Hatar verkligen mig själv

Hej är en kille på 14 år och rent ut sagt harar mitt liv jag vill inte ta livet av mig men jag vill ändå inte leva. Jag tränar typ 8-9 gånger i veckan alltså intensivt med dubbla pass på en dag jag har inga problem hemma eller i skolan men jag är alltid trött inte fysiskt utan psykiskt jag tränar inte så intensivt för att jag tror att jag ska bli större eller starkare utan för på gymmet så glömmer jag bort alla tankar och bara kör min grej med svinhög musik i öronen men så fort jag går därifrån så kommer alla tankar tillbaka. I skolan så blir jag en helt annan person en hemma jag blir helt iskall och bryr mig bara åt mig själv skrattar när folk gör sig illa eller fel jag gör det inte för att vara taskig utan känner mig arg på mig själv för att skratta åt folk tillexempel men det är lättare att vara elak än att vara snäll och ett lätt mål för mobbare jag vet inte vart allt kommit ifrån utan det bara va där en dag och har aldrig försvunnit och jag hatar värkligen mig själv för det. Känns som en depression men jag vet inte skulle di snälla kunna hjälpa mig för tror inte att jag orkar mer snart 

14-årig kille

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag undrar vad det är för tankar du har som du gör så mycket för att slippa höra eller tänka på. Jag antar att dessa tankar också på något sätt påverkar hur du är i skolan. Du skriver att du blir en helt annan person i skolan än hemma. En person som är elak och som du inte gillar. Men ändå blir du den personen. En vild gissning  är att du kanske behöver ett "skydd" för att dina andra, kanske ömtåligare och "snällare" sidor. Du nämner mobbning. Har du blivit mobbad eller känner du att det finns risk om du skulle visa dig snäll? Du har blivit någon som du inte själv gillar och du mår verkligen dåligt.

Jag tror att du skulle må bra av att prata om detta med någon så att du bättre förstår vad det är som händer med dig och varför du reagerar som du beskriver. En möjlighet är kanske att prata med skolkuratorn, en annan är att ta kontakt med en ungdomsmottagning. Om du kan prata med dina föräldrar om dessa saker kan ni ta kontakt med vårdcentralen eftersom du också undrar om du är deprimerad. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det viktiga är nog att du får någon att prata med om de tankar du har som är så jobbiga.

Om du tycker det känns lättare att chatta anonymt till en början, så går det att göra på Killfrågor. Där finns kloka vuxna som kan ge stöd, tröst och hjälp med hur du kan gå vidare.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta