Får ingen hjälp med adhd-utredning

Hej bup!

Jag har väldigt länge funderat på om jag har adhd.

När jag var liten var jag väldigt bråkig. I skolan var jag hur snäll som helst och tyckte det var jätteläskigt om någon vuxen sa till mig. Hemma var jag däremot extremt bråkig. Det gick inte en enda dag utan att vi skrek och bråkade hemma. Så här var det i flera år.

Mina föräldrar fick gå till psykologer för att veta hur de skulle hantera mig och bli bättre föräldrar. Dom sa att jag behövde mer uppmärksamhet men vad jag märkte så hjälpte inte det och tror inte mina föräldrar tyckte att det hjälpte heller. 

En gång gick jag och mina föräldrar till något möte (var inte så gammal så kommer inte i håg så bra) där sa dom att jag inte kunde ha adhd för jag var snäll i skolan.

Nu har jag dock fått höra att på tjejer kan det ofta märkas mer hemma när de är yngre.

Jag hade i högstadiet ganska bra betyg. Jag kämpade dock väääldigt mycket för dom. Om någon Anna tog en timme på sig att göra en uppgift så tog jag kanske två timmar.

Nu orkar jag dock inte lägga ner så mycket tid på skolarbetet längre så jag hamnar efter. Jag har svårt att koncentrera mig och mår så dåligt över att gå till skolan. 

Jag har läst på och jag stämmer in på mycket som diagnosen har. 

Problemet är bara att ingen vill hjälpa mig göra en utredning. Min mamma vill inte för hon sa att de sa när jag var liten att jag inte kan ha. Men då fick vi inte ens göra en utredning.

Jag har pratat med specielpedagogen men hon gjorde bara massa schema om hur jag skulle plugga. Det hjälpte mig ju inte alls med koncentrationen och jag kunde inte ens följa de där scheman!

Vad ska jag göra? Jag känner mig så förminskad av alla vuxna när jag ber om hjälp och vet inte om jag vågar be om mer hjälp.

Jag har funderat på att gå till en ungdomsmotagning men det känns bara som att de inte heller kommer ta mig seriöst eller hjälpa mig. 

Jag mår så dåligt när jag ska till skolan. Känner mig så misslyckad och får ångest av det. 

Vad ska jag göra? 

Om det har någon betydelse för svaret på frågan så går jag i 1:an på gymnasiet. 

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Det är inte svårt att förstå din besvikelse efter att du har gjort allt du kunde för att få hjälp med ditt problem, men inte fick det du hoppats på och kämpat för. Det är fullt förståeligt att du känner dig "förminskad" av att inte bli lyssnad på, även om jag inte tror att det handlar om det.

Men hur det än har varit, vilka bedömningar man än har gjort tidigare, har du rätt till att få svar på dina frågor.
Vad dina svårigheter i skolan beror på och vilken hjälp du behöver för att komma vidare i dina studier.

Du är inne i rätt spår när du funderar på att vända dig till ungdomsmottagningen. Jag tycker att samtal där kan ge dig mer förklaring kring dina problem, men också  bekräftelse på och uppmuntran till att du inte ska ge upp tills du får klarhet i vad dina svårigheter bottnar i.

Men det är också så att ADHD-utredning görs som regel inte på ungdomsmottagningarna - utan antingen på BUP (eller på vuxenpsykiatrin när det gäller vuxna) eller på vissa orter på barnläkarmottagningar.
Dessutom är det också ett faktum att föräldrarna måste vara delaktiga i en sådan utredning. Man måste nämligen inhämta en del information om hur utvecklingen har varit, vilka problem dök upp i vilken ålder och så vidare.

Du har alltså fortfarande ett antal steg att ta och jag vill så gärna att du tar dessa steg (trots din besvikelse av tidigare erfarenheter). Förutom att jag tycker att samtal på ungdomsmottagningen är en mycket bra idé, har jag några andra ett förslag.

Du kan gå tillbaka till den specialpedagog som du fått olika scheman av och säga som det är: det var bra men inte tillräcklig bra hjälp.
Fråga rakt av om hen kan tänka sig att stötta dig i din önskan att få göra en regelrätt ADHD- utredning.
Om svaret är nej, våga fråga vad hen föreslår du ska göra, vem du kan vända dig till. Kanske får du mer praktisk hjälp, till exempel att specialpedagogen talar med dina lärare och aktualiserar frågan om utredning.

Till din mamma kan du säga att du har skrivit till oss och fått veta att - även om man för många år sedan gjorde en bedömning, betyder det inte att man idag skulle komma fram till samma bedömning.
Vi på BUP brukar säga att en bedömning i barndomen är en "färskvara" och vissa svårigheter kan försvinna, medan andra kan dyka upp eller visa sig tydligare under utvecklingen.
Du kan säga till henne att det är jätteviktigt att du får all hjälp du behöver i skolan och om man kommer fram till en diagnos har du bättre möjligheter att klara av studierna. Jag tror att det också är mammas intresse.
Om du får henne med på detta kan ni ringa till BUP- mottagningen och säga vilka symtom du har och att ni misstänker att en utredning om de långvariga problemen är viktig att göra.

Om mamma ändå inte ställer upp på detta är det möjligt i din ålder att du själv ringer dit och säger att du vill komma och berätta om dina problem och vad man ska göra. Du har rätt till ett första samtal och diskutera hur du kan gå till väga i fortsättningen.

En gång till vill jag säga: ge inte upp!
Det är inte säkert att dina svårigheter bottnar i ADHD, men det är likväl möjligt att en ADHD- problematik upptäcks bara i tonåren, ibland även bara i vuxen ålder.

Du har rätt till att förstå dig själv och få svar på dina frågor. Du ska inte finna dig i den ångest oklarheterna orsakar för dig. Du har fått här några uppslag och hoppas du får hjälp på den ena eller andra vägen.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta