Sätter på mig ett lyckligt ansikte

Hej, jag vet inte direkt vad jag ska ta mig till... Jag är 14 år och är ganska säker på att jag har varit i en strid med svår depression. När jag var mindre tror jag att det bara var att jag var nedstämd då och då, när jag kände mig nervös eller dålig om mig själv så brukade jag äta. förra året (fast när jag var 12 snart 13) förändrades allt. Det blev jätte jobbigt jag tappade intressen, kände mig hopplös, värdelös, trött svårt att fokusera och jag grät mig själv till sömns. på skolan satte jag på ett lyckligt ansikte, en mask, men den började bli ihålig, men jag var ändå fantastik på att låtsas vara "normal". det kändes som om att jag gick runt med en slöja på, eller som om jag var instängd i en annan kropp allting var bara för mycket mobbning, tvångstankar, stress, oro, saker som gick på g hemma m.m. jag började få svåra panikattacker, kunde inte andas det kändes som om att det var en klump i min hals, det var heta och kalla blixtrar. sen började jag skada mig själv. Självmordstankar, och till slut så försökte jag ta livet av mig... och ingen vet om det jag känner mig ensam konstant och nu är jag så van med det så när någon försöker hjälpa mig med t.ex. läxa säger jag nej, det skulle känna fel om någon familjemedlem hoppade in och försökte hjälpa mig nu för att de har aldrig varit där förut, min mamma tror inte på mentala sjukdomar och min pappa är i förnekelse. Efter en stund så försökte jag få hjälp, terapeuter online, eftersom att jag knappt får vara på biblioteket med en kompis av min mamma. men alla sa att jag behövde en vårdnadshavare. Det blev bättre under sommaren mamma var borta och jag gick på kollo och träffade fantastiska människor för en gångs skull så kände jag mig glad. Men nu så faller jag tillbaka i gamla steg. Allt jag ville, vill är att det stå på ett papper att det blivit bekräftat att jag inte mår bra att någonting är fel på mig jag vill också att folk (min familj) ska veta att jag gick igenom det ensam jag trodde att jag hade kommit över det men det hade jag inte. jag försökte kontakta umo men det blev för svårt så nu kontaktar jag bup jag gissar att min fråga e vafan ska jag göra? det här är bara  super kortfattat om hur det är just nu.  

deppig tjej

BUP svarar:

Hej!

Att du inte mår bra står solklart. Att inte må bra betyder dock inte att det är något fel på en person. När man inte mår bra, eller om vi tar det konkret, när man har oro, ångest, inte känner sig förstådd, inte sedd, inte tröstad, inte uppmuntrad - då är felet självklart inte på människan. Oro, ångest, nedstämdhet och liknande symtom är nämligen bara naturliga reaktioner just på bristen på det viktigaste ett barn, en ungdom mest behöver. Föst och främst att föräldrarna ser och förstår, ger kärlek, värme och trygghet, men också att det finns kompisar som man kan umgås med och har det roligt med på fritiden.

Nu skriver du att du vill ha ett papper på att du inte mår bra. Jag antar att du vill få ett sådant papper för att kunna visa det för dina föräldrar och då skulle de äntligen förstå hur dåligt du mår. Du hoppas kanske på att i så fall skulle de ge dig allt du saknar, att din pappa skulle sluta med sitt förnekande och din mamma skulle erkänna att det finns något sådant som psykiska svårigheter - även om det inte handlar om mentala sjukdomar.

Jag ser att du har under en lång tid har försökt att vara "ensam och stark" men det håller inte i längden. Du behöver stöd och hjälp hur du kan hantera dina besvikelser och få din familj att se din hårda kamp och även ditt lidande. Du måste kasta masken så att du ges en chans, både hemma och i skolan, att bli sedd så som du är. Var kan du få den hjälp du behöver?

Du har redan försökt på UMO, men du säger att det var för svårt. Jag vet inte vad det var som kändes svårt men jag vill trots att uppmuntra dig att göra ett försök till där. På UMO finns behandlare som väl känner till ungdomarnas problem, även den typen som du brottas med och kan mycket väl hjälpa dig. Och de behöver inte föräldrarnas medverkan att ta emot dig. Dessutom kan det vara bra att vända dig till skolkuratorn och diskutera dina svårigheter med honom/henne. På nätet kan du gå in och chatta med en kurator på bris.se. Ett annat forum där ungdomar kan få stöd och vidare vägledning är foreningentilia.se.

Du kan också ringa till den BUP-mottagning du geografiskt tillhör (adresserna finns på vår hemsida) och be att få komma på ett samtal utan dina föräldrar. Det har du rätt till. Men räkna med att de i fortsättningen kommer att vilja att dina föräldrar blir inkopplade. Det skulle kanske vara direkt bra för dig eftersom det skulle kunna öppna vägen för att de bättre förstår dig.

Ett annan idé skulle kunna vara att du visar det här brevet och mitt svar för dina föräldrar.

Hoppas något av mina förslag hjälper dig att komma vidare och hitta den utväg du nu söker.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta