Från panikattacker till missbruk

Jag har panikattacker, förändringar i mitt sinnestillstånd, självskadebeteende, självmordstankar och planering och dricker överdrivet mycket alkohol, samt röker cannabis vardagligt, i skola etc, experimenterar med droger och det går över till tyngre droger nu, för att jag helt enkelt inte bryr mig. 

Jag började få panikattacker i 7:an och det blir bara värre. Kan i perioder ha mer eller mindre. De värsta gångerna kan jag i skolan låsa in mig på toan och ha panikattacker och sitta där upp till en timme. Brukar bli trött efter panikattacker så det kan hända att jag somnar på skol toan, en bänk eller på en buss. Är lite smått hypokondrisk av mig och kan ibland få panikattack för jag tänker på panikattackerna och orsaker till varför och kan då tro att jag egentligen har hjärtfel.

Jag brukar få perioder där jag är speedad som fan men samtidigt känner mig jätte tom och inget har någon mening.  I dessa perioder brukar jag få "Psykoser", det är inte psykoser, men jag ska förklara. Senaste gången detta hände var för en månad sedan, jag var ute med några kompisar hemma hos en kille, jag kände att jag hade jätte mycket ångest så jag gick ut. Jag var borta (tydligen) i 4 timmar, under dessa 4 timmar så hade jag gått runt på stan och lyssnat på musik i ett totalt miserabelt tillstånd, min hjärna gick på 120 och jag tänkte på allt från det ena till det andra jag kunde inte kontrollera det, till slut så bestämde jag mig för att gå ned till sjön för att dränka mig. Min kompis som letat efter mig hittade mig utan jacka barfota i snön framför sjön. Vid det här laget hade allt lugnat ned sig, men jag var lite smått förvirrad till vad som precis hänt. Min kompis förklarade för mig att jag betet mig nojigt (Kollat runt mig hela tiden, hållit i honom och frågat varför jag var vid sjön). Jag var inte direkt nojig, det kändes som att ngt skulle hända, men jag visste inte vad men jag visste att inget skulle hända. Jag hade totalt tappat tidsuppfattningen och visste inte att det gått så länge, och jag glömde under en kort stund varför jag var vid sjön. När jag väl kom ihåg allt var jag bara trött och det kändes som att inget hade hänt allt var som vanligt och jag återgick till mitt liv. Jag hade inte druckit alkohol eller tagit ngn annan drog var helt nykter.  

Under dessa speedade perioder får jag impulser som att skada mig, ta livet av mig , experimentera med droger u name it. I vissa perioder är jag normal i andra jätte deprimerad och ibland bara allmänt speedad, men glatt speedad som man tagit en skön drog. Det är under dessa deprimerade/speedade perioder jag får impulser och jag halvt farliga saker, jag tänker mycket på att ta livet av mig. Jag har en kompis som blivit diagnostiserad med depression och vi brukar dricka och ta droger tillsammans och prata om självmord och att vi knarkar tills någon av oss eller båda dör. Vi brukar säga att vi ska droga ned oss flera dagar i rad för att sedan överdosera eller skära varandra och blöda ut tsm ned drogade.

Men jag är som sagt inte alltid såhär och jag vill inte dö, men i perioder så vill jag vara "Utmana ödet" så att säga och om jag dör är det skit samma, eller så deppig att jag inte orkar göra något. Jag vill inte dö, jag vill egentligen inte det, men under dessa perioder så kan det hända att jag gör det och jag är rädd att något ska hända. Prata med mina föräldrar är inget alternativ då det är struligt hemma. Pratar med kuratorn men han vet inte att jag tar droger, han vet att jag är självmordsbenägen periodvis. Nu är det riktigt illa, och jag skulle kunna dö i mon, vad ska jag göra?

HJÄLP

BUP svarar:

Hej!

Din signatur är HJÄLP och det är helt riktigt, du behöver verkligen hjälp, och det behöver du nu! Det är jättebra att du är klok nog att inse detta. Men insikten är bara en förutsättning för att kunna få hjälp, det räcker inte. Du skulle få bättre hjälp om du berättade om ditt missbruk.

Ditt missbruk gör det nödvändigt att du först tar tag i själva missbruket. Det kan variera något i landets olika BUP mottagningar men för det mesta brukar man tycka att det inte går att ge specifika behandlingar till exempel för självskadebeteende eller panikångest medan man missbrukar alkohol eller droger. Det är naturligtvis i viss mening  en rundgång;  ungdomar missbrukar för att komma ifrån ångesten men man kan inte ta grepp om ångesten när ett aktivt missbruk finns med.

Min rekommendation är följande. Eftersom jag inte vet var någonstans du bor i landet är det bäst om du samlar mod och berättar ärligt för din kurator hur det är med ditt missbruk. Det räcker inte att han vet om din självmordsbenägenhet periodvis eller om han vet om din känslomässiga labilitet med depressiva eller speedade inslag. Han måste känna till missbruket för att kunna ge dig effektiva råd och vägledning.

Det du också kan göra är att om du bor i Stockholms län tar du omgående och på egen hand kontakt med Maria Ungdom som behandlar ungdomar med missbruksproblem. Bor du någon annanstans kan din kurator vägleda dig till den lokala missbruksvården för ungdomar.

Det är jätteviktig att du inte skäms och därför försöker dölja detta problem. Vi inom vården moraliserar inte om missbruk.Vi vet att missbruk ett ett utslag av psyksikt lidande och en form av självmedicinering. Men denna självmedicinering förgiftar istället för att hjälpa eller bota. Det finns goda behandlingsmetoder att bli drogfri och hitta nya sätt att hantera de bakomliggande problemen med ångest, stress, besvikelser, och olika slags svårigheter i livet i sort och i känslolivet personligt.

Förhala inte nu detta steg, det är nödvändigt. Ju längre ditt missbruk pågår desto större risk att du fastnar och blir ännu svårare att komma ifrån. Du vill ju leva, det säger du själv, du vill säkert inte bara leva utan du vill få ett bra liv. Vägen till det står framför dig men jag lovar inte att det är en väg utan fallgropar och snubblande. Följ mitt råd och sök den hjälp jag hänvisar till.

På nätet kan du få mer information till exempel på drugsmart.com. Men gör inget oåterkalleligt. Om dina självmordsimpulser kommer över dig kan du alltid akut söka hjälp även på BUP (även om du inte är patient där) eller ringa/chatta på självmordslinjen (tel: 90101). Maria Ungdom i Stockholm har också akutmottagning. Fråga din kurator annars om det finns något liknande i lokala beroendevården där du bor.

Du är säkert mycket lidande i bagaget som förde dig till detta tillstånd. Man kan bara beklaga att du inte redan i 7:an fått hjälp med dina panikattacker och ångest. Men bättre sent än aldrig. Du har livet framför dig, det är fullt av möjligheter och helt oväntade vändningar, som du idag inte ens anar. Tänk på det!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta