Mobbad, ledsen, kort och smal

Hej! Jag är en tjej på 15 år och är 152cm lång och väger ca 35 kilo. Jag har varit mobbad över att jag varit så kort och smal... Jag har varit mobbad i 10 år och av det har jag blivit deprimerad. Varje dag blir bara jobbigare och jobbigare och jag vet faktiskt inte hur jag ska orka med allt.. jag har varit och pratat med olika utbildade personer men jag har tyckt att jag inte får någon hjälp utan att det bara fortsätter. Jag mår dåligt minst en gång per dag och brukar oftast gråta på kvällarna. Ingen av någon jag pratat med kan hjälpa mig och jag känner hopplöshet.. Jag ska börja gymnasiet snart och är osäker över vad folk kommer tycka om mig och har väldigt mycket ångest över det.... och dessutom orkar jag verkligen inte göra någonting.. Jag mår verkligen skitdåligt över allt och jag vet inte vad som kan få mig upp på mina ben igen. Varje gång någon säger något dumt till mig så känns det som att en del av mitt liv bara försvinner. Ingen fattar exakt hur jag mår så dom får andra bilder av hela min situation.. har inga vänner som jag kan lita på och jag vet inte hur jag ska kunna må bra igen för det har verkligen gått för långt nu.. jag skulle aldrig klara av att ta mitt liv för då skulle jag svika hela min familj. Många säger att jag är en omtänksam person som vill att alla ska få må bra och de har dom rätt i för vill hällre att alla andra ska må bra än mig själv. Jag skulle kunna skriva en hel bibel om mitt liv för det finns så mycket men jag undrar hur jag skulle kunna må bra nu när ja är längst längst ner i hela röran och om det ens finns något man själv kan göra?

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Att du har varit mobbat i 10 år är mer än fruktansvärt, verkligen! Det betyder att du har varit plågad av mobbning sedan du var 5 år gammal, dvs under hela din uppväxt. Mobbningen är faktiskt en långverkande gift som förstör självförtroendet, självkänslan och man utvecklar en tendens till överkänslighet att tolka allt till det negativa som berör ens person.

Du säger själv med en god självinsikt att "varje gång någon säger något dumt till mig så känns det som att en del av mitt liv bara försvinner".  Det är ganska typiskt för personer som upplevt långvarig mobbning att mindre saker, som en annan person skulle knappt lägga märke till eller skulle ta med en axelryckning upplevs av mobbningsoffer som ett dråpslag. Det är absolut inte ditt fel! Det är en konsekvens av mobbningens giftiga inverkan. Och det är faktiskt det som alla som ha varit utsatta för mobbning måste få hjälp med att kunna ändra på. Att bygga upp en positiv självkänsla, självtillit och växa ifrån den nedvärderande självbild som mobbarna har inplanterat i en. Inte alls konstigt att du är ledsen och tanken på framtiden i gymnasiet väcker din ångest. Solklart alltså att du behöver hjälp.

Men hur? - undrar du. Du har talat med olika "utbildade personer". Jag antar att det betyder att du haft samtal hos kurator, psykolog eller skolsköterska men det hjälpte inte, "det bara fortsätter" säger du. Här måste vi få klarhet i någonting. Vad är det som fortsätter? För att det är olika svar om mobbningen fortsätter eller om mobbningen  har upphört men dess negativa konsekvenser kan du inte bli av med.

Om mobbningen pågår är det skolan som aktivt måste lösa problemet. Det är nolltolerans mot mobbning. Om det sker måste elevhälsovården, lärarna, rektorn föräldrarna och du tillsammans diskutera hur man får slut på mobbningen. Här vill jag säga att oavsett om ni hade eller inte hade sådana möten men mobbingen pågår måste ni nu (eller igen) träffas och inte släppa frågan tills mobbningen verkligen upphör.

Det var det ena. Det andra är att du behöver hjälp med att bli av med de negativa konsekvenser av mobbningen som jag tidigare nämnde. Jag förstår att du är besviken på dem som inte kunde hjälpa dig men du får inte ge upp. Du måste tala om det, om du så vill, "älta det". Det är djupa sår du har fått och läkningsprocessen kräver stöd men också tid och tålamod. Men innan jag ger dig förslag var du ska vända dig vill jag ta upp en fråga till.

Det gäller din längd och vikt. Här vill jag också att vi håller två tankar samtidigt i huvudet. Den ena är att vi människor är ju jätteolika till utseendet på många sätt. När det gäller längd och vikt är variationen också enorm. Tänk på de som lika mycket lider av att de är mycket -mycket längre än genomsnittet (speciellt tjejer)  medan du är ledsen för (och mobbat för) att du är kort. Att acceptera sitt utseende med gott självförtroende även om det på ett eller annat avviker från genomsnittet är ett tema för samtal jag kommer att föreslå dig.

Men samtidigt att jag säger det ställer jag frågan till dig om du har diskuterat din kroppsliga utveckling med en barnläkare? Finns det något man rent medicinskt upptäcker hos dig eller är det genetiskt att du är en späd tjej och så vidare. Jag tycker att det nyttigt att tala med en läkare som också kan bedöma om det är en avvikande kroppsutveckling eller det är en helt normal variant bland variationerna.

Förutom en läkarbedömning och skolmöten föreslå jag att du börjar (eller börjar igen) att tala med någon på ungdomsmottagningen. Du behöver hjälp med allt jag ovan påpekade om självtillit och acceptans av dig själv och inte minst för att du verkar vara så ensam just nu. Du kan också få stöd på nätet genom chatt om du går in på föreningentilia.se eller tjejzonen.se.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta