Självskadebeteende, ångest, mat och familj

Hej, jag är en tjej på 14 fyller 15år om några dagar, kommer skriva om självskadebeteende ,ångest och mat och familj typ.

(skriver nu att ja skriver massa onödiga och oviktiga saker men när jag börjar skriva kan jag nästan inte sluta)

jag har börjat tänka på maten och att jag vill gå ned i vikt då jag tycker jag väger mycket och har tjocka lår,har även under vissa helger knappt ätit något och då årkar jag inte kliva upp på morgonen och kan ligga i sängen i upp till 3-4timmar efter att jag vaknat och sedan bli arg på mig själv för att kag ”slösat” bort min dag på att stirra upp i taket typ 

men kan inte sluta äta helt eller äta mycket mindre då kag känns enig elak om jag inte äter av middagen som min mamma gjort, mens et är ju bra

dessutom så har jag av nån anledning nästan slutat dricka vatten helt . Dricker bara vatten när vi åker bil långt eller när jag har jätte ont i huvudet och måste ta alvedon( har ont i huvudet gaanska offta endå men tror det har med att kag inte dricker vatten) men min kropp blir inte törstig längre känns det som.

, jag har även skärt mig några gå ger men har inte direkt fått ärr av det bara typ 3-4ärr som ser ut som om kag typ råkat skadat mig. Ingen vet om att jag har gjort det men tror några i klassen kan ha sätt det då jag för nån månad sedan typ skrapade/skärde med en glasbit på mina fotleder för att jag fick ångest från ingenstans och hade lite blid/skorpor som syntes när kag bytte om, ingen i klassen duschar efter så man är ju inte utan kläder så länge om man säger så men tror en person kollade på min fot men är i te säker, hon har i te sakt nåt om det men har endå lite ångest att hon kan ha sett det. 

Jag undrar om det räknas som självskadebeteende när det bara varit några gånger och om det är allvarligt. Eller kan bli värre.

nu har jag dock inte skärt mig på nån månad men brukar ha gummisnoddar runt handen för att det gör ont efter ett tag och det är typ skönt när jag har ont på kroppen och inte i kroppen,

jag har inte så många vänner men de typ 2-3 riktiga vännerna jag har kan jag ändå inte prata om allt med, bara en som visade att hon och en annan kompis tästat skära sig på foten för att känna hur det känns och jag kände mig ledsen för att hon berättade det till mig men jag vågar inte prata med henne om att jag gjort det flera gånger.

och jag har många halv och låssas syskon men hadde 2helsyskon men min storebror dog typ i magen så har bara sett bilder på han och hans lilla kista men min lillebror dog när han var typ 3-4månader och jag var typ 2-3år men vet inte hur han dog då vi aldrig har pratat om det och har bara 1 foto på han i mitt rum fast min mamma inte vet det, jag har då lite svårt när vi tillexempel i början av 7an skulle ställa oss på led beroende på hur många syskon man har och jag tänkte länge på vilka jag skulle räkna med men det blev så att jag bara räknade mina helsyskon när jag har typ 8andra syskon och vet inte varför..

förlåt för att jag skrev så mycket och slarvigt men var skönt att skriva ut en liten del av mina problem/tankar nu på en söndagsmorgon klockan 03;24 när jag inte kan sova.

M04

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det var väl inga onödiga och oviktiga saker du skriver om utan tvärtom! Sådana tankar du har som är viktiga för dig.

Kanske tänker du ibland på den familj du kunde ha haft. Tillsammans med din pappa, din mamma och en storebror och en lillebror. En annan familj än den du lever i idag men kanske ändå på något sätt levande i dina tankar. Du har ett foto av din lillebror i ditt rum och din mamma vet inte om det och du vet inte hur han dog för ni har aldrig pratat om det. Även om det är väldigt ledsamt för din mamma att berätta om vad som hände kanske det ändå är dags att du får dela det med din mamma. Du var ju med och hade kanske längtat mycket efter få en bror.

Du skriver att du har åtta halvsyskon och låtsassyskon. Om ni alla lever ihop blir det en stor familj! Får du plats och utrymme och egen tid med din mamma? Ibland förstår inte småbarnsföräldrar att även de äldsta, som verkar klara sig själva så bra -att också de behöver egen "mammatid". Och du skriver inget om din pappa. Har du kontakt med honom? Om inte, är han någon du saknar när du tänker tillbaka på dina helsyskon?

Jag tycker du ska prata med din mamma om dina vikt och matproblem. Du dricker nästan inget vatten och tror du får ont i huvudet på grund av det. Är det någon form av självskadebeteende? Du skriver att det känns som din kropp inte längre blir törstig. Jag tycker det låter som ett allvarligt problem. Vatten är helt livsnödvändigt för oss alla och det måste du se till att även du får i dig!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta