Stöd för att inte falla tillbaka i ätstörningen

Hej!

jag har länge haft problem med balansen mellan mat och träning. Det började när jag var 8 år och lite småknubbig (verkligen inte tjock) och mina föräldrar började springa med mig varje dag och kontrollera mina portioner och vad jag åt. Detta blev snabbt ett beroende och när jag gick på hälsokontroll i 4:an vägde jag mindre än jag hade gjort när jag gick i 1:an. Då ifrågasattes min viktnedgång men skolsköterskan slutade på skolan samma vecka så det följdes aldrig upp då jag slängde bort brevet hon skickat med mig att ge till mina föräldrar. Detta försvann gradvis och jag blev mer normalviktig även om träning varje dag och inget socker var ett måste. 

När jag sedan började högstadiet satte pressen in igen och under hälsosamtalet i 8:an hade jag ett BMI på XX. Själv förstod jag inte varför samtalet blev över en timme långt fastän det endast tog 10 minuter för alla andra. Efter detta bestämdes det att jag skulle komma tillbaka några månader senare även för att följa upp om jag hade fått mens. När jag kom tillbaka drack jag så mycket vatten jag bara kunde och åt precis innan vilket gjorde att jag vägde 2 kg mer än förra gången och jag ljög om att jag hade fått mens. Efter detta släpptes det och det blev värre ett tag, min puls låg på 40 och jag svimmade i skolans korridorer. Mins föräldrar märkte dock inte hur illa det var eftersom jag sedan jag var 8 år tränat varje dag och varit smal. Efter detta mådde jag bättre och har under 2 år lyckats gå upp 20 kg till ett BMI på XX. Nu har jag dock gått det 6kg till BMI XX vilket fortfarande är väldigt hälsosamt men jag börjar känna ångest över mat och träning speciellt när jag ätit mig mätt vill jag bara kräkas vilket jag lyckats motstå en så länge.  så jag skulle vilja ha stöd just nu för att inte falla tillbaka. Ska jag vända mig till en kurator på umo? Skolsköterskan? Skolans kurator? Vårdcentralen?mina föräldrar är inget stöd alls, har 3 systrar varav två har varit ätstörda och den 3:e har gått ned 20 kg de senaste halvåret så hon lär vara påväg att bli sjuk. vilket kommer från föräldrar som älskar träning och hälsosamt leverne men tyvärr började med träning light läsk och inget socker alltförtidigt. Jag minns när jag var åtta år och ledsen för att jag hade stora armar då sa min mamma ”du har björnarmar precis som din pappa, oavsett hur mycket du tränar så kommer du aldrig bli av med dem, när du fyller 18 kan vi åka till England och ta sprutor som dödar fettet eller fettfrysa”. dessutom har de smart nog 3 vågar framställda i huset så det går dessvärre inte att prata med dem om detta då det endast gör det värre. Deras lösning på missnöje är inte att lösa det mentala utan de fysiska, min mamma gav påriktligt min styvsyster erbjudandet att fettfrysa låren i födelsedagspresent. Därför behöver jag någon utomstående att tala med.

tack på förhand!

:(

BUP svarar:

Hej!

Det är verkligen klokt av dig att söka stöd i form av någon att tala med för att som du säger inte falla tillbaka. Man kan nog säga att du på det sättet är klokare än dina föräldrar som ju själva tycks ha  drag av samma sorts svårigheter som dem du beskriver hos dina systrar och dig själv. Och då är det alldeles för svårt att få dem att förstå sig på dina och dina systrars svårigheter. Förstås har dina föräldrar påverkat er barn. Men du ska, även om det ibland är svårt, vara nöjd över att du bättre än dem kan se svårigheterna och också vara beredd att göra något åt dem.

Du undrar vart du ska vända dig. Försök med ungdomsmottagningen i första hand. Skolsköterska och skolkurator kan också vara bra alternativ. Om du vänder dig till vårdcentralen måste dina föräldrar vara delaktiga.

Det bästa är att tala med någon. Men det finns också möjlighet att chatta och mejla med Tjejzonen/ätstörningszonen.

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta