Börjar känna både hopp och ångest

Hej bup! 

Jag har tidigare haft problem med självskadebeteende och självmordstankar. Jag fick hjälp för mitt självskadebeteende i ungefär två månader innan vi avslutade det. 

Jag har också varit hemmasittare i ungefär två år, men jag har börjat gå i skolan igen nu. Jag har börjat må lite bättre tror jag men jag mår fortfarande inte ”bra”. 

Det känns som att jag inte har fått hjälp fast än jag har behövt det. Det krävdes att jag hade ett stort sår på min arm för att någon skulle se att jag mådde dåligt. Och jag vet att det kanske är mitt fel för att jag aldrig pratade med någon. Men vad ska man säga? Det finns ingen som bryr sig om något som är osynligt, om något som egentligen inte finns. 

Dessutom så hade jag ingen att prata med, i början hade jag mina båda föräldrar men de hade inte tid för sånt. Och sedan så hade jag ingen (för jag störde bara), och efter det så hade jag väl mamma men hon var så stressad hela tiden. 

Jag har aldrig pratat med någon om något svårt. Jag undrade ofta när jag var yngre hur man kunde prata med sina föräldrar eller andra om sånt (alla typer av svårigheter), och när tiden kom så gjorde jag det aldrig. 

Jag har börjat få ganska mycket ångest (jag tror att det är ångest; jag är inte så bra på att kategorisera känslor). Jag får liksom ångest över allt, över att jag finns, allt som hänt, att allt är som det är. 

Jag ska träffa min pappa snart men jag vill verkligen inte det, jag vet inte varför jag sa ja, men han frågade mig ju. Vi hade inte träffats på mer än två år innan vi träffades i höst. Jag vill kunna hata honom igen för allt han gjort, men det kan jag inte. Man glömmer så fort. 

Jag har börjat känna mer hopp för framtiden men ibland önskar jag att jag hade dött. Det var så skönt att se sig själv som redan död. Man behövde inte oroa sig för något, man kunde bara sitta där och vänta. (Jag tänkte dö) 

Det där blev nog inte riktigt en fråga men för att avsluta brevet; hur kan man leva med sig själv? Det som jag tillslut kommer fram till är att mycket dåligt som har hänt är mitt fel (i mitt och mina närståendes liv), att jag är dålig, att jag har orsakat mig själv och andra mycket lidande och att jag inte riktigt har en plats här i världen egentligen. (Jag kan nog inte bli evertygad att jag har fel i det)

Förlåt om det blev lite onödigt långt eller konstigt skrivet, jag hoppas ni/du förstår vad jag menar. Jag behövde kanske bara skriva av mig lite. Tack för att du läst igenom allt. :)

L

BUP svarar:

Hej L!

Det gör inget att du inte formulerar en klar fråga i ditt mejl, det ligger ändå mycket i dina rader. Jag förstår att du har en lång och extremt svår period bakom dig. Jag förstår också att det dröjde mycket länge tills man började se hur otroligt dåligt du mådde. Det finns alltid skäl till när elev blir hemmasittare oavsett självskadebeteende. Viss har du rätt i att det gör svårt för omgivningen att förstå någonting som man inte själv säger men du har också rätt i att med tillräckligt uppmärksamhet och empati förstår man mer än bara det som sägs i ord. Man kommunicerar på olika sätt och det behövs vuxna som inte bara är stressade utan också kan se och höra det som kommer från barnen genom andra kommunikationskanaler än den verbala.

Nu skriver du ändå att det har hänt en hel del positiva förändringar i ditt liv. Du har fått hjälp för ditt självskadebeteende och du går till skolan igen - grattis, det är stort, det har du säkert jobbat hårt för att nå dit. Du har lagt grunden till att du med all rätt kan känna hopp.

Men allt detta betyder inte att du mår helt bra. Det är kanske inte så konstigt. Du har ett långvarigt lidande bakom dig. Mycket svåra problem har du löst men det är långt ifrån att må alltigenom bra. Problemfri blir man nog nästan aldrig, det vore inte ett realistiskt mål att sätta  Men man ska kunna hantera sina problem utan att ramla ner i en djup svacka. Och man ska uppnå en sådan balans som gör hanteringen av svårigheterna möjligt. Det kräver tid och det kräver också att man kontinuerligt har någon att prata med.

Därför tycker jag att det är viktigt att du försöker återfå den relation du tidigare hade med din mamma och pappa när du kunde tala med dem. Jag förstår att det har hänt mycket i din familjs liv och din pappa har varit frånvarande under en lång period och du har säker dina skäl att var arg på honom. Men när han nu tar initiativ till att ni träffas och talar med varandra  så tycker jag att du ska ge en chans till en förnyad kontakt med honom. Jag tror att det bästa medel vi har för att reda ut saker och ting är just samtal. Ingen garanti för att allt blir bra men en förutsättning i alla fall.

Samma gäller din mamma, hur mycket hon också har att ta itu med som gör henne stressad. Du är hennes dotter och hon är din mamma, detta är den viktigaste relationen som hon också är ansvarig för.

Dina funderingar om livet, om meningen med att genomlida en massa svårigheter, vår plats i världen och liknande är helt sunda funderingar för en tonåring.  Jag vågar till och med säga att kloka och reflekterande ungdomar ställer sådan frågor. Inte minst för att kunna diskutera dessa existentiella funderingar behöver man vuxna att tala med men så klart även kompisar.

Oavsett om det går att du igen kan tala med dina föräldrar tänk på en annan sak. När man haft allvarliga problem med sin psykiska hälsa och har fått hjälp med det är det inte ovanligt att man kan behöva en kortare "påfyllning" av behandlingen. Om du känner att du börjar få problem med ångest (vilken typ den må vara) kan du alltid ringa till den mottagning du tidigare fått hjälp på och säga att du behöver en förstärkning som vi kallar för påfyllningssamtal. Det är inget konstigt med det och det brukar inte heller  kräva många nya samtal.

Även på nätet kan du få stöd via chatt om du går in till exempel på tjejzonen.se eller på föreningentilia.se. Även hos skolkuratorn kan man alltid söka stöd hos, det vet du säkert.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta