är van att prata med unga om relationer och känslor. Jag tycker att du skall vända dig till din närmaste ungdomsmottagning för att få hjälp med att prata om och sortera i dina känslor kring hur det var i din gamla och svåra relation.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta