Har problem med ohanterlig ilska

Mina frågor är: Vad kan jag göra med min ilska? Och: Har jag någon sorts diagnos?

Sedan jag började fyran har jag blivit mycket argare och negativare. Jag började hata mina lagkamrater av alla små saker dem gjorde. Förra året börjar det bli problem med min ohanterliga ilska. Jag kunde bli arg över att min vän prata med snobbig ton. Ibland blir jag fysisk med min ilska.

Ett bra exepmel på min ilska är att en gång i sexan, då jag började bli aggresiv och lättirriterad, så slog jag ner en kille för han kastade en snöboll på mig. Jag drog ner honom från luvan och han ramla med en duns på isen. När han låg på marken så började jag sparka på hans revben och slog honom på bröstet Jag hamna aldrig i trubbel för det, för han tyckte att det var rätt pinsamt antar jag. Men det märktes att jag skadade honom riktigt rejält.

Min ilska börjar även sätta stopp för sakerna jag älskar. Jag tål inte att åka på mina innebandy och fotbollsträningar för mina lagkamrater kommer börja snacka skit och jag kommer på ett utbrott. Mitt andra problem är att jag inte kan släppa händelser. Jag blir frotfarande arg av bara tanken på snöbollen min killkompis kastade på mig. Jag kan bli så arg att det sabbar hela min framtida dag. Men när jag spelade fotboll brukade jag glömma alla mina problem. Fast nu har det blivit så extremt med min ilska att inget verkar funka längre. Jag brukar ofta stucka fingrarna eftersom jag slår så hårt på saker när jag blir arg.

Här om dagen så spelade jag en innebandymatch. Och jag som målis brukar skrika ut order, men jag skriker inte ut dem med en arg ton. Fast just på den matchen fick jag ett enormt utbrott som fick många av mina lagkamrater att gråta för jag skrek så fula saker. Mina föräldrar försöker att häjlpa mig, men de är inte proffesionella pyskologer. Jag pratar med dem ofta om det här, och de försöker hjälpa

Jag hatar och inser att det här är ett problem som jag vill lösa. Jag vill bli den glada lyckliga tjejen mamma säger att jag en gång var.

Mitt humör svänger så extremt att jag ibland blir rädd på hyr aggressiv jag kan bli. Ibland kan jag inte njuta på att vara glad för jag vet inte om mitt humör kommer förvärras. Jag tillåter mig aldrig vara glas av just den anledningen. 

Jag har redan frågar UMO men de sa att jag skulle vända mig mot er. 

Aggressivtjej

BUP svarar:

Hej!

Du verkar redan ha mycket insikt om dig själv och hur dina reaktioner kan påverka andra. Det är verkligen en styrka du har.

Du berättar att din ilska ställer till det mycket för dig. Att du känner hur ilskan kan bli som ett hinder för dig i kontakten med vänner och kring dina intressen. Intressen som du verkar brinna för!

Många unga skriver till oss med liknade problem med ilska. Så du är inte ensam om att kämpa med det här. Det finns också bra hjälp för det så problemen kan minska igen.

Problem med ilska kan hänga ihop med flera olika saker. En del tycker att de kan ha för mycket press i sitt liv och på sig själva. Den stressen kan hos vissa komma ut som ilska. Har du tänkt att du kan ha för hög press på dig själv eller från omgivningen?

En del tycker att de kan känna, förutom ilskan, att de egentligen känner sig ganska ledsna och nedstämda. Men det behöver inte vara så. Det är olika från person till person.

Ibland finns det också andra hemma i familjen som kan bli för arga och reagera explosivt. Då kan man ibland påverkas av det. Hur ser det ut hemma hos dig?

Jag tycker det är bra att du har pratat med dina föräldrar om det som händer omkring dig. Det betyder att ni säkert har kommit en bit på vägen i att försöka förstå mer om vad dina känslor kan hänga ihop med.

Men som du säger, även om man har mycket kloka föräldrar, så kan man behöva ta det ett steg vidare till professionell hjälp.

Du skriver att du har vänt dig till ungdomsmottagningen, och att UMO gav råd om kontakt med BUP.

Behandlare på BUP är vana att träffa barn och unga tillsammans och deras föräldrar. Då kommer man prata mer med både dig och dina föräldrar. Ibland kan bedömningen leda till att man får en diagnos. Något som du också frågade om du kan ha?

Du kan ta upp dina funderingar om en eventuell diagnos med den du kommer träffa. Då kommer behandlaren prata mer med dig om det. Efter bedömningen få man råd och vägledning kring hur man kan göra för att problemen ska bli mindre igen.

Jag skulle vilja föreslå att du kan säga till dina föräldrar att kontakta din BUP-mottagning för att boka en tid för ett bedömningssamtal.

Ta hand om dig!



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta