Har oro över att jag pratar högt för mig själv

Hej jag är en 16 årig tjej som har ett problem som förföljer mig dagligen. Detta råkar även vara min största hemlighet. Jag pratar med mig själv, jag har gjort det hela mitt liv. Jag har alltid varit väldigt pratglad och högljud och aldrig varit blyg runt folk. Jag har aldrig haft problem med detta tills nu på senare år då jag börjar inse hur konstigt detta är. Jag pratar med mig själv högt såfort jag blir ensam, om allt möjligt. Jag skulle inte säga att jag håller diskussioner med mig själv, utan mer som att det är som att någon lyssnar. Jag kan prata om vad som helst, allt från en åsikt till hur min dag varit. Det kan vara så att jag kollar på tv en dag, hör tex, något jag inte håller med om och då pausar jag programmet och sitter och pratar. Jag är skäms något enormt över detta och är så orolig att någon skulle få veta. Det har blivit till en grej att jag varje dag försöker att inte prata med mig själv, men det slutar alltid med att jag sitter och har långa samtal med mig själv. Jag umgås mycket med vänner men jag brukar aldrig känna mig ensam när jag är själv pga av att jag alltid pratar. När jag pratar med mig själv berättar jag mer än vad jag säger till min bästavän. Det är som att jag pratar med någon som bara lyssnar och håller alla hemligheter jag säger. Jag känner mig även iakttagen hela tiden, vilket jag också gjort hela livet men nu på senare år börjat fundera på varför. Det konstiga är att jag inte känner mig iakttagen bara utan det känns som att det är folk jag känner som ser mig. Dessa problemen är ungefär det enda jag tänker på om dagarna. Jag tänker så mycket på det att jag blir yr och får ont i huvudet. Är det någor allvarligt fel på mig? Det känns nästan som att jag är sinnessjuk, hela dagarna googlar jag runt om detta men hittar ingen annan med samma problem. Jag vågar inte ens berätta detta för min pshykolog eller föräldrar. Jag har inte varit med om eller gått igenom något speciellt i mitt liv som skulle kunnat påverka eller förklarat detta.

Oroliga tjejen

BUP svarar:

Hej!

Tack för du skriver till oss. Jag tänker att du har en medvetenhet om att du har det här beteendet och att det är ett beteende som du har när du är för dig själv. Det låter därför inte som ett tecken som tyder på något allvarligt psykiska problem.

I allmänhet kan man ju säga att det är mycket vanligt att vi människor, i varierande grad, pratar högt för oss själva.

Många människor uttrycker det som att man har en inre dialog inom sig själv och med sig själv. Denna inre dialog kan ske i våra tankar enbart eller genom att vi också säger saker högt som vi tänker och tycker. Det kan ske helt medvetet eller att man halvt omedvetet har beteende att prata för sig själv.

Detta beteende att resonera inom sig eller högt för sig själv kan man tänka kan fylla olika funktioner eller syften. Det kan bli som ett slags sätt att klargöra för sig själv hur man tänker och känna inför olika saker. Kanske är det så det är när du känner att du vill stanna upp och få säga hur du tycker när du ser olika program på TV?

En del säger att de pratar högt för sig själva för att peppa upp sig eller uppmuntra sig själva. Andra självpratar som ett sätt att uppmana sig sig själva till något.

Många barn pratar ju också högt för sig själva som en del av sin fantasilek, som ett led i att föreställa sig saker eller leva sig in i olika scenarion med fantasins hjälp.

Med detta sagt vill jag också lyfta fram olika exempel på det alldeles normala kring att människor i olika åldrar och i olika grad,  pratar och resonerar högt för sig själva.

Men oavsett det, så låter det ju som att du har det jobbigt när du hela tiden oroar dig över ditt beteende eller dina impulser att vilja prata högt för dig själv?

Det verkar också som att du uppfattar att du i högre grad än andra har för vana att prata högt för dig själv, och det i sig oroar dig. Stämmer det?

I och med att du går runt och oroar dig för det här så tror jag att du skulle vara hjälpt av att få möjlighet att prata med någon om det.

Du nämner att du redan går hos en psykolog, men att du inte riktigt har vågat ta upp den här frågan ännu. Jag tycker som sagt att du inte alls ska behöva skämmas över att fråga din psykolog om det här.

Det är lätt att förstå och följa dina tankar och känslor som du uttrycker här till oss. Jag tror din psykolog kommer kunna lyssna på dig och hjälpa dig reda ut dina orostankar.  Genom att ta upp det med din psykolog kanske du efteråt känner att du kan förstå dig själv lite mer och ditt behov av att få säga saker högt för dig själv.

Lycka till!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta