Trygghet är inget jag förtjänar

Hela mitt liv har jag växt upp med att skylla saker på mig själv och att trygghet är nåt jag inte förtjänar. Jag växte upp i ett hus med en pappa som brukade slå mig och mina syskon, där jag fick vittna skrikandet och skadandet. Min mamma skilde sig från han när jag var 4, och hon gjorde ett bra jobb för att inte jag skulle påverkas så mycket. Men nu 10 år senare är saker fortfarande fast hos mig. Jag vill bara ge upp allt för att jag vill inte förstöra saker för dem andra i mitt liv bara för att jag, en person ska få det bättre. Jag gör mitt allt för att känna bättre men det går ju inte. I fyran börja jag skära mig själv, femman börja jag röka, sexan blev jag bulimiker och i sjuan tappa jag mig själv. Är osäker på allt jag gör i livet. Jag är osäker på hur jag ser ut, skolan, folks syn på mog, familjen och vännerna. Jag får humörsvängningar oftast och vill bara dö när jag tar ut mig själv på mina vänner som förtjänar inte att bära det jag bär på. Jag hatar mig själv och jag hatar det jag gör med mina nära. Jag vill bara dö så att folk kan slippa mig. Jag kommer aldirg vara värd av att ha ett liv där jag kan bestämma över

Leiya

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du beskriver en svår livssituation och svåra och starka känslor som plågar dig. Du skriver att du växte upp med en våldsam pappa. Det låter som att både du och dina syskon har blivit utsatta för våld och också bevittnat våld. Och har man som du upplevt sådant som när man är ett barn är alldeles för svårt för en, så får det ofta betydelse för en också längre fram i form av bland annat sådana symtom som du beskriver.

Jag förstår det som att du nu bor med din mamma. Vet din mamma om hur du tänker och hur du känner dig? Om hon inte gör det tror jag det skulle vara en bra idé att försöka prata med henne och berätta det som du beskrivit för oss i ditt viktiga brev. Du kanske skulle kunna visa henne ditt brev också?

Då kanske ni tillsammans kan prata om att du behöver få hjälp med hur du mår och sedan kontakta BUP där du bor. Där är man mycket van vid att möta unga människor med problem liknande dina. Du skriver att du tänker att folk vill slippa dig och att du aldrig kommer att vara värd att ha ett liv som du kan bestämma över.

Det är inte svårt att förstå att du tänker och känner så men jag vet att det går att få hjälp trots att man har det så svårt som du har det. Man måste inte må dåligt resten av livet. Det är klart, du känner ju inte mig och du vet inte om jag är någon att lita på så om du känner dig tveksam till vad jag säger s är det också begripligt. Jag tycker dock att du skall göra ett försök att få hjälp med dina tankar och känslor.

Om du tänker att det är för svårt att prata med din mamma nu kanske det trots allt finns någon vuxen i din närhet eller på din skola som du kan känna lite förtroende för som du kan försöka att ta hjälp av? Det kan handla om en mentor, en skolsköterska eller en skolkurator. Jag tycker att du verkligen skall försöka ta dig själv och dina bekymmer på största allvar. Och jag tycker att om du kan göra det så kan du kanske tänka att du trots allt är värd att göra ett försök för att få hjälp och stöd.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta