Har så svårt att visa mig sårbar

Jag har alltid haft en splittrad känsla inom mig. Som gillar någon mig eller? Har jag några vänner kvar? Jag borde träna mer då vill folk ha mig! Eller ska jag gå ner i viktig och då kanske folk vill utnyttja mig mera. Eller sätt en påse över huvudet så får äldre män utnyttja dig så slipper de se ditt fulla ansikte. Något sådan diskuterar jag med mig själv varje dag och om hur jag ska kunna förbättra och nedvärdera mig själv.Japp jag har ADHD så det ska tydligen va en vanlig åkomma att va splittrad. Åt ångestdämpande men gillade inte hur jag kände mig så jag missbrukade dem på alla olika sätt. 

Jag går hos en psykolog som jag tycker om men mitt stora problem är att jag har svårt att släppa ner murarna där jag kan visa mig sårbar och typ lipa.Jag va rätt mesig i små skolan och blev väldigt mobbad för hur känslig jag va och vist jag grät väldigt lätt, men mest va för att jag va väldigt ensam i skolan och har haft det svårt med kompisar speciellt av samma kön. Det har väl gjort att jag tyvärr har väldiga stora tillitsproblem.Jag litar inte på någon inte ens mina egna päron. Finns några nära personer som vet några saker om mig men det flesta har det fått reda på på fyllan då jag antingen vill slås eller ta livet av mig. Att jag ska ta livet av mig säger jag tyvärr mer än att jag vill skapa bråk med folk...jag har försökt ta livet av mig förut och varit intagen och samtidigt så HATAR jag att Folk ska veta hur jag mår.

ibland så frågar jag mig själv varför jag inte är död.? vist jag började slå mig själv i sexan för att folk va elaka mot mig och de  hade givit viss rätt i det de sa. Så jag började slå mig och försökte sälja mig som sexslav till gubbar. Samtidigt så fick jag en ätstörning.

pågrund av mina dåliga betyg och att jag skolkade så mycket så bytta jag skola.Det gjorde att jag slutade skada mig och slutade  spy upp maten.

När jag däremot började gymnasiet så kom allt tillbaka trots att jag höll på med droger för att försöka glömma bort det jobbiga.

Men jag undrar om jag egentligen behöver hjälp??

jag mår relativ bra aså.

Jag tycker att jag har ganska bra koll på min ätstörning jag spyr inte upp maten utan kan äta,men tänker på hur  mycket jag äter på en dag , men då tränar jag bara bort det om det är för mycket =).

Att jag säljer sex går i perioder det jobbigaste är att jag acceptera att bli utnyttja och slagen,strypt vilket ä jobbigt för jag vet att det är fel men jag har tvingat mig till att älska det.

Ta droger,har slutat totalt men skulle alla dagar i veckan välja att va hög då jag har ocd och mina ritualer är fett jobbiga.

Att jag har börjat skära mig ä jobbigt då jag försöker gömma mina armar så gått jag kan. Men jag mår inte dåligt med en massa ångest utan när jag känner mig ensam så är det skönt att känna att man är ”vid liv” eller om jag känner mig nere.

Min största oro är att mina päron får reda på det då då jag vet inte vad de skulle göra.

 Har man inget problem då behöver man ingen hjälp antar jag!

// bögen

bögen

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga till oss!

Du beskriver flera och stora bekymmer samtidigt som du fråga om du egentligen behöver hjälp. Kanske så undrar du om vi tycker att dina bekymmer är värda att ta på allvar? Samtidigt berättar du att du har mått så dåligt att du varit "intagen".

Jag antar att du menar att du varit på någon slutenvård inom BUP. Nu beskriver du att det som är jobbigast är att du, när du säljer sex, accepterar att du blir utnyttjad, att bli slagen och strypt. Du beskriver också att du har tvångshandlingar och/eller tvångstankar som blir mycket kämpiga för dig.

Du säger att din största oro är att dina föräldrar skall få reda på hur du har det och hur du känner dig. Jag vet inte riktigt vad du tror skulle hända då. Du kanske tänker att de skulle bli arga på dig eller att de skull bli så ledsna så att de inte skulle orka med dig. Jag känner ju inte dig eller dina föräldrar men jag vet att det brukar kunna vara så att föräldrar trots allt vill veta hur deras barn har det och de brukar vilja försöka vara till hjälp.

Samtidigt är du nu 18 år och om du söker hjälp någonstans och du inte vill att dina föräldrar skall veta om det som kommer ingen att berätta för dem på grund av sekretessen och att du nu är myndig. Du skriver på slutet att ”har man inga problem då behöver man ingen hjälp”. Men du verkar har många bekymmer som du skulle behöva få hjälp med så att du inte måste fortsätta att må sådär dåligt och ha det så kämpigt. Du kan kontakta ungdomsmottagningen till exempel. Där är de vana vid frågor som handlar om sexualitet och sex.

Du kan också titta på vårdguidens hemsida. Där finns de olika vårdgivare som du kan söka hjälp hos. Där kan du läsa om hur du skall göra för att komma i kontakt med vuxenpsykiatrin till exempel. Min uppmaning till dig är att försöka ta dig själv på största allvar och då försöka tänka att dina bekymmer också är värda att ta på allvar så att du kan söka hjälp och då förhoppningsvis kunna få må lite bättre.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta