Kuratorn säger att jag kan vara särbegåvad

Jag vet inte vart jag ska vända mig så jag börjar med att fråga här. 

Som liten hade jag det extremt lätt för skolan, läste bättre än alla andra, var duktig i matte och hade intressen som fysik, psykologi, filosofi, musik, övriga konstformer och teknik. Jag märkte snabbt att det inte var så populärt att prata om fysik och tvinga mina 7 åriga kompisar att läsa illustrerad vetenskap när vi skulle leka med varan. Jag lärde mig hur man anpassar sig till gruppen men samtidigt kunna vara mig själv. Det här var lite smått frustrerande och jag hade en period under 3:an där jag försökte låtsas som att jag var dålig på matte så att jag kunde få jobba i den långsamma gruppen eftersom min kompis gick där. Det var inte lyckat. Jag tröttnade på att försöka anpassa mig då det inte gav mig något och i fyran var jag riktigt deprimerad. Jag grät varje kväll, gick starkt motvilligt till skolan och hade svårt att få kompisar. Jag var så ensam att mina föräldrar frågade om jag var mobbad i skolan (vilket jag inte var just då). jag tyckte alla andra var barnsliga och inte fattade något. Jag var väldigt frustrerad på lärare och undrade varför jag inte kunde få jobba ifred ist för i grupp och deras argument enligt mig var inte bra nog. Jag brukade komma på egna alternativa uppgifter som enligt min bedömning var minst lika bra men mycket roligare, gick inte igenom. 

Denna attityd mot skolan och lärare blev bara värre på högstadiet. Högstadietiden var full med provocerande och utmanande frågor till lärare, skolk och jag hade svårt att få riktiga kompisar. Jag kunde skolka för att sitta 2 timmar på biblioteket eftersom att böckerna där var mer intressanta (Jag vet, inte första stället man hittar en skolkare). Det var också här jag började överväga självmord, jag tog denna tanke väldigt seriös och planerade flera gånger om dagen i detalj om hur det skulle gå till. Jag hade panikattacker hela tiden, vilket också var en av anledningarna till att jag inte gick på lektionerna. Hade problem med några i klassen som snackade skit om mig hela tiden, och en av dem hade bilder på ngn naken brud och sa att det var jag. Därefter blev jag kallad hora av hela skolan. Jag brydde mig förvånansvärt lite, men det var jobbigt. Det fanns en person under denna tid som jag verkligen tyckte om. Jag var 15 och han 26, som man kan förvänta sig så blev det trubbel och vi tvingades gå skilda vägar. Jag var väldigt upprörd över detta, det var den första personen som jag verkligen litade helhjärtat på och som jag gillade att spendera tid med och jag skyllde på andra människors oförmåga till att vara öppna till okända och kontroversiella ting. 

Nu går jag gymnasiet, jag har haft svårt med vissa lärare, jag måste ibland gå ifrån lektioner och sociala sammanhang för att jag har panikattack. Jag har sömnproblem och kan sova så lite som 3 timmar vissa nätter. Händer att jag vaknar mitt i natten av en mild panikattack eller mardröm. Kuratorn säger att jag kan vara särbegåvad och att min attityd mot skola och min nedstämdhet är vanlig hos särbegåvade unga. 

Jag dricker inte ofta men när jag gör det blir det lätt väldigt mycket och mellan 2 - 3 dagar  i rad då min baksmälla får mig att vilja ha mer alkohol. Har kompisar som dricker och jag har av anledningen att jag är uttråkad kommit smått påverkad i skolan några få ggr. Min alkohol konsumtion ökar och jag oroar mig då vi har en familjehistoria av substans missbruk. 

Tankarna på självmord kommer ibland, men inget jag överväger överhuvudtaget längre. Är trött på sömnproblem, panikattacker och nedstämdhet. Jag vet inte vad jag ska göra, HJÄLP!

Vet inte vad jag ska göra

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det var sorgligt och gripande att läsa hur du på olika sätt kämpat i och med skolan. Ibland försökt anpassa dig och ibland med trotsigt uppror. Du skriver inget om en skola som försöker förstå dig som unik person och som kan anpassa undervisningen så att du blir stimulerad och nöjd. Dessutom blev du mobbad och kallad hora av hela skolan. Vad gjorde skolan och vad gjorde du? Berättade du eller litade du inte på att de kunde hjälpa dig?

Det låter bra att du nu pratar med kuratorn på skolan och att ni funderar på om du kan vara särbegåvad och hur det kan ha påverkat din skolgång. Och kanske mer än så -din självkänsla och tillit till andra. Jag antar att ni lätt kan ta reda på om du är särbegåvad. Det finns en hel del skrivit om särbegåvning och skolan och det är nog möjligt att du känner igen en hel del. Jag bifogar länkar.

Du skriver att du nu är trött på sömnproblem, panikattacker, oroande alkoholkonsumtion och nedstämdhet och undrar vad du ska göra. Jag tycker du ska försöka skaffa dig en bra samtalskontakt där du kan prata om dina upplevelser i skolan och hur det påverkat och fortfarande påverkar dig.

Kanske har du en bra kontakt med din skolkurator och hen kan hjälpa dig? Annars tycker jag du ska undersöka möjligheterna på BUP, vårdcentralen eller en Ungdomsmottagning.

Jag tror att du kommer att finna mycket större möjligheter att utvecklas och trivas när skolan är slut. Det ger helt nya möjligheter för dig. Lycka till!

Portal om särbegåvade barn.

Riksförbundet för särskild begåvning



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta