Vill inte vill vara jobbig mot mina föräldrar

Hej. Jag är en ganska glad tjej på 15 år, men ibland mår jag så dåligt. Jag har gått igenom en del jobbiga saker som t.ex. att min syster har svåra ätstörningar. Det var jobbigast för 2 år sedan då hon vägrade äta över huvud taget och hamnade på sjukhus för sondmatning. Hon försökte begå självmord, var deprimerad, och skar sig själv. Hon mådde väldigt dåligt. Detta påfrestade mig väldigt mycket och gjorde att jag själv mådde väldigt dåligt. Nu två år senare känner jag att jag inte alls mår bra längre. Jag är fortfarande ganska glad, men ibland mår jag så dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är t.ex. väldigt stressad. Skolan pressar mig väldigt mycket och jag får ofta panikattacker innan prov och sånt. Jag tror att detta är en stor orsak till att jag mår så dåligt som jag gör. Jag har skurit mig själv på armen, och i mina svåraste stunder känner jag ingen livsglädje längre. Jag känner att det inte spelar någon roll om jag dör här och nu, men med tanke på att jag vet två personer som har försökt begå självmord så vet jag hur dåligt alla runt omkring än mår. Därför tror jag inte att jag skulle våga begå självmord. Jag lider av tvångstankar vilket också påfrestar mig hårt. Min familj vet att jag inte mår så bra eftersom att de bokade ett bup-samtal med er som jag sedan ställde in, men de vet ingenting om hur jag mår dåligt och varför. Jag känner att jag inte vill vara jobbig mot mina föräldrar eftersom att de redan har gått igenom så mycket med min syster. Jag har två frågor till er. Jag vill inte att min familj ska se att jag har skurit mig själv, så har ni något tipps på hur jag kan dölja ärren? Jag skulle också vilja ha hjälp med att få tillbaka livsglädjen och slippa all smärta. Tack för svar. 

...

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är en enorm påfrestning för alla i en familj när någon blir så allvarligt sjuk och svävar mellan liv och död som ni antagligen kände och var med om under en längre tid. Alla måste på olika sätt anpassa sig till situationen och på olika sätt försöka att hantera den oro och ångest som man själv känner.

Du vill idag inte "vara jobbig" mot dina föräldrar eftersom de gått igenom så mycket och jag tror att du kände likadant under din systers sjukdomsperiod. Så jag antar att du varit den "duktiga" systern som inte behövt hjälp och inte berättat när du mått dåligt av olika skäl. Jag tror det här är vanligt. Det brukar se ut så här. Barn/ungdomar vill oftast skydda sina föräldrar för vad de tänker är ytterligare psykisk belastning. Det är helt normalt och vanligt att tänka så och ibland kan det  vara riktigt. Föräldrar under svår stress kanske inte alltid orkar med att vara empatiska och ta in att också deras andra barn far illa. Men oftast är det nog bara en farhåga barnet har. 

Men nu är den akuta faran vara över och dina föräldrar verkar kunna ta in att också du mår dåligt. Det är bra att de kan se och förstå det fast du inte berättar som det är. Så jag tror inte du behöver vara orolig för dem. De vill hjälpa också dig och det tycker jag du ska ta emot för de vill dig väl. Du behöver fortfarande deras stöd och hjälp. Det är väldigt bra att de får reda på hur du mår och hur du blivit påverkad under den svåra tiden ni alla haft men det hindrar ju inte att du också tar hjälp av BUP för de svårigheter du beskriver.

Jag tror det är så du kan få tillbaka livsglädjen. Hur du kan dölja dina sår på armarna tycker jag du ska prata med din skolsyster om.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta