I bröstet känns det som en tickande bomb

Hej,

jag har så dålig självkänsla och sjölvförtroende på allt. Jag har ju tappat bort all intresse i mitt liv. Träning, plugg, fritid, ducha, hänga med vännerna med mera. Det enda som jag har motivation att göra med mitt liv är cheerleding.

Men jag mår inte bra att vara med mitt lag och det är det sötrsta problemet. För jag tror att min tränare hatar mig. 

Varför jag tror så är för att jag har fått en position där jag känner mig minst säker i. Jag kan knappt någon gymnastik, jag är så jävla fet så att jag skämms att gå dit.  Vilket gör så att jag inte könner mig säker där  

Min tränare hon har inte sagt något men jag är bra på att läsa av folk och har förstått att hon gillar inte mig pågrund av att jag kan inte göra något, alltså gympa. Jag känner ingen uppmuntring när jag inte klara av något eller klarar av. Hon ger mig blickar som säger ”asså varför är du här ens?” (Ett exempel) när vi bygger så får jag inget cred eller lite uppmuntring som ”duktigt”. Trots att jag får en massa slag på kroppen pga att jag behöver rädda flyern. (Flyern får inte ramla), jag kan få jättestora blåmärken på ansiktet bryr hon sig inte. Hon filmar andra duktiga cheerleaders och lägger upp på instagram. Det får mig att känna en press och sämre sjävförtroende på allt. Som sagt jag har världenssämsta självförtroende och det leder till att cheerleader påverkar mitt vardagsliv. Jag ser annars inget syfte med livet utan cheerleader. Jag har brytit ihop i skolan pga cheerleader. Och jag ör en sån som är alltid glad (enligt de) och mer alltid. Trots jag ler mycket gråter jag inombords så mycket men jag hatar uppmärksamhet. 

Jag är också en person som är otrolig tävlingsinriktigad och det leder till att jag får mycket skador i kroppen pga att jag tränar för hårt. JAg gillar att göra allt själv men på sistånde har jag blivit så otroligt kränkt av mina kompisar och av min tränare. 

Jag känner att jag inte orkar att göra något längre på grund av det. Jag vill inte prata med henne för att då skulle hon bete sig falskt. Du vet r man försöker göra något åt det men det könns inte rätt. 

Å andra sidan så har jag problem i skolan. Min lärare märkte att ibland så mår jag dåligtoch pratat med mina föräldrar. Jag mår dåligt ja men jag är rädd för hjälp. Min föräldrar vet om att jag har lite problem i mitt liv men de gör inte något åt d för att mamam hon är deprimerad av något som hönde. Hon tror inte att jag försår hur d känns att vara tom och att man mår så dåligt så att man vill begå självmord. Men det gör jag. Jag könner mig oftas tom och vill bara dö men jag är rädd för att begå självmord igen. Och det gör mig så arg och ledsen för ingen skulle bry sig och det skulle ha hjälp andra SÅ mycket om jag dog. Familjen skulle ha fått mer pengar, skolan skulle inte könna sig tvungen att hjälpa mig. Mina vänner,..villan vänner förutom två. 

Jag ör så arg för att en liten del i kroppen är starkare än att låta mig begå självmord. Jag ör så arg för att jag vill vetkligen hjälpa andra och göra de en tjänst både för de och mig men änså så kan jag inte. 

I bröstet känns deg som en tickande bomb som kommer explodera när som helst och få mig att gråta. Den här året är nästan värre än förra året. Inget slår mitt mående förra året men den här året är jobbigare än förra året och jag förstår verkligen inte varför jag fortfarande finns?

och ja, jag har pratat med min familj, ja jag har fått prata me skolan, nej jag kan inte söka hjälp för att 1 mamma tycker inte d 2 jag är rädd för det, nej jag är inte stark som klarar av det. Men ändå, hjälp mig. Snälla. 

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

I slutet av ditt brev skriver du att ingenting kommer att vara möjligt för dig att göra samtidigt som du vill ha hjälp med att förändra något. Du säger att du pratat med din mamma men att hon inte tycker att di/ni skall söka hjälp för hur du känner dig.

Du kanske ändå behöver fundera på om det kan finnas någon annan vuxen runt dig som du skulle kunna känna lite förtroende för och som du skulle kunna prata med för att få hjälp i att tänka om hur du skall gå vidare. Det kan kanske handla om någon mentor eller kurator eller skolsyster.

Trots att du kanske tänker att allt är omöjligt så är det faktiskt inte det. Det finns tyvärr inga andra vägar än att prata och dela sina tankar och känslor med någon och på det sättet kanske se andra vägar. Det är oftast på det sättet vi kan hitta andra sätt och alternativa vägar.

Du kanske skulle kunna kontakta ungdomsmottagningen där du bor. Där arbetar det människor som är mycket vana vid att möta unga som har det svårt på olika sätt i livet Ungdomsmottagningen kan du kontakta själv också. Du kan också kontakta BRIS och tjejzonen. Där kan du få chatta eller prata med någon och på så sätt få hjälp med hur du skall gå vidare. Du började med att skriva till oss och nu behöver du ta nästa steg mot att må lite bättre!

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta