Är nedstämd och skär mig

Hej. Jag är en 14 årig tjej som har upplevt någon slags nedstämdhet dem senaste 5 månaderna (började i slutet av augusti). Jag har ingen ork till något längre och vill bara ligga i min säng och sova och jag skulle göra det om det inte varit för att jag gick i skolan. Jag brukar ligga i sängen hela helgerna och sova men jag blir inte piggare. Det är som en trötthet som inte försvinner med sömn.

Jag försöker kämpa med skolan så gott det går men ibland så ger jag bara upp. Jag bryr mig liksom om mina betyg osv och vill inte att dom ska vara dåliga men jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att göra något åt dem.

Jag började skära mig i oktober. Varför vet jag inte riktigt, jag blev nog lite triggad av en kille i min klass som skickade lite random ibland när han skar sig på låren och så kändes det väll som att det var ända sättet att få ut mina känslor då jag hade legat konstant i ca 2 månader och gråtit så även fast jag ville gråta så gick det inte. Så är det även nu, jag kan fälla någon enstaka tår någon gång men det är inte ofta. Ibland så vill jag så gärna gråta och min kropp vill det också så nu har mina ögon börjat kännas uttorkade för att det inte kommer några tårar. Jag hade ett uppehåll från att skära mig i ca 1 månad från nyår till ca 10 februari (man kan säga att det var som mitt nyårslöfte att inte skära mig) och det tog verkligen på krafterna och tillslut så bara brakade jag ihop, jag har inte fått några ärr än som tur är.

Det är också så att jag hatar min kropp så mycket (14 år, 179cm, xxkg). Jag är lite överviktig men det har inte gjort så jättemycket tills nu. Jag vet att min kropp är det starkaste jag vet och att den har orkat bära mig hela livet och tagit mig igenom alla svårigheter som uppstått tills denna tid men den är så ful. Jag har nog haft tur dock för att jag har inte haft några bristningar och när mina kompisar har pratat om sina så har jag bara tänkt typ att dom inte gör så mycket men nu har jag gått upp lite i vikt och märkt att jag börjat få mina egna, och jag hatar dom. Jag har börjat gymma igen och försökt att äta nyttigare för att jag vet att det inte är hälsosamt att svälta sig själv men det funkar inte.

Jag börjar även tvivla på mina nuvarande kompisar då jag tror att jag inte skulle haft lika mycket kroppskomplex som jag har nu om jag inte kännt dom då 2 av mina 3 bästa kompisar är "överviktiga" och pratar väldigt mycket om vikt och hur mycket kalorier dom äter osv och jag försöker hålla en neutral min men jag blir nog ganska triggad av det dom snackar om även fast jag inte vågar erkänna det.

Jag älskar tester på nätet så jag har väll gjort några sånna för att "kolla" om jag har depression. Jag vet att sådana tester inte ger ut diagnoser och inte alltid är rätta men alla som jag har gjort hittills har sagt att jag har egentlig depression på en lindrig till måttlig nivå.

Så min fråga är väll egentligen om jag har någon typ av depression eller om det är såhär livet ska kännas?

osäker tjej

BUP svarar:

Hej,

Tack för ditt brev. Jag tycker du har en förmåga till att reflektera insiktsfullt om dina svårigheter.

Jag tycker att du också du förmedlar väldigt tydligt att du känner sig nedstämd, ledsen och verkar känna dig ständigt trött oavsett hur mycket du sover.

Därtill så har du även hamnat i att självskada sedan i höstas. Om vi stannar upp lite kring det här, så tycker jag att det här är mer än vad du borde gå runt och bära på alldeles själv. Jag tror att du behöver få hjälp att börja prata med någon om hur du mår.

Dels hade det varit bra om du hade kunnat prata med någon av dina föräldrar. Tror du att det hade varit möjligt för dig att ta upp det här hemma? Det hade varit bra om dina föräldrar hade kunnat stöttat dig hemifrån när du känner dig så här ledsen och inte verkar ha energi att hitta på saker och mest vill ligga kvar i sängen.

Jag tror också att det hade varit bra om du hade kunnat börja prata med någon utomstående om hur du mår och att du självskadar.

Det är verkligen starkt gjort av dig att du försökte sluta självskada, men många gånger kan det vara svårt att göra det helt på egen hand. Jag tror att du kan behöva få samtal kring det.

I en samtalskontakt så brukar det även ingå att man mer noggrant går igenom hur problemen yttrar sig och hur man kan göra för att må bättre igen. Då kan du också ta upp dina frågor om du har en depression.

Om du du känner att du kan ta upp det här med dina föräldrar så kan ni tillsammans prata om vart ni vill vända er för en samtalskontakt. Man kan till exempel börja med att ta hjälp av Elevhälsan, med samtal hos skolkurator. Man kan också söka samtalskontakt via psykolog på vårdcentralen eller kontakta BUP.

Ungdomar kan också på egen hand söka en samtalskontakt via ungdomsmottagningen.

Jag tycker du ska ta en kontakt så du kan få hjälp att må bättre, ta en kontakt själv eller tillsammans med dina föräldrar.

Gå inte själv med det här längre!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta