Funderar mycket, men döljer mina känslor

Hej Bup!

Hoppas att du mår bra idag. Jag hoppas att kag inte drar ner er, för nu ska jag skriva rätt så lång text om mig.

Okej, vill börja med att säga jag har tappat alla känslor men har ändå ett starkt tryck över bröstet som kqn explodera när som helst. Det gör ont att andas pga trycket. Jag kan skratta och le men ändå har jag den starka mörka sidan i min kropp.

Jag är en person som inte gillar att stå i centrum och få uppmärksamhet vilket det gör att jag döljer mina känslor och det fungerar faktisk jättebra. Jag har någon form av presentationsånget och det gör att jag inte vågar vara hemma och sjukanmäla mig pga mitt psykiska mående. Hade jag haft bra merit skulle jag lätt gjort det men nu har jag tyvärr inte det och det är väldigt pressande för mig och ska gå till en kurator för att prata om varför jag pluggar så hårt men får så lågt betyg. 

Ibland händer det mig att jag vaknar upp och tänker är det här min kropp? Är det där jag? Rör jag på min kropp nu? Borstar jag mina tänder? Ibland går det över i efter några timmar men ibland blir det längre. Jag har problem med att acceptera min kropp och det hindrar mig väldigt mycket speciellt på sommaren. Jag kan inte visa min kropp, dvs shorts, linne, kjol, klänning, bikini, baddräkt mm. Och går alltid i jeans. Ska vi ut och bada med kompisarna så går jag dit i jeans med ångestfylld kortärmad tröja, trots det är väldigt varmt kan jag inte. Det leder till att jag blir väldigt advunsjuk på min kompis som då är väldigt smal och äter allt för mycket godis, (tycker även att det är ett problem för mig). 

För ca 2 år sen försökte jag begå självmord pga att det var för mycket för mig men fegade ur när jag kände mig yr. Vilket jag ångrar så sjukt mycket. Jag skulle försöka igen förra året men jag tänkte att jag mådde böttre, alltså hur dum får man påriktig vara?! Jaja nu är iallafall året här och jag kommer nog göra exakt samma dag om inte allt går galet snett i sommaren (besked om gymnasium, om jag har kommit in i mitt kärriär) så kommer jag köra igång under sommarlovet.

Vänner, vänner och vänner. Vilka vönner har jag ens förutom 1 och en halv? Jag har sötis ifrån alla eller så har det blivit kaos mellan vpra relationer, eller så har jag blivit tråkigt. Fått höra det många gånger så jag vet det själv. Jag går aldrig ut och träffar kompisar, kan bero på ångest att klä mig om det är varmt eller att äta. Men det kan också bero på att jag tycker allt har blivit tråkigt, inget är roligt mer och alla mina känslor har försvunnit. Förutom den där tickande klump i mitt bröst. Jag har inga svårigheter att sova men sover för mycket däremot. Jag tränar men drt är mer som en tvång med tanke på att jag har tappat mitt träningsintresse/motivation. Mitt livslust är verkligen hejdå. Jag kan inte vara ensam och inte tänka på ”hur känns glädje påriktigt?” Eller ”varför drog jag ens ur? Jag skulle ha hjälpt mina föräldrar med ekonomin och mina vänner med att sluta svansa efter de”. Det kan inte heller gå en sekund när jag skrattar då jag tänker på ”snart skrattar de på riktig och du kommer bli glad på riktigt”.

Musiksmaken har ändrats och jag lyssnar endast på deppiga/vackra låtar som får mig att tänka. Det slutar med att jag tönker för mycket och blir frustrerad. Varför stannade jag ens kvar med hopp att jag blir glad när jag egentligen fortsatte att bli hinder för alla? Varför fegade jag ut för mitt i? Varför är jag så egoist och tänker på mig och inte faktiskt hjälpte mina föräldrar med ekonomin?

Eller vad tycker du? Är det egoist att begå självmord? Eller är jag egoist som stannar kvar?

x

BUP svarar:

Hej!

Tack för omtanken. Ditt brev drar inte ner oss, tvärtom det engagerar. Jag tycker att det var bra att du tog plats och skrev så långt du ville. Du gillar inte att stå i centrum men det verkar fungerar bra att stå i centrum när du får använda pennan istället. Fortsätt att skriva om du tycker att det är ett bra sätt för dig att få ner dina tankar på papper.

Utifrån ditt brev finns många viktiga funderingar du går och bär på som behöver få komma fram. Att skriva är som sagt ett bra sätt. Att sitta och samtala med någon är ett annat som jag vill lyfta fram som ett bra alternativ.

Du skriver att du tänker för mycket och blir frustrerad. Att tänka och reflektera är bra. Jag vet inte hur det är för dig men ibland kan sitt eget tänkande hamna i ett tankemönster som man har svårt att komma ur. Man hamnar i ett grubblande ältande som drar ner en istället för att lösa problem och göra dagen lite lättare. Om du känner att allt bara är "för mycket". Kan den du samtalar med vara till hjälp att sortera och prioritera. Vad är det som oroar dig mest just nu. Vad kan du göra för att må bättre. Vad ger dig energi och kraft nu när du tycker att allt känns tråkigt och din livslust försvunnit. Du kanske kan byta ut några deppiga vackra sånger mot andra mer positiva och glada.

Jag tror att du skulle vara hjälp av att samtala med någon. Frågan är med vem? Ett bra alternativ är att söka upp din skolkurator. Du skulle väl träffa hen för att diskuterar dina betyg så då skulle du väl kunna fråga om det är möjligt att även samtala om andra viktiga saker. Ett annat bra alternativ är att kontakta ungdomsmottagningen. Kolla på hemsidan för att hitta närmaste mottagning.

Du beskriver dig som en person som inte vill stå i centrum. Om samtal känns som ett allt för stort steg finns det andra vägar att gå. Andra möjligheter. Jag vill tipsa om tjejzonen och om bris. Dit går det att chatta. Det viktigaste är att du söker hjälp och börjar berätta för någon hur du har det. Det är viktigt att du får stöd, pepp och tröst då livet känns tungt.

Fortsätt skriv hur långt som helst.

Tack för ditt brev och lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta