Har ångest och vet inte varför

Hej bup! Jag är 12 år och har alltid varit en fin och mycket älskad tjej, både i familjen och i skolan. Jag är bra i skolan och har alltid haft många vänner. Men de senaste månaderna känns det inte lika bra längre. Jag har ständigt ångest, dag in och dag ut. Jag vet inte varför. Jag gråter oftast på kvällarna. Jag vet inte riktigt hur panikångest är men ja brukar i alla fall stört gråta tills jag somnar. Det är som att jag går runt med en ryggsäck fylld med stenar och när jag väl kommer hem så bara tappar jag allt och bryter ihop. Har insett att jag faktiskt bara har en vän. Jag har känt henne sen fyran och jag har alltid stöttat henne när hon har haft det svårt (hon hade inga vänner då). Nu i sexan känns det som att hon bara lämnar mig för att hänga med andra och det gör att jag blir väldigt ensam. Ingen hatar mig, det är bara det att jag lixom inte är med dom. Jag tränar konståkning oxå, en sport med många ”bedömningar” och tävlingar. Jag presterar inte lika bra på isen längre. Samma sak i skolan. 

Har skurit mig några få gånger, men jag vill verkligen inte fortsätta. Även fast att det händer. Behöver verkligen prata med någon! Jag vill inte göra min familj besviken på mig men jag vill inte fortsätta såhär. (Har redan hört tusen gånger att det är ”puberteten” så det behöver ni inte ta upp)

Rädd att göra någon besviken

BUP svarar:

Hej!

Tack för att du skriver till oss. Du skriver insiktsfullt om dig själv och hur du uppfattar att saker är för dig. I allt det här så tycker jag det låter som du blir alltför ensam med det som känns svårt och jobbigt för dig just nu.

Du tänker klokt som på egen hand funderat på att ta hjälp och att du vill få prata med någon. Det är verkligen bra tänkt, att kunna be om hjälp när problem känns svåra att lösa på egen hand.

Du skriver att du känner dig rädd för att göra din familj besviken om de får veta hur du mår. Många unga känner så som du beskriver. Men tänk om det inte alls blir så? Utan att dina föräldrar tycker att det känns bra och viktigt att du vänder dig till dem när du märker att du faktiskt inte mår bra?

Du skriver att du har en bra familj och upplever dig älskad. Det troliga är att dina föräldrar kommer vilja lyssna på dig och försöka stötta dig utan att döma dig.

Att du får börja prata med någon av dina föräldrar om dina känslor kan göra en skillnad. Om du då också kan få känna lite extra stöttning hemifrån så kan även det göra en positiv skillnad.

Tillsammans med dina föräldrar så kan ni ta en kontakt för dig om du också vill få prata med en utomstående. Det är bra om dina föräldrar kan vara delaktiga i det. Då kan även föräldrarna få ta del av vissa råd hur de kan fortsätta stötta hemma.

Många unga tycker att det kan kännas lättare att prata med en utomstående om vissa saker. Att man hamnat i att självskada kan vara en sådan sak.

Via skolans Elevhälsa- hos skolkurator och skolsköterska -så kan man få hjälp med samtal. Dit kan man vända sig på egen hand för samtal och stöd.

Tillsammans med sina föräldrar kan man också söka en bedömning hos psykolog på vårdcentralen eller via BUP.  Det finns alltså flera sätt att ta hjälp och stöd.

Försök att samla mod till dig och berätta för dina föräldrar så snart det går. Om det känns alltför svårt så ta först en kontakt med din skolkurator eller din skolsköterska så kommer de att kunna hjälpa till.

Lycka till!




Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta