Vilsen tonåring som vill passa in

Jag är jätte ofta arg på mina föreldrar, det känns ibland som att jag blir för lätt arg och inte kan kontrollera det. En gång var jag med min kompis och blev arg helt utan anlededning, jag tog upp en sak som hände för länge sen. Jag har självskadebeteende beteende och haft djälvmordstankar men det här har aldrig hänt mig och jag mår jätte dåligt av det. Finns det någon diagnos eller någon anledning till att jag har sådana aggression problem? Jag har aldrig velat skada någon men bara varit riktigt sur och oftast har jag ingen kontrol på vad jag säger utan säger saker som sårar personen. Jag hade jätte gjärna sluppit sitta och prata med en psykolog igen för jag gillar inte att sitta och gråta ut mina känslor men att det inte hjälper. Jag tror jag är helt psykisk sjuk och behöver typ få vara ensam utan någon som pratar med mig på ett tag, vet att det inte går men allt tar slut på mig, jag mår så dåligt över stress i skolan, jobbiga bråk. Jag skulle inte säga att jag är som alla andra utan jag är annorlunda, jag har inte så super många kompisar och jag är försiktig med vilka som blir mina kompisar för att jag blivit mobbad förut. Jag har svårt att få ut alla mina känslor även fast jag gråtter super länge eller ritar som jag brukar göra ibland när jag är ledsen. Jag har inget hopp känns det som, ingen speciel person som jag kan krama och känna mig trygg hos, jag känner mig bara stressad över skolan man ska börja tänka på gymnasium och måste börja höja upp betygen man sänkte osv. Jag skulle behöva en paus från världen, men vet att det inte går jag vill inte ta själv mord och jag har aldrig planerat att ta mitt liv men jag är rädd att självmord är mitt sista alternativ när jag har gått in i väggen. Hoppas någon läser det här för jag kan behöva mycket råd och hälst vilja prata med någon själv om vad bara jag känner när inte mina föreldrar sitter brevid och lyssnar. Jag har gjort saker jag ångrar jag vet inte riktigt om det är vanligt bland ungdomar men känner att det var fel. Jag har skickat nudes och skrivit med olika killar för att jag kännde/känner mig stressad att förlora oskulden, jag vet inte vilka killarna var men jag ångrar att jag gjorde det och har nu slutat vågar inte prata med någon om det. Jag känner att mina föreldrar bara skulle bli arga om jag berättade för de, mina föreldrar har alltid sagt att det är dåligt att skicka nudes och så, men jag är en vilsen tånoring som inte har en aning om vad jag ska göra för att passa in i samhället, varje dag försöker jag hitta ett fel på mig för att jag känner mig så annorlunda, har blivit kallad hora men har inte änns haft sex, jag ljög om att jag hade förlorat oskulden och bara för att jag hade lagt ut en selfi med en kändis (inte så super känd) på Snapchat trodde mina kompisar att det var han och de kallade mig hora i skolan för att man såg att han var äldre än mig (han är 18) det här var allt och jag hoppas någon orkar läsa allt och jag hoppas någon kan hjälpa mig. :) 

N

BUP svarar:

Hej!

Låt mig börja med att säg att utifrån det du skriver och hur du uttrycker dig kan jag inte på något sätt dra slutsatsen att du skulle vara "helt psykiskt sjuk" för att använda dina egna ord. Snarare drar jag slutsatsen att du är klok, förståndig och reflekterande tjej med en hel del god självinsikt men som verkligen har ett lidande på många sätt och säkert av många olika anledningar. Det kan stämma att du är en "vilsen tonåring" men du har den sunda avsikten att komma vidare i ditt liv och passa in i samhället, ja, du söker dina vägar. Men vi börjar från början!

Du anser själv att du lätt blir irriterad och arg och säger saker du inte menar - men du vill aldrig egentligen skada någon. Därför lider du själv av din ilska som är så lättväckt. Och kanske är det därför som din första fråga är om du eventuellt har en diagnos för ditt aggressionsproblem. Men jag noterar att du bara i förbigående nämner att du också har ett självskadebeteende - alltså visst skadar du någon, nämligen dig själv. Det är ett problem i sig som förtjänar mer uppmärksamhet än bara nämnas i förbifarten. Samma gäller dina självmordstankar. Det ligger alltid ett allvarligt lidande om man kommer på sådan tankar och de måste också tas på allvar, minst lika mycket som ditt aggressionsproblem.

Vad ligger bakom detta lidande kan jag bara ha några aningar om som jag läser ut från dina rader. Du har gjort saker som du ångrar men du tror att det är något jättefel på dig för sånt gör inte andra. Jag säger, det gör jättemånga, olika misstag och särskild nuförtiden gör man misstag på nätet som en en extrem plågsam känsla. Men ensam om det är du inte, tvärtom. Och annorlunda är du inte heller för att du skickat nudes eller att vara stressad av att inte än ha blivit av med oskulden. (Jag kan inte låta bli att säga, vet du hur många som är stressade av samma sak och ljugit om samma och hur många är stressade av det motsatta och ljugit om det motsatta?!)

Sedan säger du att du helst inte vill prata med någon psykolog - igen. Det betyder att du redan haft psykologkontakt någon gång någonstans, det säger du inget mer om. Men jag är helt säker på att du snaras behöver prata med någon professionell person igen. Att gråta ut är inte poängen även om gråt kan ge en lättnad. Det handlar om svårare frågor att hitta svar på.

Hur ser det ut hemma hos dig? Hur är din relation med dina föräldrar? Hur mycket förstår de eller inte förstår de dig? Finns det ingen person i din familj och närhet som du kan få en kram av och känna dig trygg med. Desto viktigare är det att du få klarhet i vad som fattas i ditt liv och hur du kan hitta det. Det är ett tema för samtal. Vad flyr du ifrån när du skadar dig själv? Du måste hitta nya sätt att hantera dina känslor och problem istället för att skada dig. Detta är också ett område för samtal. Hur kan du sluta att bara hitta fel på dig och bygga ett gott självförtroende, tro på dina styrkor och sluta se dig själv bara med andras ögon som var elaka mot dig. Detta är också tema för samtal. Även hur du kan sluta att ge en falsk bild av dig och står för det som du är.

Nå, det var bara en axplock av vad du behöver hjälp med att reda ut och hantera för att må bra. Jag förstår att här finns en del saker som du inte gärna drar upp inför dina föräldrar i första taget. Därför rekommenderar jag att du snarast tar kontakt med ungdomsmottagningen för samtal. Dit kan du gå ensam, utan dina föräldrar. Sedan kan du diskutera där om det behövs mer som också dina föräldrar behöver vara inkopplade i.

På nätet kan du få mer stöd och uppmuntran genom chattkontakt till exempel på föreningentilia.se eller på tjejzonen.se. Men dessa chattkontakter ersätter inte att du får en mer kontinuerlig behandlingskontakt på ungdomsmottagningen. Du behöver det utrymmet för att kunna gå genom alla de frågor som jag exemplifierade nyss här ovan.





Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta