Mår skit på höstarna

Hej!

Jag mådde skit hösten/vintern 2013. Egentligen mådde jag väl rätt dåligt hela 2013, men det var värst på hösten och vintern. Jag började prata med skolkuratorn i typ september förra året, och fick en remiss till BUP kring jul. När jag väl hade fått tid där mådde jag dock bra, så jag behövde inte fortsätta gå dit.

Jag blev aldrig diagnostiserad med något (så jag var kanske inte deprimerad eller så) men jag skadade mig själv och ville ta livet av mig. Det var nära några gånger att jag gjorde det också.

Sedan blev det bra. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag började må bra, men helt plötsligt kändes allt som det "ska" och jag slutade skada mig själv. Självmordstankarna försvann och jag hade jättesvårt för att förstå hur jag någonsin kunde må så dåligt som jag gjorde.

Men nu har det börjat igen. Jag vet inte, det kanske bara är ett falskt alarm, men jag är jätteorolig över att det ska bli som tidigare. Jag vill verkligen inte må skit igen. Jag vill inte oroa mina föräldrar, jag vill bara må bra.

Det faktum att jag mår som jag gör trots att jag har ett så pass bra liv får mig bara att må ännu sämre. Men jag tycks inte kunna uppskatta det jag har.

Det har inte hänt något speciellt heller, det faktum att jag mår dåligt verkar komma från ingenstans. Jag är ingen person som skolkar, men idag gör jag det. Jag var uppe till 2 inatt med världens ångest och jag orkar inte gå till skolan.

Jag har motstått frestelsen att skada mig igen, men jag har velat göra det. Jag vet inte om jag kommer kunna fortsätta att motstå den.

Jag har funderat på om det är SAD eller något, för jag mådde lite dåligt hösten 2012 också. Men jag mådde verkligen uselt sommaren 2013 (nästan lika uselt som hösten och vintern 2013), så jag vet inte riktigt...

Jag vet inte vad jag ska göra.

J

BUP svarar:

Hej J!

Oavsett vad det heter, om det är en diagnos eller inte, så verkar det göra att du mår dåligt och påverkar dig mycket i din vardag. Det är superbra att du är så observant och ser tecknen i tid och vill söka hjälp!

Jag tycker att du snarast möjligt ska ta kontakt med din BUP-mottagning igen. Oavsett om din ”svacka” går över snabbt eller inte, så är det viktigt att får verktyg att hantera den när den kommer. För den verkar ju onekligen återkomma med jämna mellanrum.

Att gå med självmordstankar är tufft och självskada är ingen bra strategi. Så prata med BUP igen, och berätta som det är! Kanske du kan visa dem ditt brev hit?

Sen tycker jag också att du ska prata med dina föräldrar. Jag tror att ni alla vill samma sak - att du ska må bra. Och jag tror att de inget hellre vill än att stötta dig i det. De kan hjälpa dig att ringa till BUP, om du tycker att det är svårt att göra det själv.

De kan stödja dig i vardagen, när de märker att du börjar ”dippa”, och peppa dig till att ta hjälp eller till att använda dig av de verktyg du lärt dig. Kanske de själva har bra idéer på vad du kan göra?

Till dess att du får hjälp är det viktigt att du tar hand om dig lite extra - till exempel att du är noga med att äta bra och gå och lägga dig i tid. Försök röra på dig fysiskt, gärna utomhus, en stund varje dag. Försök att göra sådant som du tycker är roligt och som ger dig energi.

Försök att gå till skolan varje dag… för ingenting blir bättre av att du skolkar och det blir sannolikt inte sämre av att du faktiskt är i skolan (om du har det jättestressigt med skolarbetet, så prata med mentorn och/eller kuratorn och se om det går att plocka bort något under en period).

Försök att träffa kompisar då och då. Att hålla på rutiner när man är i en ”svacka” är jätteviktigt – att göra saker (s k beteendeaktivering) är ett av de bästa sätten att ta sig ur en sådan.

Att försumma/undvika en massa aktiviteter ger dig varken kortsiktiga eller långsiktiga vinster.

Jag skickar med lite info som jag hoppas kan vara till nytta för dig!

Och sök hjälp nu!