Hur ska jag kunna sluta att vara ständigt sorgsen?

Jag mår precis som symptomen för dystymi beskrivs. Nu ska jag inte självdiagnotisera mig såklart, men symptomen stämmer in på pricken. Jag känner mig totalt värdelös. Med mina vänner kan jag glömma allt och jag kan skratta och uppskatta närvaron. Men stunden jag inser att jag behöver åka hem och vara själv så blir det kaos för mig. Jag grips av ångest, sorg, nedstämdhet, tysthet och får panik. Tanken av att åka hem ger mig magont. Jag är 18 år och mina föräldrar är skilda sen 8 år tillbaka.

Och så länge jag minns har jag aldrig haft en bra relation till min mamma, hon har aldrig prioriterat mig på något plan, vi har endast bråkat och jag har alltid fått skäll för saker jag inte gjort. Jag känner mig nedtryckt av henne.

Min pappa har jag aldrig haft problem med, han är alltid snäll mot mig.

Det har hänt mycket i mitt förflutna bland annat mobbning, självmordsförsök, ätstörningar och trasiga relationer som jag inte kan släppa. Det känns som jag har ett mörkt moln över mig som ständigt påminner mig om allt jag gått och går igenom.

Jag har pratat med psykolog på både bupp och psykolog inom vården efter jag blev myndig. Men det känns inte som det hjälp eller kommer hjälpa mig.

Jag vet inte hur jag ska släppa allt som hänt och kunna kolla framåt. Allt känns hopplöst.

Jag har en pojkvän som inte förstår min "sorg" jag upplever och hur jag inte kan se framåt istället för att försöka göra framtiden bättre. Jag är rädd att det är vad som kommer förstöra vår relation.

Min fråga är: Vad ska jag göra? Hur ska jag sluta vara ständigt sorgen och kunna släppa mitt förflutna för att sen kunna bli lycklig?

Strävan efter lyckan

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker du beskriver väldigt bra hur tidigare händelser och upplevelser i ditt liv fortfarande på många sätt känns levande och aktuella för dig. Du skriver om allvarliga och viktiga saker. Självmordsförsök som i sig kan vara en traumatisk händelse. Mobbning som ofta ger bestående negativa effekter på självuppfattning och självkänsla. En mamma som du kanske inte känt dig förstådd och omhändertagen av.

Det är inte alltid så lätt att glömma och gå vidare. Men jag tänker att prata med någon om dessa händelser och relationer är också en chans att bearbeta dem igen - något du kanske inte riktigt kunde då när det hände?

Du skriver om en sorg och jag tror det är rätt ord. Ibland kan vi bara komma vidare genom att sörja ungefär på samma sätt som vi sörjer förluster vi gjort. Det är kanske det du gör. Men jag tror att du kanske sörjer lättare om du har någon som lyssnar. Men det bygger på att du igen vågar ta kontakt och söka hjälp fast du inte tyckt det hjälpt tidigare. Det skulle du kunna göra på en ungdomsmottagning.

Att sörja kan ta lite tid. Det är inget du kan göra snabbt på några samtal. Sorgen tar den tid den behöver.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta