Mår skit och är jätteensam

jag mår skit och är jättensam, de enda jag har går på en annan skola och dumpade mig, ärligt talat (dock vill de få tillbaka mig och är med min ibland men ugh), och de som är på internet, men börjar glida isär dem och mår bara sämre och sämre och ljuger om hur jag mår och försöker hjälpa dom hela tiden men det blir för mycket och nu är typ alla borta nästan, har kanske 1-3 personer kvar, vet inte riktigt längre. är också väldigt blyg så kan inte skaffa nya vänner även om jag försöker hela tiden kommer liksom inget fram och det slutar med att jag går och deppar på en toa istället. min familj känns inte bra att prata med, jag vill liksom inte. blir så lätt irriterad på dom och så har mina två systrar flyttat också så då blir jag ju bara ännu mer ensam :)

gay&lonelygirl

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev, det är inte svårt att förstå hur ledsen du är. Det ser ut som att du förlorat många viktiga kontakter omkring dig och har svårt att få nya. Det blir ensamt då.

Jag funderar över din underskrift, vad menar du med gay? Homosexuell? Då brukar man ibland känna sig mycket ensam. Eller i betydelsen glad? För att du ljuger om hur du mår, spelar glad? Men i vilket fall så mår du väldigt väldigt dåligt.

Jag undrar också över din familj. Du blir irriterad på dem men vad gör de då? Är du enda barnet kvar hemma nu så att all ”föräldraoro” landar på just dig. Frågar dina föräldrar mycket om allt, sätter de upp gränser och ställer krav? Så gör många, en del alldeles för mycket. Men ofta bottnar det i att de bryr sig och kanske är oroliga. Det är alltid svårt att tala om hur man mår och hur man har det med kompisar. En del ungdomar visar föräldrarna sina brev till oss på Frågelådan och våra svar. Det kan många gånger fungera som en bra start på ett första samtal.

Jag tycker att du i första hand ska prova hur det går att förmedla till föräldrarna hur dåligt du mår. Föräldrar blir ofta oroade först, men de allra flesta försöker sedan ställa upp så mycket de kan för sina barn. Om du inte känner att det skulle fungera bra med föräldrarna så kan du prata med en annan vuxen. Någon stabil person som du litar på. Och så finns ju kuratorn på skolan.

När du skriver om dumpad/ta tillbaka igen och att vänner försvinner så tänker jag att det är jobbiga år för dig nu. För det där med korta kontakter har ofta att göra med att många vill prova nya vänner även om man fortfarande gillar sina gamla. Relationerna kan på det sättet bli ganska splittrande. Men det är fint att du har kanske ett par vänner kvar, hoppas du har tillräckligt med tid och ork att vara med dem så att er kontakt inte tunnas ut i onödan.

Jag tror du skulle ha hjälp av en professionell behandlare och tänker då på två möjligheter. Dels har du vårdcentralen där du bor, de flesta vårdcentraler är nu utbyggda så att de har både psykolog och kurator.  Där behöver du ha dina föräldrar med i kontakten. På Ungdomsmottagningen finns också bra behandlare och där behöver du inte ha dina föräldrar med. Innan du kommer igång med att tala med någon ansikte mot ansikte så kan du kolla på Snorkel, en webbsajt om nedstämdhet, stress och oro.

Hoppas mitt svar leder till att du gör ett försök att prata med någon klok vuxen och att du kan få professionell hjälp, lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta