Känner mig som ett objekt

Hej jag är en 16 årig tjej som känner mig som ett objekt. Jag mår psykiskt dåligt av det men visar det aldrig för andra. Jag gråter inte framför andra för att jag blev lärd att det är svagt. Jag vet inte hur jag ska förklara känslan men jag känner mig helt enkelt död inombords eller som en robot utan känslor, bara programmeringar. Jag vet när jag är ledsen men jag har ingen smärta över huvud taget. Jag vet när jag är glad men känner ingen lycka osv. Jag känner dock när jag är rädd men jag gör inget desperat försök att ta mig ur situationen ifall det är livshotande eftersom att jag tänker "det är 50/50. Dör jag så dör jag, lever jag så lever jag." och hitintills har jag klarat mig.

sedan har min pappa aldrig varit där för mig känslomässigt. Bara fysiskt men aldrig brytt sig. Han spenderade aldrig tid med mig, skrek och skällde ut mig, skyllde på mig för att han inte ville ta konsekvenser och var/är allmänt besviken på mig. Det känns som att han håller mig vid liv och GER mig intressen för att han vill att jag ska ha en bra karriär så jag ska skicka 50 % av min lön till honom när jag har fått ett bra jobb. Visst min mamma vill att jag ska ta hand om dem och skicka lite pengar så de kan klara sig men såklart kan hon inte göra mycket mot min pappa eftersom att hon lyssnar på allt han säger.

Inte ens nämna killar som säger att dom "gillar mig" när dom bara sätt mig på gatan och säger att jag är "snäll". Jag vet vad dom vill ha och det får ju mig bara att känna mig mer som ett objekt.

Jag vill ha hjälp men jag vet att min pappa kommer få reda på det och skämma ut mig i 2 veckor och sedan gå tillbaka till att behandla mig som ett kryp han inte orkar tas med.

Vad ska jag göra?

Ida

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev! Vad bra att du kunde berätta något om hur du känner dig och hur du har det hemma. Jag undrar vad du varit med om. Dels utifrån att du känner dig känslomässigt både som objekt och död men också att du beskriver att du varit med om dödhotande situationer. Jag tycker du skriver med antydningar och ibland kryptiskt som om det finns saker att berätta men att du varken vågar eller kan berätta mer detaljerat vad det handlar om. Dock, det låter väldigt allvarligt!

Du vill ha hjälp och undrar hur du ska göra. Jag tycker du ska ta kontakt anonymt  med i första hand KollPåSoc. Då kan du berätta lite mer utförligt hur du har det och vad du varit med om. Du kan diskutera hur du skulle kunna få hjälp och vilka alternativ som finns om du är utsatt för fara. Du kan ta upp frågan om du kan få hjälp utan att din pappa får reda på det och hur du ska bli skyddad om han måste få reda på att du söker hjälp. Socialtjänsten blir inkopplade om du lever under svåra förhållanden eller varit utsatt för övergrepp av något slag men du kan alltså ringa och vara anonym. En annan möjlighet är att ringa Bris anonymt.

Om du känner dig beredd att träffa någon så kan du ta kontakt med en ungdomsmottagning.Eftersom du fyllt 16 år har du rätt till viss tystnadsplikt men inte hel. Du ska då första gången du träffar någon ta upp frågan när de tar kontakt med dina föräldrar eller gör en orosanmälan till socialtjänsten så att du vet vad som gäller.

Hoppas våra tips kan hjälpa dig vidare att få rätt och bra hjälp. Det är du värd!

Lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta