Behöver min ADHD-medicin

Efter att ha provat ut flera olika alternativ av ADHD-medicin, hittade vi äntligen en form och dos som fungerade för mig tidigare i år, som jag sedan fortsatte med fram till slutet på sommaren. Jag har aldrig tidigare i mitt liv mått så bra och känt mig så optimiskt inställd till min framtid som jag gjorde då under den perioden, och jag trodde verkligen att livet äntligen var påväg att vända till det bättre.

Men, tyvärr, utvecklade jag i September någon slags psykos med hallucinationer, etc., och blev i panik tillsagd att genast sluta med medicinen. Det är ju en känd biverkning av medicinen, så för det agerandet har jag full förståelse.

Personligen tror jag dock att det fanns andra, viktigare faktorer som spelade in. I samma veva som jag påbörjade medicineringen hade jag också precis flyttat hemifrån för första gången, vilket med min autism diagnos blev mycket jobbigt. Alla rutiner försvann med det gamla huset, och jag fick varje dag börja om med att hitta rätt i allt det nya. Detta i kombination med att jag i flera veckor sov dåligt och hade mycket ångest, eftersom jag först misstänkte att jag hade vägglöss, sedan till slut fick reda på att jag hade det. Jag blev då tvungen att flytta ut och tillbaka till mina föräldrar igen i ett par veckor, samtidigt som renoveringarna av mitt hus fortsatte. 

Med andra ord - det var en tuff sommar på många olika sätt, som inte hade med medicinen att göra. Men efter ett besök på psykakuten i September sattes den alltså ut. Sedan dess har inte särskilt mycket hänt. Jag mår betydligt sämre nu än vad jag någonsin gjorde med medicinen, har återkommande självmordstankar och raseriutbrott som aldrig förr, och hela livet har stannat upp.

Vården verkar nu livrädda att ta i mig överhuvudtaget, eftersom man fortfarande inte förstår exakt vad det var som hände. Det lilla som försöker göras går så långsamt att jag nu blivit tvungen att både hoppa av skolan och sjukskriva mig från jobbet. Under tiden skriver de ut medicin efter medicin för att dämpa min ångest - när det är denna situation och ingenting annat som orsakar mitt dåliga mående. Jag är inte sjuk, jag vill inte vara hemma. Jag är mitt uppe i livet och vill fortsätta leva - speciellt nu när jag vet att en lösning finns.

Men så fort jag tar upp att jag verkligen behöver medicin nu möts jag, som så många andra, med misstänksamhet om 'beroende' eller liknande - och saker går ännu långsammare. Är det rimligt att det går till på det här sättet? Jag är så sjukt trött på att behöva försvara mig som en brottsling för att jag vill må och fungera som alla andra. 

Jag har ju fortfarande en hel del av medicinen kvar, och idag tog jag för första gången lite igen, utan att ha diskuterat det med läkaren. Allting har känts så hopplöst - jag började tro att det aldrig kunde bli bra igen även om jag fick tillbaka medicinen. 

Mådde såklart bättre inom tjugo minuter - kunde tänka klart och kände mig optimisk  för första gången på månader. Det är ju min medicin som jag hämtat ut på apoteket, jag har dessutom mer att hämta ut om jag skulle vilja - men nu undrar jag ändå vad det kan få för konsekvenser om jag fortsätter?

Kommer ju såklart hålla utkik efter biverkningar - inte minst hallucinationer, för det vill jag ju inte få tillbaka. Men rent juridiskt - får jag ta den? Har läkaren något att säga till om, även om jag fått den utskriven? 

Hur skulle ni agera i min situation? Tålamodet är sedan länge slut - ironiskt nog hade det varat betydligt längre om jag haft medicin...

Vill verkligen bara må bra igen. Tack!

Vilda

BUP svarar:

Hej Vilda!

Tack för ditt långa och utförliga brev! Vad tråkigt att du var tvungen att sluta med din medicin när den äntligen fungerade! I synnerhet som att allt i livet såg så ljust ut.

Du hamnade i en extremt stressig situation som inte är så vidare värst bra för någon. För dig med både ADHD och autism förstår jag att det blev extremt jobbigt med så väldigt stora omställningar.

Dina resonemang kring att psykosen med hallucinationer hängde ihop med allt det jobbiga i samband med flytten kan väl stämma. Å andra sidan går det inte att utesluta att det är en biverkan av medicinen eller en kombination av båda. Så det är inte så konstigt att läkarna är försiktiga. Samtidigt är det en ohållbar situation du är i nu. Du pluggar inte, du jobbar inte, du har självmordstankar och raseriutbrott. Du behöver ha ett stöd av vården, som gör att ditt vardagsliv fungerar och att du återfår din livslust.

Jag vet inte om du har en fast kontakt inom vården, men jag får en känsla av att du träffar olika personer. Jag vet inte heller vilken sorts vårdmottagning du går till.  Jag tror det bästa för dig är att träffa en bestämd läkare på en vuxenpsykiatrisk mottagning. Jag tror också att det vore bra för dig att dessutom ha en samtalskontakt med en psykolog eller annan behandlingspersonal.

Om jag var i din situation skulle jag kontakta vården och visa dem detta brev för att de verkligen ska förstå. Jag skulle ärligt berätta att jag testat medicinen och mådde bra av den. Jag skulle be om hjälp att få fortsätta med medicinen för att slippa hålla på med den själv. Jag skulle be mina föräldrar följa med till läkaren. Jag skulle också ta reda på om det skulle gå att få boendestöd hemma och jag skulle kolla om det finns hjälpmedel, som underlättar livet. Här kan du läsa mer om hjälpmedel: Umo ADHD

Jag hoppas att du känner dig förstådd och hjälpt av dessa rader! Jag hoppas verkligen också att du så småningom mår bra igen och får tillbaka livet!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta