Svårt att finna livsglädje

Hej!

Jag har mått hemskt under större delen av de senaste två åren. Jag finner mig själv utan någon livsglädje över huvud taget. Min fritid spenderar jag instängd i mitt rum (dock är jag social på nätet) utan någon stor mängd kontakt med andra människor.

Mina föräldrar känner jag knappt att jag kan prata med, finns inte egentligen någon anledning jag kan se bakom det. Inför mina klasskamrater känner jag antingen prestationsångest vad gäller betyg (trots att jag rätt konstant har varit på toppen) eller social ångest i allmänhet.

Under grundskolan blev jag mobbad rätt konstant, något jag inte berättat för några andra än de som var mina närmaste vänner under den tiden. Jag blir än idag mobbad av min lillebror. I nuläget finns det bara en människa jag kan prata med om mina problem, men hon är inte ens vuxen och har svårt att sätta sig in i min situation. Även idag känner jag mig mobbad trots att jag inte är det.

Under det senaste året har jag med jämna mellanrum omgivits av självmordstankar, både för att jag känner för lite och för mycket samt inte presterar så bra som jag vill.

Det var flera månader sen jag kände mig lycklig på riktigt, om än bara för en dag. Jag vet inte vad jag kan göra längre.

Tack!

Jöjkers

BUP svarar:

Hej!

I ditt mejl ger du på ett fint och nyanserat sätt uttryck för en djup ensamhetskänsla. Det finns förstås människor som trivs med det och längtar inte till att vara med andra eller ha många vänner. Men du har definitivt en längtan efter att hitta vänner, ha flera sociala kontakten i verkligheten och inte bara på nätet. Det är en av anledningarna att du känner dig nedstämd, deppig och hopplös. I en sinnesstämning kommer också tankar på livets meningslöshet och självmord nästen automatiskt.

Hur kan man ta sig ut ur automatiska tankar som bara går i en evig kretslopp utan utväg? Men behöver självklart någon att prata med, som ger en kraft - öppnar för nya perspektiv - att kunna bryta kretsloppet av negativa tankar. Jag förstår att det är egentligen det du faktiskt efterfrågar. Visserligen har du en vän som du kan prata med och det är är väldigt värdefullt. Men du har helt rätt i att du behöver mer hjälp att tänka kring, fundera på, få praktiska råd av. Låt oss titta lite närmare på frågorna som du skulle behöva tala om. Sedan kommer jag till var du kan göra det.

Låt oss börja med att du inte har någon vidare förtroende för dina föräldrar. Min erfarenhet är att när barn och ungdomar inte tycker att de kan räkna med föräldrarnas förståelse och stöd har ofta anledning till sin misstro. Men likväl är det också en erfarenhet att barn och ungdomar inte sällan underskattar sina föräldrars vilja och förmåga att stötta sina barn, om de överhuvud taget vet vilka problem deras barn brottas med. Jag misstänker att det finns en del spänningar i din familj inte minst för att du känner dig mobbad av din lillebror. Där kan det finnas andra känslor hos dig, till exempel att dina föräldrar prioriterar det yngre barnet, är mer överseende mot honom  osv. Det kan vara en del av din ledsenhet om du känner dig orättvist behandlad hemma. Det kan finnas självklart andra spänningar också, detta tog jag bara son en illustration.

Men har du försökt någon gång tala med dina föräldrar hur du känner hemma. Ok, du kanske tycker att de inte fattar något och det kan vara exakt så som du känner. Men att testa situationen och försöka säga, mamma eller pappa, jag har saker, problem jag vill tala om. När kan vi sätta oss ner och lugnt tala? Tror du att de avvisar dig? Om de inte avfärdar dig direkt kan det vara en vinst att öppna för att kunna tala med varandra, även om det inte ger dig den livsglädjen du vill så gärna hitta.

Det här med livsglädjen är naturligtvis komplicerat men det bästa är att du vill hitta den. Det är tecken på att du i grunden har en sund inställning till livet. Att du har motivation att nå dit är det viktigaste förutsättningen att du kommer att kunna göra det. Här har du dock en del andra saker att ta itu med.

Vi börjar med att du har varit mobbad under en lång tid. Mobbning lämnar djupa spår även långt efter att den har upphört, precis som du känner. Den skadar självkänslan, självbilden, den gör att man blir osäker på sig själv, riskerar att se på sig själv med mobbarnas ögon. Detta kräver att man bearbetar alla dessa hemska upplevelser i samtal och börjar se sig själv med mer objektiva ögon, se sina starka sidor lika mycket som de mindre starka. Det betyder att man får en chans att bygga en balanserad självbild, självförtroende och därför vågar man träda fram, initiera kontakt och få flera kompisar.

Det som jag har bara sammanfattat här i ett kort stycke behöver du gå in i detaljer på i samtal som jag föreslår.  Dina antagligen smått överdrivna prestationskrav (och kanske också prestationsångest) som du ställer dig på dig själv kan vara en del i denna fråga.

Mitt första förslag är att du bokar tid för samtal på ungdomsmottagningen. Behandlarna där känner väl till sådana problem som du kämpar med. Du kan självklart vända dig till elevhälsan i skolan och tala med skolkurator. På nätet kan du få mer stöd och uppmuntran till exempel på foreningentilia.se.

I dina rader ligger väldigt mycket positiva signaler. Det går bra i skolan för dig, du är social på nätet, du vill ha en förändring. Dessa är de bästa förutsättningarna man kan ha. Nej, du ska inte tänka på självmord utan följ mina råd för att nå till den föränderlig du verkligen önskar och har goda chanser att nå.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta