Oroar mig för bakterier

Hej BUP!

under två-tre månaders tid har jag mått illa av att trycka på en bussknapp. Under tiden började jag även må illa över dörrhandtag. NÖR jag menar med att må illa över menar jag att att tänka på hur mycket bakterier som finns i ett dörrhandtag och bussknapp får mig att börja skaka och gråta. Jag får eventuellt ett tryck över bröstet. Jag kan fortfarande andas. Rör jag så könns det som om en massa bakterier äter upp och smittar vidare på min hand. Detta ledde till att efter 1-2 månader fick det mig att tvätta händerna flera gånger om dagen. 

Kan börja med att säga jag var i polen. I polen är det ganska smutsigt land så där började jag känna mer ånger och ville inte röra saker som var utomhus. Det vill säga att så fort jag rörde något så tvättade jag händerna med två droppar sprit. Efter semestern tvättar jag mig både innan toalettbesök och efter. Jag tvättar mina Händer så mycket och blir arg när någon rör mig utan att de har tvättat händerna. Vill de ge mig High Five frågar jag om hen har tvättat händerna. Det ledde till att min familj blev arg på mig och tycker att jag överdriver. Men de gör inte en sån stor grej av det. Jag äcklas av en handduk, mobiler, skoldatorer, skolans sittplatser, skolans bestick eventuellt tallrikar och glas. Jag tvättar händerna både innan och efter jag ska röra något. Mina kompisar tycker att jag överdriver och rn nära kompis började håna mig. Jag blev såklart arg och ledsen och sa åt henne att det inte är så roligt eftersom det är inget jag har valt det. Jag förlorade henne som kompis. Grejen är att jag inte bryr mig så mycket eftersom att jag bryr mig mef om att ha rena händer. 

Mitt rum är inte jätte dammsugat men storstädar minst en gång i veckan. 

Det gäller inte bara att tvätta händerna och hålla mig rent utan två-tre månaders tid innan jag blev äcklad av bussknapp och dörrhandtag har jag varit en sån som fick panik om jag ex ska äta något och det är ojämt. Alltså om jag plockar lösgodis så måste jag ta två, fyra, sex, eller åtta godisbitar. Det får absolut inte vara ojämt. När jag kommer hem sorterar jag upp de i färgordning, rätt mellan rum och måste äta rätt. Vilket betyder att om jag äter två jordgubbsbollar måste jag äta minst en chokladknapp innan jag tar två till. 

För 1 år sen följde jag alltid mina rutiner När jag vaknade upp. Vakna, stänga alarm, gå till toan och tvätta ansiktet, gå på toa, borsta tänder, gå till sminkbord, sminka mig, fläta på höger sida, sen vänster, byt om, väck lillasystern, torka bordet, ät frukost, pch gå till skolan. Det var alltså för ett år sen. Nu tvättar jag händerna mellan varje sak jag ska göra och tar två droppar sprit. 

Jag tror att det beror på att min tidigare ätstörning. Innan jag drabbades av en ätstörning så kunde jag sova i samma lakan i ca 1-2mönader. Nu byter jag vart tredje dag. När jag drabbade av anorexi började jag äcklas av mig och ville vara fräsch. Det är nog vad jag tror det dör drabbades mig. 

Vad ska jag göra? Överdriver jag? Jag tycker att det påverkar mig otroligt men jag är åtminstonde ren. 

Hjälp mig

h

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Det var bra att du skrev till och fråga om detta. Du beskriver en lång rad kämpiga saker du måste göra hela tiden och hur det påverkar och styr ditt liv. Det finns nog många som kan känna igen sig i beskrivningen som handlar och en tvingande känsla att kontrollera olika saker som till exempel att spisen är avstängd eller att dörren är låst. Det du beskriver är nog lite mer.

Det verkar också som att du tänker att de bekymmer du beskriver kan hänga samman med att du också haft eller har en ätstörning som kan vara nog så jobbigt. Du undrar i ditt brev om du överdriver. Det tycker jag nog inte att du gör.

Är man så upptagen av olika saker som man känner, att man måste göra som du beskriver, då behöver man hjälp med det. Du beskriver också själv att du tycker att allt detta påverkar dig otroligt mycket. Det som är bra är att det finns hjälp för dig att få med dina bekymmer.

Du skriver inget om dina föräldrar och om de vet om hur du har det. Jag tycker att du skall börja med att försöka prata med dina föräldrar. Då kan ni sedan tillsammans söka hjälp på er närmaste BUP-mottagning. På BUP är det du beskriver inte något ovanligt. Där är man van vid att möta unga människor med sådana bekymmer som du beskriver. Så börja med att prata med dina föräldrar så kan ni sedan kontakta BUP.

Lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta