Har fått stark rädsla för vatten

Hej

Jag är en 14 åring tjej och har en fobi för vatten och havet. Jag kan inte ens tänka eller snacka om det utan att skacka, bli panikslagen, gråta osv specielt när jag ska säga till någon eftersom folk ibland kollar på en som om det inte kan vara en riktig fobi. Allt började i 3an när vi hade våran första sim klass i sklolan, jag äskade att simma så jag var snabbt flyttad till den större basängen. I början var jag rädd och osäker om att hoppa i men allt gick bra sennare, det var tills vi skulle hoppa ut, min fot fatsnade i trappan och jag var fast med huvudet ungeför 1 com under ytan det var precis så jag kunnde se ut men kunde inte komma till ytan för luft. Ingen hade sätt mig gå under ytan så ingen kom för att hjälpa mig, jag vet inte hur länge jag var där men det kändes som en evighet och det var inte fören jag nästan svimade från syrebrist som jag fick loss min fott och kunde dra upp mig. Efter det hände var jag rädd för att simma (inte för vatten utan för att det skulle hända igen) men för att jag alltid har varit så optimsitkisk så sa jag inte till läraren att jag var rädd. men när vi då skulle simma igen så var det inte bra, när vi först gick in och jag kände luckten av klorinet så började hjärtat slå jätte fort och jag svettades och måde jätte illa men jag ignorerade det och fortsatte men det var inte fören vi kom in på sim hallen med alla polerna som jag började hyperväntilera och kolapsa på marken gråtande. det har går undefär 5 år och jag har inte kunnat gå nära en basäng utan atg på en ångest eller painkattack, det har gått så lång att jag inte ens kan ta huvudet under vattnet i badkaret.

Men nu kommer den jobbigaste delen, jag går i 8an och har kunnat skippa alla simproven som har kommit inan men som resultat har jag F i gympan även ifal jag har B eller A i dem andra delarna så som orientering, och som någ vet så räkans mina betyg från 8an och 9an så att jag kan komma in på ett bra gymnasium. Jag vill inte ha ett F i gympa och jag har försökt att tala med min gympa lärare med dem kollar bara på mig som om jag har gått till skolsystern med men ett pappersår och bet om att få gå hem. min mamma tror inte häller på det och tycker bara att jag fjantar mig.

Jag känner mig helt ensam och vet inte vad jag ska göra med gympan, vad tycker ni? Ska jag bara ta mitt F?

V

BUP svarar:

Hej!

Jag tycker du skriver mycket bra och klokt om det du varit med om och hur det har påverkat dig. Inte minst berättar du så inlevelsefullt om den drunkningsupplevelse du var med om när du gick i åk 3 så det är lätt att förstå vilken skrämmande upplevelse det var för dig.

Du berättar att du därefter får panik och ångest vid minsta påminnelse om denna upplevelse. Du beskriver helt enkelt en helt normal ångestreaktion efter en mycket skrämmande, för att inte säga traumatisk, upplevelse.

Det är helt enkelt kroppens alarmsystem för fara som aktiveras när du påminns om vatten, bad och lukten av klorin i bassänger.

I en sådan situation när man blivit så skrämd och säkert chockad som du måste ha blivit så kan det också bli en reaktion att man knappt kan tala om det och berätta för andra.

Det kan ibland kännas svårt att kunna förklara hela hela förloppet för andra. Kanske vill man själv helst bara glömma det man var med om och att allt ska vara som vanligt. Kanske var det så det var för dig när du bara ville ta nya tag, och försökte vara med på simningen efter denna händelse?

Jag tror som sagt inte att det du har är en vanlig fobi -alltså en överdriven rädsla för något- utan att du har fått en alldeles normal ångestreaktion efter en traumatisk och skrämmande upplevelse. Det här finns det också bra hjälp för.

Men det verkar ha blivit så olyckligt att din mamma och din gymnastiklärare inte riktigt förstår dig och vad det här handlar om.

Om du vill, kanske du kan visa dem ditt brev till oss och mitt svar till dig?

Jag tänker att eftersom den här ångestreaktionen efter denna händelse påverkar dig i din vardag och i din skolgång (ditt betyg i gymnastik) så vill jag rekommendera dig att söka hjälp för det här, för det finns nämligen sådan hjälp. Du är inte alls ensam om att ha reagerat så här efter en skrämmande upplevelse. Det är helt naturligt och normalt och ingenting som du kan rå för.

Hos en psykolog eller behandlare så kan du genom samtal få stöd att hitta sätt att hantera din rädsla och få möjlighet att bearbeta det du gick igenom och hur det har påverkat dig efteråt.

Om du skulle vilja så kan du söka en samtalskontakt för det här genom psykolog på vårdcentralen eller kontakta BUP för en bedömning. Ett annat alternativ är att på egen hand söka samtalskontakt via ungdomsmottagningen där det arbetar kuratorer med behandlingskompetens.

Hur du kan göra med ditt betyg har tyvärr inget bra svar på mer än att försöka prata om det här med din mentor och gymnastiklärare.

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta