Diagnosen kom som en chock

Hej. Blev för någon månad sen diagnoserad med diabetes typ 1. Detta kom som en chock då jag inte känt mig sjuk överhuvudtaget. Väl på sjukhuset fick jag stanna en vecka och de första dom sa till mig där var att jag om ett halvår hade varit död om jag inte gör något åt det här. Redan under den veckan började jag känna mig extremt nedstämd då jag grät flera gånger om dagen (vanligtvis har jag gråtit kanske nån gång per 3 månader). Då tänkte jag att det skulle gå över då jag började få kontroll över allt stickande, kolhydratsräkning osv. Men även nu 2 månader efter så mår jag fortfarande jätte dåligt. Är jätte känslig och kan brista ut i gråt när som helst. Har ont i ryggen hela tiden. Är uppe sent och sover på dagarna. Undviker mina vänner och fester/andra tillställningar pga ångest och att diabetes teamet avrått från all alkohol. Blir väldigt lätt arg och känner mig stressad över allt. Ljuger om att jag mår bra för att inte oroa andra. Jag har heller inte vågat prata med någon om det här förutom min kille som tycker jag borde söka hjälp, men jag vet inte hur eller var jag ska göra det. Jag vill ha hjälp men vill inte prata om detta med mina föräldrar då dom två har redan gått igenom så mycket så jag vill inte utsätta dom för mer. Är jag deprimerad eller är jag bara stressad eller är det något annat?

(:

BUP svarar:

Hej!

Så bra att du kontaktar oss med din fråga. Det måste ha varit ett svårt besked för dig att ta emot när du fick veta att det var så allvarligt läge för din hälsa.

För många unga kan det bli en omtumlande upplevelse att få ett sjukdomsbesked som diabetes eller någon annan allvarlig sjukdom.

Det är mycket man ska ta in med ett sådant besked. Mycket som man måste lära sig att förhålla sig till. Det innebär en stor förändring i ens liv.

Det är inte ovanligt att man kan drabbas av krisreaktioner i situationer som dessa. Jag tror att det är det du går igenom just nu. Med tiden kommer du börja må bättre och hitta sätt att känna balans igen i din tillvaro.

Men just nu behöver du få stöd för att på bästa sätt hantera den känslomässiga omställningen du befinner dig i. Du kan läsa mer om krisreaktioner via 1177vårdguiden.

Jag tycker du ska börja med att höra efter om din diabetesmottagning erbjuder samtalskontakt hos kurator. Ofta arbetar det kuratorer vid mottagningar och som erbjuder samtalsstöd vid kriser.

Ett annat alternativ är att du genom din vårdcentral söker en samtalskontakt hos kurator eller psykolog.

I och med att du är 18 år så kan du själv söka vård utan att blanda in dina föräldrar. Men på sikt kan det vara bra om ni får möjlighet att prata om den oro ni har inom familjen. Då brukar dessa känslor också kännas lättare att hantera.

Många gånger kan man också uppleva ett bra stöd via olika patient- och anhörigföreningar. Det kan kännas bra att få höra om andra ungdomars erfarenheter med samma diagnos.

Få höra om andra i en liknande situation som din, att livet kan kännas bra igen och att du kan leva ett bra liv och hitta sätt att hantera sjukdomen på. Fråga gärna din diabetesmottagning för mer information om patientföreningar.

Ta hand om dig och lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta