Vet verkligen inte hur jag mår

Hej,

jag vill inte gå in på detaljer men jag måste fråga om det är något problem med det eller ol det är en ”period”? För om det är en ”Period” så har det gått tollräckligt länge nu. 

Det är nämligen såhär att jag vet verkligen inte hur jag mår. Jag kan bli glad men inte glad som i glad glad. Alltså jag kan bli glad men har ändå ett tryck över bröstet. Jag kan vara ”glad” i minst 1-2h med nedstämdhet i bakhuvud.

Jag kan bli ledsen men har slut på tårar. Det leder till att jag kommer explodera närsomhelst. Alltså jag har sorg i mig utan anledning men har inte gråtit ut på snart 1,5år. 

Mina vänner har till och med märkt att jag är inte jag. Min mentor också. Men jag har trust issue (förlåt glömde vad det heter på svenska) på folk, framför allt vuxna och blev chockad. 

Jag är alltid trött men inte trött som i trött utan trött som att någon sitter på mig och jag vill flytta henne meb hin vill inte. Jag tycker att jag sover för mycket. 

Jag isolerar mig och träffas ALDRIG kompisar utanför skolan. Jag är hellre hemma och sover. Helt ärligt skulle jag kunna sova i 24h utan avbrott istället för att träna min favoritsport som jag älskar frpn hela mitt hjärta och det enda sporten som kan få mkg känna glädje i minst 20minuter utan bak känsla i mitt huvud. 

Jag är utfryst av mina kompisar pga att jag har blivit tillbaka dragen och tråkig. Jag är utfryst för att jag sitter hemma istället för att träffas. De (de är mina närmaste kompisar..tror jag) träffas ute och äter middag utan att fråga mig. 

Men ändå vet jag inte hur jag mår. Jag sover utan att bli avbruten, dock så kkänner jag mkg aldrig utvilad. Jag ser negativt på allt. Om jag tar ett exempel och ni kanske förstår då, jag ser varken halvfullt eller halvtomt glas med vatten.  

Jag önskar bara att jag aldrig hälsade henne tillbaka ett hej från första början då hon hjälpte mig med anorexi. 

G

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du funderar över om du är inne i någon slags "period", men är inne på tanken att den i sånt fall pågått länge.

Vi har alla perioder när vi känner oss mer eller mindre nere. Det är normalt och tillhör livet. Men det du beskriver tycker jag inte verkar vara något tillfälligt. Mitt intryck är att du är rejält nedstämd. Du berättar om att du inte kan vara helt glad, att du inte kan gråta längre, att du aldrig är utvilad, att du drar dig undan från dina vänner, att du inte ens tränar din sport som du älskar.

Jag tycker att din beskrivning av glaset som varken halvfullt eller halvtomt är en talande bild av hur du känner dig. Jag tror det hänger samman med din identitetsutveckling. Identiteten utvecklas hela tiden, men det händer väldigt mycket  under tonårstiden. Man står inför att bli vuxen, relationer till föräldrar och jämnåriga förändras. Man börjar ifrågasätta sånt som tidigare kändes självklart. Man funderar över hur man är i förhållande till andra. Man ersätter det gamla med något nytt och i det läget är det inte ovanligt att man känner sig bedövad eller tom inuti. Man kan känna sig osäker och förvirrad och som du skriver: glaset är varken halvfullt eller halvtomt. Det är inte heller ovanligt att man drar sig undan och isolerar sig, som du beskriver att du gör.

Det kan till och med vara så att du är inne i något man kan kalla för en identitetskris. Jag tror du skulle må bra av att få någon att prata med och hjälp att nysta i alla lösa trådar. Din mentor har märkt att du inte är som vanligt. Kanske är det en person som du kan vända dig till? Du kan även vända  dig till Ungdomsmottagningen. Andra ställen att söka hjälp på är Tjejzonen eller Bris.

Det är såklart inte bra för dig att du isolerar dig från kompisar och låter bli att träna. Dina vänner har märkt att du har förändrats och det kan väl betyda att de faktiskt bryr sig. Det behöver inte alls vara så att de har fryst ut dig. De kanske bara känner sig osäkra på hur de ska vara i förhållande till dig. Tror du att du skulle kunna säga något lite till den av vännerna som du litar mest på, om hur du känner det? Till exempel att du vill att de berättar för dig när de ska göra något. Kanske att du skulle kunna hänga med på en liten, liten grej? Det är viktigt att umgås för att må bra. Det är också viktigt att röra på sig. Det verkar som att det är för stort att träna din favoritsport just nu, men du kanske kan ta en liten promenad? Någonstans måste du börja för att vända det hela och det brukar vara bra att ta till myrsteg. Jag skickar med vad andra frågat och en del information.

Lycka till och ta väl hand om dig!

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta