Måste man berätta att man mår skit?

Hej BUP! Jag är en 17 årig tjej som är skoltrött och mår dåligt. Jag går inte till skolan, är hemma och gör ingenting. Vet inte ens om mina vänner är äkta eller inte osv. 

Det som fick mig att må dåligt var och är skolan. Det är så himla mycket just nu och man får ingen hjälp, sedan när man frågar kompisarna om hjälp så säger dem bara: Idk, fråga läraren. 

Men läraren kan inte hjälpa för den bara lär ut på samma sätt. Läraren hjälper aldrig eleverna på olika sätt, vissa behöver powerpoints, vissa behöver läsa, vissa behöver kolla videos och vissa behöver sitta och prata. 

Det känns som att det bara är jag som känner såhär, för ingen säger något. Och när man skriver att man mår skit och orkar inte med något osv till kompisar så skriver dem bara då att dem finns där för en ifall man vill prata osv. Men vart fanns dem när jag mådde bra? Jag tycker att vänner ska finnas där för varandra oavsett hur man mår, om man behöver hjälp eller inte osv. 

Jag har till och med börjat tänkt att jag kanske ska hitta nya kompisar, men jag vet att det är sjukt svårt i dagens samhälle. Jag berättade också för mina föräldrar för några dagar sedan att jag vill hoppa av skolan, min mamma förstod mig men min pappa blev sjukt arg och ville ha en bra anledning till varför. 

Men enligt mig är att man inte trivs, får ingen hjälp, det är alldeles för mycket i skolan, tillräckligt med anledningar. Skolan ska ju vara ett ställe där man ska tycka det är roligt att komma till och lära sig saker. Inte tvärtom!

Sedan så har jag fått veta att några lärare i min skola inte är utbildade. OCH (förlåt för mitt språk) VAFAN är det att ha i skolan då? Dem blir tjuriga och lite arga när man är försenad med en inlämning eller inte förstår det som sägs under lektionen. Men hur kan det vara elevernas fel? Det borde ju vara lärarnas, för dem kan inte snacka samma saker hela hela tiden, utan dem kan lika gärna gå en kurs där dem lär sig hur man ger ut information till alla elever. 

Men det tuffaste under denna tid som jag har mått dåligt är nog att jag inte haft det stöd som jag behövt utav familj och vänner. Utan har kämpat med detta av mig själv, men det kanske är mitt fel, jag är jäkligt blyg utav mig och säger inte till att jag mår dåligt.

Men då kommer man tillbaka till frågan som man alltid ställer sig själv: Ska man verkligen behöva berätta att man mår skit? Kan inte människor se att man mår dåligt?

Vissa har super svårt att berätta vad dem känner och tänker. Jag är en utav dem, och det är nog för att jag ör rädd att bli ”mobbad” och utfrusen. Detta är nog för att min åldersgrupp är en av de värsta när det kommer till mobbning och trakasserier. Så fort man ser annorlunda ut så blir man kallad saker eller om man är ”nörd” i skolan så blir man mobbad för det osv osv.

Men tillbaka till mig, jag mår dåligt för allt det här och det blir inte bättre med utskällning eller ignorering. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Snälla hjälp mig!

17 årig tjej som mår dåligt

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du skriver att du inte vet du skall göra för att förändra din situation. Samtidigt så pekar du på ett möjligt svar. Du pekar på att du behöver någon som du kan prata med och som är beredd att lyssna.

Ett bekymmer är dock att du vill att människor runt omkring dig skall veta hur det är för dig utan att du behöver berätta något. Jag vet dock inte om du försökt berätta för dina föräldrar om hur du känner och tänker och känner? Du skriver att det kanske kan vara så att du på grund av din blygsel inte varit så tydlig. Jag tycker att du kan fundera på om du inte skall visa dem ditt brev till oss.

När man läser ditt brev är det inte alls svårt att förstå att du har bekymmer som du skulle ha nytta av att få hjälp med. Du verkar kritisk mot din skola. Det är kanske också en sak som du skulle behöva få hjälp av dina föräldrar med. Dina föräldrar skulle behöva vara med dig i skolan och prata om hur du har det i skolan och hur du skall kunna få hjälp av skolan så att dina skoldagar blir lite lättare och lite bättre för dig.

Du kan också försöka kontakta ungdomsmottagningen. Där finns det människor som arbetar och som är vana vid att möte unga som har sådana bekymmer som liknar dina. Om du kontaktar dem behöver du ställa in dig på att du behöver kämpa med din blygsel så att du faktiskt kan berätta för den personen om hur du har det. Du kanske även där kan visa upp ditt brev som du skrivit till oss. Försök att tänka att du nu tagit första steget mot hjälp och att du nu skall försöka ta nästa viktiga steg!

Lycka till

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta