Vad är anledningen till att jag mår dåligt?

Hej, jag har i ungefär 5 år nu mått dåligt men inte riktigt vetat varför. I början så gömde jag allt och det blev sämre och sämre med tankar och skadebeteende, idag så finns det kvar men jag gör det inte lika ofta, jag blev ignorerad av nästan alla som ledde till att jag stänge in mig själv. Jag började identifiera mig med hur jag kände.

Det blev lite bättre med tiden men då började jag även få panik attacker och ännu mer ångest. Tankar som verkligen inte var mina som "ingen skulle märka om du bara dog nu" och lite syner ibland. synerna varar bara ett ögonblick men framför mig kan jag se att min kropp fylls med sår och blod som rinner. Det är läskigt för det är inget som jag själv vill. 

ibland så känner jag inte igen mig själv, väldigt sällan men när det händer kan jag kolla på min hand och även om jag ser att den tillhör mig så känns det som den inte är min. Jag vet inte vad som kan hända med den. Vid dessa tillfällen vågar jag inte se mig själv i spegeln, rädd för vad jag ska se och känna.

Det är så mycket som är fel på mig men det kommer inte ofta, jag klarar av skolan och vänner men vid dom här tillfällena är det väldigt skrämmande. Ibland tappar jag bara lusten att göra någonting men ändå pressar jag mig själv för att klara av dagen.

Jag har tidigare sökt hjälp och pratat med en ungdomsmottagning men allt dom sa var "Vi kan inte se en anledning varför du känner så här så därför kan vi inte hjälpa dig. Om det sker oftare att du inte känner igen dig själv så borde du söka professionell hjälp"

Ibland då jag känner mig som mest deprimerad så känner jag ingen sympati för nåt. Jag är en väldigt omtänksam person som bryr sig om andra, hoppas på att folk har det bra men när jag känner så så skulle jag bara säga "jaha okej." om en nära skulle vara med en olycka. Jag bryr mig inte om vad som skulle hända med mig eller vad jag kan eventuellt förstöra i livet när jag har dom perioderna.

Jag har ibland svårt att koncentrera mig. Alltid skjuter jag upp saker eller helt enkelt ger upp utan att ens försöka. Även på de saker som jag vill göra gör jag inte. Antingen har jag ingen motivation eller så blir jag bara så distraherad av absolut inget. Jag kan vara mitt uppe i min favorit film eller spel och bara pausa för att göra ingenting även om jag vill fortsätta.

Jag är tillräckligt smart så jag förstår vad som pågår i huvudet, vad det är för fel och hur jag kan hantera det men det försvinner aldrig.

hur kan såna tankar och syner försvinna? jag vill ju inte ens har dom kvar och jag förstår verkligen inte hur jag skulle kunna må helt bra igen.

Jag är glad, jag har en familj som är omtänksam, jag har flera vänner, det går bra i skolan, jag är kär och har en underbar flickvän så vad för anledning har jag att må dåligt?

Jag vill inte oroa andra. Jag tänker att jag mår väl inte så dåligt, eller? jag klarar av livet. Ja det kan vara bättre men det går. Men varje gång jag berättar för mina vänner eller hon jag är ihop med så får jag en orolig blick tillbaka...

ganska besviken på mig själv

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Du skriver på slutet att du inte vill oroa andra och att du trots allt klarar av ditt liv. Samtidigt är det inte svårt att förstå att de tankar du beskriver att du har både kan kännas skrämmande och främmande. Det verkar som att du har gjort ett försök att få hjälp med hur du känner dig.

Jag vet inte om det svaret du fick från ungdomsmottagningen fick dig att tänka att det inte är någon ide att söka hjälp, att ingen kan hjälpa dig att förstå dig på dig själv. Du beskriver också att du har mycket i livet som du uppskattar och tycker om. Det kanske kan bidra till att motivera dig till att söka hjälp. Du kanske dels kan söka dig till en annan ungdomsmottagning för att där få möta en ny person.

Du kan dels söka hjälp på BUP. Där är man också vana vid att möta unga människor som har det ungefär som du har det. Jag vet inte om du har pratat med dina föräldrar om hur du har det och hur du känner dig ibland? Om du inte har gjort det tycker jag att du ändå skall göra ett försök. Om du pratar med dina föräldrar så kan ni sedan kanske tillsammans kontakta en BUP-mottagning. Där arbetar det människor som är mycket vana vid att möte unga människor som har det svårt och bekymmersamt på olika sätt. Du kan också kontakta någon vårdcentral i din närhet. De brukar också ha ett team som skall möta unga människor som inte mår bra.

Du kan gå in på vårdguiden och se vilka ställen du skulle kunna kontakta. Du har svårt att förstå vanför du mår dåligt då du tycker att du har mycket bra runt omkring dig som en omtänksam familj, en flickvän som du tycker om och det går bra för dig i skolan. Det är just när man har svårt att förstå eller tänka ut varför livet känns svårt trots att det finns mycket bra saker som man kan behöva någon utomstående som hjälper en att tänka och förstå det som känns svårt att tänka om och förstå. Jag tycker att du skall försöka ta dina känslor på allvar och ge dig själv rätten att försöka förstå varför du mår som du mår och sen kanske kunna må lite bättre.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta