Ibland känns det som att jag inte är jag

Hej.

Jag har mått dåligt i flera år. Jag har sen jag var kanske 10år tänkt ta mitt liv. Jag trodde att jag skulle varit död för länge sen men jag lever fortfarande. Nu försöker jag acceptera att jag inte kommer dö (inte än i alla fall), men jag vet inte hur jag ska kunna leva? Det var ju meningen att jag skulle dö. Jag hade aldrig en tanke på att jag skulle bli vuxen 

Jag har typ inga känslor längre. Och ibland känns det som att jag inte är jag? Som att jag är i någon annans kropp. Och allt ser så tvådimentionellt, konstigt och overkligt ut. 

Efter att ha varit hemmasittare i 2 år har jag börjat gå till skolan igen. Men alla framsteg känns sårbara. Och jag är rädd för att nått ska gå fel så att jag blir hemmasittare igen eller börjar självskada igen eller att jag tar mitt liv

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Jag tror att du tar upp nått som många som mått dåligt kan känna igen sig i. När man mått dåligt och haft det svårt under lång tid och då kanske känt sig identifierad som en som har ångest. Vem är man då när ångesten kanske minskar? Du beskriver att du varit hemmasittare under flera års tid men nu börjat återvända till skolan och det livet som pågår där.

Du skriver också på ett begripligt sätt hur du nu också försöker acceptera att du kanske skall vara en människa som skall leva. Det är lätt att förstå att det också kan innehålla svåra känslor. Att det inte bara är skönt att slippa tänka att man skall dö. Om man skall vara en som skall leva behöver man också tänka på vad man skall fylla sitt liv med och vem man vill och skall vara, vad man skall göra. Listan över frågor går nog att göra längre.

Alla dessa frågor och tankar du har är ju sånt som du tänker på. Du kanske nu skulle behöva någon att dela dem med. Att tänka tillsammans med. Det brukar var svårt om man går runt och försöker hålla allt för sig själv.

Jag tycker att du skall försöka komma i kontakt med någon som du kan prata med. Finns det någon vuxen på din skola som du kan känna lite förtroende för och som kan pröva med? Du kan vända dig till din ungdomsmottagning. Där finns det ofta psykoterapeuter som är vana vid att möta unga människor som har funderingar liknande dina.

Om du kan prata med dina föräldrar så kan ni tillsammans kontakta BUP. Där finns det många terapeuter som är mycket vana vid att möta unga människor som funderar över sig själva och livet på det sättet du gör. Försök att tänka på ditt brev som ett första steg mot att få lite hjälp och kanske må lite bättre. Ta dig själv på allvar och försök att ta nästa steg mot lite bättre mående.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta