Svårt att söka hjälp

Hej! Det är så att jag har haft panikångest i snart 3 år. Jag har blivit bättre på att handskar med panikattackerna. Dock så öppnade min panikångest upp andra saker. Såsom overklighetskänslor som jag aldrig förstått mig på. Det kan kännas som att jag är mitt i en psykos och det händer ibland. Obehagligt är det. Jag har det väldigt svårt med att söka hjälp, tycker att det är jobbigt och har oftast känt att de flesta psykologer förminskar ens problem. Jag hade ett självskadebeteende ganska nyligen men det har jag slutat med men det känns inte rätt att bara gå runt med en massa problem. Nu har jag kommit till den fasen att jag känner mig väldigt deprimerad, en ren ångest som bara alltid håller i sig samt en stark tomhetskänsla. Det är inte bara det, jag och människor runt omkring mig tycker att något är konstigt med mig. Jag har blivit väldigt tillbaka dragen, hoppat av skolan osv men det är mer fokus på mitt beteende. Har fått höra ett antal gånger att jag har ett histrionisk beteende, kan uppfattas som sjukt känslokall osv. Håller med till en viss del. Jag är en hypokondriker också, som inte gör saken bättre. Får för mig att jag har en massa sjukdomar och det får jag ångest för. Har besökt vårdcentralen ett antal gånger nu. De bokade en tid åt mig, skulle träffa en kurator och prata om mina overklighetskänslor men hon var sjuk och bad mig boka en ny tid vilket jag aldrig skulle göra. Så det var lite dumt. Känner bara hur saker och ting förvärras för mig desto mer tiden går men känner själv att jag inte vill söka hjälp på grund utav att jag kan känna en viss skam för det typ, svårt att förklara liksom. 

Åsaaa

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det låter som att du har det väldigt besvärligt och du beskriver att du har svårt för att söka hjälp. Kanske är detta en bidragande orsak till att du  drar dig undan och hoppat av skolan?

Du var på väg att träffa en kurator på vårdcentralen och prata om dina overklighetskänslor men det blev inte av. Vad var det som gjorde att du ändrade dig och inte bokade ny tid? Du nämner skamkänslor av något slag. Du beskriver att det har känts som att psykologerna förminskar dina problem.

Jag undrar om det kan kännas som ett avvisande - att de inte förstår hur besvärligt och jobbigt du har det. Fantasin kan ju lätt bli att de tycker du kommer dit för en bagatell, något du inte skulle behövt söka hjälp för? Hypokondri kan ibland uppfattas som ett inte "riktigt" problem utan bara "inbillning". Men så ska det ju inte vara på en vårdcentral eller om du möter professionella behandlare.

Jag tycker du beskriver flera allvarliga problem som du verkligen behöver hjälp för. Du har mycket ångest och det känns ibland som att du är mitt i en psykos. Jag tror verkligen att du skulle ha nytta av en samtalskontakt som varar ett tag. I den skulle du kunna prata om dina farhågor och rädslor och ångest som tar sig olika uttryck. Ibland mot dig själv och ibland gentemot andra? Du skulle också kunna prata om dina olika strategier du använder att undvika ångest. Att dra sig undan från det som väcker ångest är ett vanligt sätt men inte alltid det bästa i längden.

Så försök övervinna din ångest och sök hjälp igen!! Lycka till !

P.S. förutom vårdcentralen skulle du också kunna söka hjälp på en ungdomsmottagning.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta