Undrar om jag lider av nån typ av depression

Hej, jag undrar om jag lider av nån typ av depression. Jag gråter varje dag utan nån andledning egentligen, om nån skulle frågat mig varför jag gråter skulle jag inte ha något svar på det. Ibland vaknar jag upp och bara börjar stor böla och då orkar jag oftast inte gå till skolan så då brukar jag typ ”skolka” jag säger till pappa att jag har ont någonstans fast jag inte har det men jag orkar bara inte gå till skolan. Jag har alltid haft svårt med kompisar i skolan. Just nu är det en vän som behandlar mig som luft i flera dagar och säger saker som att jag typ inte spelar nån sport på fritiden och så säger hon att det är fett sär tex. Hon är alltid kaxig och bitchig mot mig och sen nästa dag kan hon vara hur snäll som helst och låsas som att inget har hänt och jag tycker det är ganska jobbigt. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig i skolan jag kan lyssna på läraren i max 15minuter och sen tröttnar jag. Mina klasskamrater säger att dom skulle bli väldigt besvikna på sig själva om dom bara fick ett D och D är det högsta betyget jag har och då blir det ganska jobbigt för mig att sitta och lyssna på det. Mitt liv när jag var yngre var väl inte heller det lättaste, mamma och pappa skiljde sig när jag var 1år pågrund av mig. Mamma var psykiskt sjuk så vi spenderade väldigt mycket tid hos mormor och morfar (dom blev som mina föräldrar, jag hade bättre kontakt med dom än vad jag hade med min pappa då)men nu är dom sjuka och mormor minns knappt vem jag är. Mamma och pappa var inte jätte bra vänner och poliser var inblandade. Men då träffade pappa en ny tjej och henne hatade jag. Hon var så himla taskig mot mig och min syster men vi stod ut och för ett år sen gjorde dom slut och vi var tvungna att flytta till något liten och tråkigt hus (alltså där vi bor nu). Jag träffar mamma varannan helg och jag tycker det är tråkigt för jag trivs mycket bättre där, jag har velat flytta dit sen många år tillbaka men varje gång jag har sagt det till pappa byter han ämne. Jag Vetinte varför jag börja prata om mitt liv för jag vill egentligen bara ha svar på om jag lider av något. Men jag har alltid velat prata med någon kurator men jag har aldrig vågat fråga för jag är så himla feg och meningslös och jag vill heller inte att mina föräldrar ska få reda på att jag pratar med någon.. Min sömn har jag förlorat helt jag sover inte alls länge per natt. Förr var jag tvungen att sova minst 9h för att klara mig men nu sover jag max 6h per natt oftast sover jag runt 4-5h.

Hade blivit glad om jag fick ett svar om jag har nån psykisk sjukdom eller inte, och förlåt för jag tog upp allt med mitt liv men jag vill bara prata ut med någon men jag har ingen att prata med

anonym

BUP svarar:

Tack för ditt brev!

Du beskriver din svåra situation på ett fint och inlevelsefullt sätt!

Till att börja med vill jag säga att vi inte sätter några diagnoser här i Fråga BUP.

För att göra det måste man träffas, så jag kan inte svara på om du har någon psykisk sjukdom eller inte.
Det jag kan säga är att dina bekymmer, som nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, sömnlöshet är vanliga hos personer som har depression.

Du berättar att du har haft många och stora problem och omställningar från väldigt tidigt i livet. Föräldrarnas skilsmässa när du var 1 år, mammas psykiska sjukdom, bråk och våld mellan föräldrarna, svårt med kompisar, en oschysst vän, koncentrationssvårigheter i skolan, pappas taskiga flickvän, morföräldrar som blivit gamla och sjuka, med mera, med mera.
Jag tycker inte det är konstigt att du är ledsen och orolig med så många svårigheter bakom dig.

Jag vill lyfta fram att du skriver att det var ditt fel att dina föräldrar skilde sig när du var 1 år. Det är aldrig ett barns fel att föräldrars relation går i kras!
Vuxna människor måste ta ansvar över sina egna liv!

Nästa sak jag vill lyfta fram är att du ber om förlåtelse för att du tog upp allt med ditt liv.
Du behöver verkligen inte be om förlåt, förminska dig eller lägga skuld på dig själv!

Så tag plats, stå upp för dig själv och vad du behöver!

Du skriver att du alltid velat prata med någon kurator, men aldrig vågat. Det är dags att du gör det nu! Jag tycker det bästa är du vänder dig till BUP. Då behöver du ta mod till dig och prata med dina föräldrar och be dem kontakta BUP!

Om det inte fungerar kan du vända dig till Ungdomsmottagningen. Du kan även läsa på nätet till exempel: Umo eller  Bris.

Jag  lägger till information om depression.

Glöm inte att stå upp för dig själv!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta