Vågar inte öppna mig inför min terapeut

Jag börjar känna för varje dag som går att min livslust minskar. Jag orkar snart inte fortsätta kämpa mer och det känns som att jag kommer bryta ihop när som helst.

Mitt liv är bara kaos och mitt tonårsliv är ett rent helvete. Jag hatar mig själv och vill bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

Allt i skolan är också ett helvete. Jag trivs inte så mycket där och det är ingen som ser mig där, alla behandlar mig som luft och som att jag inte existerar. Så har det varit ungefär hela min skolgång.

Jag har inte några kompisar heller och har inte haft så många i livet. De kompisar jag en gång hade har jag förlorat kontakten med. Det går inte att beskriva hur mycket det här plågar mig.

Jag vill så gärna ha en kompis men jag kommer aldrig att få en för ingen tycker om mig. Alla tycker att jag är den tråkigaste personen som finns på denna planet. 

Jag är även extremt blyg och det är så himla jobbigt. Jag har aldrig fått hjälp med det. Ingen har velat hjälpa mig med min blyghet, alla säger att det är mitt eget problem och att jag själv får stå för det. Att vara såhär ensam och blyg är jättejobbigt och jag orkar inte leva såhär längre. Vad ska jag göra och varför finns det ingen som vill hjälpa mig? 

Jag är också homosexuell och det är något jag tänker på väldigt mycket. Ibland är jag glad över att jag är homosexuell, men ofta önskar jag att jag inte var det och det får mig också att må extremt dåligt. Hur ska jag göra för att vara nöjd med min sexuella läggning och inte tänka negativt om den?

Jag har inte berättat på BUP att jag är gay för jag vågar inte. Är jätterädd för hur psykologen ska reagera och vad hen kommer säga. Men jag skulle verkligen vilja prata om min sexuella läggning på BUP för jag behöver verkligen det, men hur ska jag våga? 

Jag tänker jättemycket på att jag kommer vara ensam resten av mitt liv och det är så jävla jobbigt. Jag vill så gärna ha en pojkvän, men det kommer säkert aldrig att hända. Jag vill också så gärna träffa andra människor som är gay och har gått igenom samma saker angående sin sexuella läggning. Hur ska det gå när jag är extremt blyg? 

Min familj vet att jag är gay och jag är så tacksam över att dom är accepterande. Om dom inte var det så vet jag inte vad jag skulle göra, jag skulle troligen vara död för längesen.

Min familj är det enda jag har men det räcker inte för att jag ska kunna må bra och tycka om mitt liv. Det är också kaos inom min familj just nu. Min syster har anorexia och det skapar kaos inom familjen. Bråk och tjafs nästan hela tiden och mina föräldrar orkar snart inte mer. Inte jag heller.

För fyra år sen förlorade jag min farmor genom att hon tog livet av sig. Jag saknar henne fortfarande jättemycket för hon var den bästa farmor man kan tänka sig. Vi hade alltid roligt tillsammans och jag älskade varje sekund jag spenderade med henne. Blev helt hjärtkrossad när jag fick veta att hon hade tagit livet av sig. Jag trodde aldrig att någon av mina släktingar skulle begå självmord.

Snälla, jag måste få svar och råd på vad jag ska göra åt allt det här. Det här är mitt sista rop på hjälp. 

E

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du beskriver på ett tydligt sätt det som plågar dig så det är inte svårt att förstå dig och att du lider. Det är ju naturligtvis jättebra att du har kontakt på BUP. Det låter som du också med din psykoterapeut på BUP är orolig för att hen ska tycka att du är larvig, jobbig och att han då kanske inte skulle vilja fortsätta att träffa dig.

Om det är så är det antagligen centralt för dig att försöka övervinna denna oro och faktiskt ta upp detta med hen. Du kommer antagligen att vara nervös, orolig och ångestfull inför att du skall börja prata och berätta.

Jag skulle ändå våga gissa på att du och din terapeut kommer få ett fördjupat samarbete när hen vet om dessa viktiga saker som du bär på som handlar om vem du är. Så det viktigaste jag vill säga till dig är att du skall försöka ta upp det som du skrivit om till oss med din terapeut på BUP. Du kanske också skulle kunna ta med dig det brev du skrev till oss och visa för din terapeut på BUP.

Försök att ta dig själv på största allvar då kommer också andra runt omkring dig att ta dig på allvar och då ökar dina möjligheter att få hjälp och att du skall kunna må lite bättre!

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta