Vill inte dö men orkar inte leva

Hej!

Jag har mått dåligt i oräkneliga år nu och börjar komma till det stadiet då jag är beredd att ge upp. Som åttaåring drabbades jag av ätstörningar och rasade i vikt. Dessa har sedan hängt sig kvar tills idag. Under låg-, mellan- och högstadiet var jag mobbad, som värst under 6:an och 7:an innan jag bytte skola. Idag är jag 16 år och går första året på gymnasiet, mår sämre än någonsin och kämpar på krafter som inte längre finns. 

För två år sedan blev ätstörningarna starkare och jag blev allvarligt sjuk i anorexia. Kämpade mig upp till en hälsosam vikt men blev aldrig riktigt frisk. Mådde till och från okej tills i höstas då allt rasade igen. Jag började gymnasiet och kom in i ett maniskt pluggande, brände ut mig själv och gick in i en grov depression. I samma veva kom ett återfall i anorexin som ett brev på posten och det är väl ungefär där jag befinner mig idag. 

Hemma blir det mycket diskussioner vid maten. Bråk och skrik präglar vardagen helt enkelt. Min självbild är på botten och jag känner och ser mig själv som tjock, så pass att jag inte står ut med mig själv längre. Hatar i stort sett allt som harmed mig att göra.

Dessutom har jag blivit allt mer självmordsbenägen då jag inte längre ser en enda mening med livet. Känns som att jag aldrig kommer få må bra och skulle jag nu få göra det, är jag så otroligt trött att jag inte vet om jag orkar gå igenom tiden tills dess. Kort sagt, allt känns hopplöst och jag har gett upp. Självskadar sedan en tid tillbaka då jag har problem med mycket ångest och vet inte hur jag ska sluta. Har börjat planera hur jag ska ta mitt liv, samt när det ska kunna ske. Har även börjat formulera ett avskedsbrev till mina nära som de ska kunna läsa när jag kommit till den punkt att jag ger upp. 

Grejen är bara den att egentligen vill jag inte dö, jag orkar bara inte leva. Jag vill alltså innerst inne ha hjälp innan det är försent. Går i behandling på äs-enheten där jag bor, men där får jag endast hjälp med anorexin. Har dessutom varit in på BUP-akuten tre gånger, men aldrig känt att jag blivit tagen på allvar. Just därför vet jag inte längre vad jag ska ta mig till. Vill få hjälp men vad ska jag göra när hjälpen inte tycks finnas där? Jag vet inte hur många fler dagar jag orkar. Det blir så mycket värre hela tiden och allt jag vill är att ge upp. Snälla hjälp mig. Jag vill ju inte dö, men JAG ORKAR INTE LÄNGRE LEVA. Är livrädd för mig själv och det jag planerar att göra. Men kan inte hantera och kontrollera mig när jag mår såhär fruktansvärt dåligt. Jag orkar inte, orkar inte, orkar inte längre. 

/Desperat tjej som vill få leva igen

Desperat tjej med tankar på döden

BUP svarar:

Hej!

Så bra att du hör av dig till oss. Så himla himla tufft och kämpigt du har haft det under många år. Men i allt det här så lyckades du också ta dig tillbaka efter en svår anorexia. Det är helt otroligt starkt gjort av dig.

Det låter som övergången till gymnasiet blev mycket stress för dig. Du pluggade intensivt, blev utmattad och djupt nedstämd. Man brukar säga att när man är i ett sårbart och skört läge, då kan tidigare svårigheter blomma upp igen och man kan hamna i ett bakslag. Som med din anorexia.

Det är verkligen lätt att förstå din förtvivlan och att du misströstar djupt. Dina tankar och känslor att du aldrig tror dig kunna komma ut ur det här problemen, aldrig tror dig kunna må bra igen- de är verkligen lätta att begripa. Men du kan komma igenom det här och det kommer du att göra. Du har redan gjort det en gång tidigare.

Nu behöver du få fortsatt stöttning och hjälp så du kan återhämta dig och komma ur det här. Man vet att det ofta kan ta flera år att ta sig igenom en svår anorexia. Men det finns också mycket hopp! Många ungdomar som gått igenom det här kan vittna om att det går verkligen att må bättre igen, och blir fri från den svåra ångest som man kan vara drabbad av.

Du behöver omgående berätta för dina behandlare och vårdgivare på din ätstörningsenhet om dina allvarliga självmordstankar. Du behöver även berätta att du skär dig och att du har en ångest som du inte orkar uthärda.

Tillsammans med dig och dina föräldrar så behöver din ätstörningsenhet göra en plan för hur din fortsatta hjälp behöver se ut. Kanske behöver ni tillsammans ha ett möte med din BUP-mottagning om du behöver få behandlingsinsatser från båda dessa mottagningar samtidigt.

Det är en svår situation för dig men du måste kämpa för dig själv. Fortsätta kämpa för att du får den hjälp som du behöver få för att orka ta dig igenom din ätstörningsbehandling.

Det låter ju även som din familj märker hur tufft du har det.

Tror du att du kan du prata med någon av dina föräldrar? Berätta att du inte orkar med som saker är nu och att du känner att du behöver få mer hjälp för din ångest och dina självmordstankar? Säkert är din familj också mycket oroliga för dig och kan hjälpa dig att prata med dina nuvarande behandlare.

Ge inte upp!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta