Ni har inte tystnadsplikt, va?

Hur ska jag förklara för mina föräldrar att jag mår dåligt? 

Mina föräldrar tror inte riktigt att psykisk ohälsa finns på riktigt utan tycker att deprimerade personer bara är lite ledsna. Men jag mår skit och har tillslut bestämt mig för att söka hjälp. Min närmaste ungdomsmottagning har ingen psykolog och man kan tydligen inte gå till BUP utan att föräldrarna får veta. För ni har inte tystnadsplikt va? Kan jag få prata först och sedan se om det är allvarligt nog för att en utredning skulle behövas och sedan kontakta mina föräldrar i så fall? Om en person skulle skada sig själv och berätta det för er, skulle ni då säga det till hens föräldrar? 

Jag vet att mina föräldrar skulle vilja prata med mig om jag skulle säga att jag mår dåligt men jag vill inte prata med dem. När jag berättar saker för dem så skvallrar de bara om det med sina vänner och säger att det är mitt egna fel. När mina föräldrar för ca 2 är sedan märkte att jag skurit mig själv blev de arga och hotade med att ta min telefon om jag fortsatte, istället för att fråga hur jag mådde, om jag ville prata eller ville gå till en psykolog. Det var en jobbig situation som jag verkligen inte vill uppleva igen.

Besviken på mina föräldrar

BUP svarar:

Hej!

Tyvärr är det en del ungdomar som inte har tillräckligt förtroende för sina föräldrar och därför vill de inte att föräldrarna få veta om problemen eller att man har sökt hjälp på BUP.  Du tillhör uppenbarligen denna grupp ungdomar och jag förstår helt och fullt att du har grund för det. Det är faktiskt sorgligt om föräldrarna tror att lösningen på deras barns problem är bestraffning, istället för att lyssna och stötta och söka professionell hjälp om man själv inte kan lösa problemen.

Ja, du som tonåring kan vända dig till BUP på egen hand. Man har rätt till ett första samtal utan föräldrarnas vetskap. Även om man har en pågående kontakt betyder det inte att föräldrarna får veta allt som man säger till sin behandlare.
Alla regler som gäller tystnadsplikt gentemot föräldrarna kan du läsa i de länkar jag bifogar här nedan. Läs de så får du klarhet i vad som gäller på BUP.

Men det finns en annan viktig sak jag vill tillägga. Det skulle var helt rätt för dig att söka hjälp på ungdomsmottagningen. Du verkar utgå ifrån att det är bara psykologer som man ska vända sig till om man har psykiska problem. Det är inte så.
På ungdomsmottagningarna arbetar kuratorer och andra liknande professionella som jobbar terapeutiskt på olika sätt. De har både god kunskap och stor erfarenhet av ungdomar som till exempel är deprimerade eller skadar sig själva.  Eller ungdomar som har har olika sorters problem hemma med föräldrarna eller konflikter med kompisar och liknande.
Å andra sidan arbetar kuratorer också på BUP på samma sätt som på ungdomsmottagningarna och det är inte säkert att man först kommer till en psykolog när man söker sig till BUP.  Alltså: på båda ställena arbetar man professionellt men kan ha olika yrkesbakgrund.

Därför vill jag uppmuntra dig att du följer din beslutsamhet och söker hjälp, kanske först på ungdomsmottagningen.

Du kan som nästa steg gå till BUP ifall det behövs. 

Dessutom kan man numera ringa även till vårdcentralen och fråga om de har öppnat mottagning för psykisk ohälsa, som många vårdcentraler har redan infört.

Det viktigaste är att du får hjälp så att du börjar må bra.

Och glöm inte att även hos skolkurator kan man ofta få råd och stöd och vägledning för att ta itu med sina svårigheter.

På nätet kan du också chatta och diskutera dina problem till exempel på föreningentilia.se eller på tjejzonen.se.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta