Kan jag bli frisk utan att säga till någon?

Hej!

Jag går i behandling på BUP för anorexia och depression. Jag blev diagnoserad som anorexia förra hösten så jag är inte underviktig osv och jag har varit deprimerad sedan 7:an och går första året nu på gymnasiet. Jag har kvar alla tankar. Jag snålar med maten, jag rör på mig så mycket som möjligt, jag springer i smyg och jag har börjat spy igen. Jag har tidigare haft bulimi och ortorexi. 

Grejen är den att hon jag träffar på BUP (som är "expert" på ätstörningar) fattar inte mig. Hon missuppfattar allt jag säger, hon blandar ihop mig med andra och det känns som att hon inte lyssnar när jag väl pratar. Jag gör vad som helst nu för att slippa henne. Jag försöker få alla att tro att jag är frisk bara för att slippa henne. Jag vet att det är dåligt för att jag vet att jag har allvarliga problem. Jag får panik efter varje gång jag ätit (därav att jag spyr). Jag vill så gärna gå ner i vikt. Alla i min omgivning är så smala och de äter typ inget till lunch heller. Jag har slutat äta lunch i skolan. Jag känner mig äcklig när jag äter och det känns som att när folk ser mig äta dömmer de mig och tycker att jag är äcklig. Att de tittar på mig och tänker "varför äter hon? Vet hon inte att hon behöver gå ner i vikt?" eller "Gud va äcklig hon är, hon kan inte äta så mycket. Hon är ju redan tjock". När jag senast på idrotten så trodde jag att jag skulle svimma. Mina ögon svartnade och jag kunde knappt gå.

Jag behöver hjälp, men hon jag pratar med förstår inte mig. Jag vill inte träffa henne mer, men det finns ingen annan. Jag vet inte vad jag ska göra. Min mamma sa till mig att jag inte får plugga i London (vill plugga där på universitetet) om jag inte blir frisk. Problemet är att för ca två veckor sedan hade jag typ ingen ångest kring min vikt, men nu blir det värre för varje dag. Jag får mer ångest och tänker mer på min vikt, vad jag kan göra för att gå ner i vikt osv. Det är typ det ända jag bryr mig om, att gå ner i vikt. Jag vet att det här inte är normalt så därför vill jag ha hjälp. Om jag skulle byta person på BUP hade jag behövt åka till en annan stad en den jag går till nu för hon är den ända på den mottagningen.

Jag vet inte vad jag ska göra. Kan jag bli frisk själv utan att säga till någon? Behöver jag säga till min kontakt på BUP eller ska jag bryta den? Just nu är vi påväg att bryta den/avsluta behandlingen kring min ätstörning och att jag ska börja träffa en psykolog bara kring med depression. Snälla kan jag få tips på vad jag ska göra! Min ångest äter upp mig inifrån, den tar kol på mig. Jag skär mig också, borde jag säga det också till min kontakt? Jag vågar typ inte eftersom att jag inte vill träffa henne mer och berättar jag behöver jag troligen fortsätta träffa henne, men också för att jag är rädd för att bli inlagd ingen.

Jag behöver verkligen tips! Jag vet inte vad jag ska göra. Ingen vet det här, ingen vet att jag mår skit, att jag skär mig, spyr osv. Kan ni hjälpa mig?

Me again

BUP svarar:

Hej!

Det är milt sagt beklagligt att du känner dig missförstådd av din behandlare på BUP. Ännu allvarligare är det att du tycker att hon inte lyssnar och till och med blandar ihop dig med andra. Det är en allvarlig kritik och det är inte ett dugg förvånande att du utifrån sådana förutsättningar har dina problem och svårigheter kvar. Man kan också förstå att du helst vill slippa en kontakt du känner är helt meninglös och inte leder till förbättring på något sätt. Låt oss nu tänka tillsammans!

Först måste jag säga att det du beskriver visar hur stora dina problem är även med anorexin. Du visar fortfarande alla typiska tecken på anorexin: fixering vid vik och mat, din ångest kring ditt utseende och dina överdrivna antaganden om vad andra tycker och tänker om ditt dig. Du verkar inte ha förstått att dessa tankar är dina egna som du lägger ut på andra. Därför tycker jag att du har helt rätt i att din behandling inte ha hjälpt och du måste få hjälp av någon annan och på annat sätt. Jag återkommer till detta.

Men du har inte bara anorexi utan en komplex problematik med depression och självskadebeteende. Ofta hänger dessa problem ihop, förekommer samtidigt och det är inte lätt att nysta upp alla trådar.

För att du ska få rätt hjälp behöver du byta behandlare och träffa någon du kan ha förtroende för. Därefter är det lika viktigt att du från början berättar om alla delar av ditt lidande. Alltså vad du tror att andra tänker om dig och hur det leder till att du blir fixerad vid maten det vill säga din anorexi. Att du dessutom skär dig, det vill säga att du har ett självskadebeteende. Att du därtill också är nedstämd, deprimerad och du behöver hjälp med det också. Alla tre delar måste din behandlare känna till för att kunna planera en behandling skräddarsydd för komplexiteten.

Du är uppenbarligen klok nog att inse att du i allra högsta grad måste få behandling. Det är också solklart att det ska vara en annan person än den du hittills ha träffat. Men du skriver att ni just nu är i färd med att du ska bli överförd till en psykolog för din depression. Det kan vara en öppning. Mitt förslag är att när du börjar träffa den nya psykologen är du öppen och ärlig med vad du har upplevt i din tidigare behandling. Inte minst för att det kan faktiskt vara en del i att du är nedstämd och deprimerad. Ditt självskadebeteende måste också upp på bordet. På så sätt kan ni planera vilken behandling du ska få.

Men du ska vara tydlig med att du inte kan fortsätta eller återgå till någon som du inte känner förtroende för. Det är en självklarhet. Jag vet inte om den nya psykologen kan erbjuda dig den behandling du för närvarande behöver. Eller om man kan planera så att du  kanske går hos olika behandlare som samordnar sina behandlingsmetoder. Du kommer att se det efter att ni har träffats och du har berättat om alla delar som jag ovan nämnde.

Till sist, jag vet inte om du kan få en allsidig behandling på den ort eller i stad där du gått i behandling. Men som du skriver, även om du kanske behöver byta till en annan mottagning på annan ort är det viktigast att du får behandlingen. Detta är det absolut överordnade målet så att du blir tillräckligt frisk att kunna förverkliga dina framtidsvisioner att plugga utomlands. Ge alltså inte upp!

Du kan läsa lite mer om vad man kan göra om man inte är nöjd med BUP i den bilaga jag bifogar här. Hoppas dina föräldrar eller någon av dem kan stötta dig tills du kommer i mål.



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta