Har skrivit avskedsbrev

Hej. Jag ska ta kontakt med min kurator i veckan pga att jag vill ta livet av mig. Har redan kontakt med henne och vi träffas ett par gånger i veckan. Hon vet att jag tycker det är jobbigt att leva men inte mer än så.

Här är en text jag skrivit som jag har planerat att visa för min kurator:

Du har frågat mig många gånger om jag har bestämt mig för att ta mitt liv. Jag har svarat nej varenda gång, men jag ljög också varenda gång. Jag har sedan flera månader tillbaka bestämt mig för att jag inte ska fylla X. Jag har bestämt att jag ska ta mitt liv. Jag har bestämt ett datum när jag ska utföra det (om det inte sker på okontrollerbara impulser, då kan det ske när som helst) och jag har bestämt hur jag ska ta mitt liv. Jag har börjat skriva på ett avskedsbrev till min familj, jag har gjort mig av med sånt som jag inte vill ska finnas kvar när jag är död. Tex konton på sociala medier och bilder från olika minnen. Jag har gett bort några av de finaste sakerna jag har till min syster och till andra i min släkt. Jag bryr mig inte längre om någonting. Jag vill inte ha en framtid. Jag vill inte plugga, ha ett jobb, en partner, bilda familj och allt vad det vardagliga livet innebär. Jag vill bara dö. Jag struntar fullständigt i skolan. Klarar inte att komma hit längre, jag får bara extrem ångest och varför ska jag lära mig något när jag ändå ska dö snart. Jag har också slutat bry mig om hur min familj kommer reagera när jag tagit mitt liv. Visst, dom kommer bli ledsen, men det går över.. Jag bryr mig inte heller om hur jag ser ut. Jag bryr mig inte vad jag väger och vad jag äter. Hinner ändå inte gå ner så mycket som jag vill innan jag dör, hinner inte bli nöjd. Sminkar mig inte heller längre. Oavsett vad som händer nu när jag har berättat det här ska jag se till att jag inte fyller X. Jag kommer kunna genomföra mina planer. Ingen kan stoppa mig. Mina föräldrar kan inte hålla koll på mig dygnet runt. Jag kommer lyckas. Jag vill verkligen inte leva längre. Det finns inte heller någonting som gör att jag vill det. Jag vill bara dö. Jag är färdig med livet. Nu ska jag dö. Låt mig dö.

Min fråga till er är vad som kommer hända när hon får veta allt det. Jag vet såklart att ni inte kan svara exakt på det. Men ni kanske vet på ett ungefär? Typ om hon kommer kontakta bup eller så? Om jag får komma in akut? Sen undrar jag hur stor risken är att jag blir inlagd? Är jättetacksam om ni svarar på det här. Oroar mig så mycket. 

Elena

BUP svarar:

Hej!

Först av allt så vill jag uppmana dig att söka hjälp och att visa upp brevet för din kurator så fort du har möjlighet.
Om dina tankar att inte vilja leva är så starka att du måste få hjälp direkt går det alltid att söka akut till BUP. Om du bor i Stockholm så hittar du information om var BUP-mottagningarna finns och kontaktuppgifter till BUP på vår hemsida.
Annars går du in på vårdguiden, 1177, för att hitta din närmaste BUP-mottagning.

Varje gång vi får brev till oss på BUP.se från barn och ungdomar som skriver om sina tankar att inte vilja leva reagerar vi och tar detta på allvar.

Du är viktig och betydelsefull - glöm inte det.

Du tror att din familj och vänner kommer bli ledsna om du inte längre finns, men att det kommer att gå över.
För familjer där någon familjemedlem tagit livet av sig blir det aldrig samma familj igen. Saknaden kommer inte gå över. Utöver bottenlös sorg är känslor av skuld är vanliga hos anhöriga. Kunde vi gjort något så att hen orkade leva vidare? Varför såg vi inte att hon hade det så tufft? Såg vi, men inte vågade fråga?
Alla familjer är olika men en sådan händelse lämnar spår efter sig på ett eller annat sätt.  

Din fråga till oss handlar om vad din kurator kommer att göra när hon läser brevet och får reda på dina självmordstankar. Det kan jag omöjligt veta. Du är inne på samma resonemang, men skulle vilja veta. Det kan jag förstå att du vill ha koll på.

Att hon kommer att reagera och agera utgår jag ifrån.

Om vi leker med tanker att jag vore din kurator, så skulle jag göra på samma sätt som jag alltid brukar göra i en liknande situation. Jag skulle ringa dina föräldrar. Se till att  någon är med dig och pratar med dig så du inte behöver vara ensam. Boka in en ny samtalstid, kanske redan nästa dag och tillsammans med dig och dina föräldrar planera hur vi går vidare.
Jag skulle erbjuda att ha kvar samtalskontakten, då du berättat något du kanske inte berätta för någon tidigare.

Det viktigaste jag vill förmedla är att det finns hjälp att få och du är viktig och betydelsefull för din familj och dina vänner och alla som känner dig.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta