Kompisarnas problem förvärrar mina

Hej,Jag har en fråga. Jag har haft anorexia och precis blivit "frisk" eller det var iallafall vad jag trodde. Jag bytte skola efter 7an och nu går jag i 8an. Jag trivs så extremt bra på min skola. Jag trivs med alla mina lärare,hela min klass och är vän med i princip alla i klassen. Min vän (som går i min klass) har också haft anorexia och blev friskskriven ungefär en månad innan mig. Vi har kommit varandra väldigt nära eftersom båda gått igenom samma sak och vi båda har ett självskadebeteende. Men vi har aldrig triggat varandra utan vi har blivit bättre med hjälp av varandra. Men nu har våra närmsta tjejkompisar som går i samma klass sagt att dom inte vill äta för att dom inte vill bli fula. Dom döljer det för sina föräldrar och lärare. Dom vill absolut inte prata med någon vuxen som kan hjälpa dom men dom pratar om det med mig och min kompis som också haft anorexia om det. Vi båda blir väldigt triggade av det men vi vill hjälpa dom. Vi tvingade dom att gå till ungdomsmottagningen men det var inte drop in tider denna veckan och dom vill inte boka tid vet inte varför dock. Så då tvingade vi dom att prata med skolsköterskan om det. Men det blev väldigt fel eftersom skolsköterskan bara sa "Ät ordentligt och om ni är kräsna får ni ta med er frukt till skolan" Ingen av dom visste vad dom vägde för att dom inte har tillgång till en våg hemma. Men skolsköterskan vägde dom båda och berättade vad dom vägde. Jag tycker det är väldigt fel av henne att berätta vad dom väger och säga att dom bara ska äta ordentligt för det är inte bara att äta om man har en ätstörning vilket jag tror dom har. Jag märker ju alla deras trix eftersom jag använt mig av samma trix när jag var sjuk. Det blir som att det är mitt och min kompis (hon som haft anorexia) ansvar att ha koll på dom. Att koll så att dom äter och att dom inte jämför sig med varandra och triggar varandra. Vi kan liksom  inte ens ha en normal konversation utan att vi kommer in på det. Min fråga är vad jag och min kompis (hon som haft anorexia) ska göra för att hjälpa dom och kunna fortsätta umgås med dom utan att bli triggade? Jag har märkt att jag redan börjat falla tillbaka lite i min ätstörning och jag vill inte hamna där igen för jag kommer inte överleva det en gång till. Och det värsta är att se att min kompis känner likadant och se hur hårt det tar på henne. Ingen vi pratat med tar oss på allvar utan tror att vi hittar på eller överdriver (vi har pratat med våran mentor,idrottslärare,skolkurator och skolsköterskan.) Och eftersom jag och min kompis redan gått igenom detta en gång så vet vi vilket helvete det är och vill bara att någon ska hjälpa oss. Jag klarar inte av att lyssna på deras prat om mat och vikt varje dag. Dessutom har mitt självskadebeteende blivit värre på grund av detta. Vad ska vi göra för att dom ska få hjälp utan att vi blir triggade?|<3

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Vet du, du beskriver mycket väl ett ganska typiskt men ändå ganska svårt problem. Du och din vän är riktigt omtänksamma och goda kompisar till en del andra tjejer som har liknande problem som ni tidigare hade men kommit - åtminstone i stora delar - över. Nu försöker ni göra allt som står i er makt för att hjälpa de andra. Ni har ju egen erfarenhet, ni vet hur farligt det är med anorexi och ni vet också att det finns hjälp att få. Men de lyssnar inte och det mår du i alla fall sämre av. Ditt självskadebeteende blivit värre på grund av den maktlöshet du känner att du/ni inte längre kan hjälpa dem.

Allt det är förståeligt. Vi brukar dock säga att kompisarnas välvilja och ansträngningar inte kan ersätta de vuxnas ansvar. Ni har gjort allt rätt, ni har pratat med en del vuxna i skolan men det som antagligen  krävs här är att de kompisar som mår dåligt själva tar tag i sina problem. Man kan inte vara språkrör i all oändlighet för andra, de har ju även sitt eget ansvar för sitt mående. Det är en svår insikt men det är verkligheten.

Man kommer till en gräns när man måste se klart att -om jag fortsätter så här hjälper jag inte någon och inte heller mig själv. Däremot är det viktigt att göra det jag kan, och i ditt fall just nu är det att söka igen hjälp. Den här gången uttalat för ditt självskadebeteende.

Du skriver fint om hur mycket glädje du nu har i livet. Toppen! Det är också mycket positivt att du har bekämpat din anorexi. Men självskadebeteendet finns kvar och det i sig är en allvarlig sak som du måste ta itu med.

Jag vet inte var du har fått hjälp med din anorexi. Om det var på BUP föreslår jag att du går tillbaka till samma mottagning och söker hjälp med fokus på självskadebeteende. Det är ju en annan problematik än anorexi även om de inte så sällan förekommer samtidigt.

Om du tidigare inte haft kontakt med BUP kan du göra det nu i alla fall. Alternativt kan du också vända dig till ungdomsmottagningen som också har stor erfarenhet av behandling av självskadebeteende. Där kan du även diskutera hur dina kompisars problem ställer till för dig.

Lägg märke till de bilagor jag bifogar här nedan. Där finns några flera tankar och tips om temat.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta