Visar aldrig känslor för andra

Jag har nu länge levt med sömnproblem, vilket har lett till hög frånvaro i skolan. Just nu har jag inte varit i skolan på över en vecka och jag börjar må väldigt dåligt. Igår kunde jag inte sova på grund av självmordstankar, även fast jag inte tycker dom är speciellt seriösa i mitt fall för jag är ganska säker att jag inte skulle kunna gå vidare med dom. 

Jag har gått ifrån att vara en toppelev med endast A och B som betyg och ingen frånvaro, nu är jag motsatsen. Jag har extremt hög frånvaro och mina betyg blir allt sämre. Varje gång jag är hemma ifrån skolan mår jag dåligt för jag vet att mina föräldrar och lärare blir besvikna. Nu har jag även blivit tillkallat till ett möte med skolan om "fortsatta heltidsstudier eller inte" vilket jag inte vet vad dom menar med exakt. Jag trivs verkligen på skolan och har alltid tyckt det är roligt att lära sig om naturfenomen (går Naturvetenskap) men ändå blir det extremt svårt för mig att ta mig till skolan. Jag har haft perioder där det gått ganska bra och endast haft nån dag frånvaro på några veckor. 

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för jag visar aldrig känslor för andra, jag pratar aldrig om hur jag mår och tycker inte om att göra det. Jag tror ingen skulle kunna tänka sig att jag mår dåligt psykiskt, eftersom jag brukar ofta utesluta mina känslor när jag är med andra människor. Jag skulle verkligen behöva lite vägledningen just nu. Jag skulle hemskt gärna vilja slippa pressen från skolan där dom kallar in mig till möte när jag är borta eftersom jag redan har hög frånvaro, men istället få stöd och att det är ok om jag inte kommer om jag inte känner mig bra nog för skolan. Jag antar det är något jag kan ta upp på mötet men det kommer blir väldigt svårt för mig eftersom då måste jag förklara hela min situation med vilket jag verkligen inte känner för.

Kalle

BUP svarar:

 Hej!

Du avslutar ditt brev med att säga att det kommer att bli för svårt för dig om du måste beskriva hela din situation för skolan. Vad menar du med hela din situation?

För oss beskriver du att du länge haft sömnproblem och att du från att ha varit en toppelev nu blivit motsatsen med hög skolfrånvaro. Skolan undrar nu om du ska fortsätta på heltid eller istället studera i ett långsammare tempo.

Skolans tanke med mötet och med detta förslag måste ändå ses som ett försök att hjälpa dig. Både skolan och dina föräldrar är säkert undrande och oroade över den förändring som inträffat.

Hur kommer det sig att det blivit så här? Är du utsatt för påfrestningar i ditt liv som gör att du inte orkar med skolan?  Är det något som är svårt hemma? Är det detta som du inte vill tala om med skolan?

Du brukar aldrig tala med andra om hur du mår, säger du. Men det är ändå detta jag vill råda dig till. De är svårt att för första gången tala med någon annan om sina svåra känslor. Men det är ändå det som kan skapa en förändring. Tillsammans med någon som man, fast man är rädd, tillräckligt mycket vågar lita på, kan man börja se svårigheterna på nya sätt. Man kan se att allt inte är ens eget fel och man kan hitta möjligheter till lösningar. Situationen kan kännas lättare än förut.

Nu vill du helst fly och slippa skolmötet. Och ett möte med många vuxna kan ju göra att man lätt känner sig utpekad och utsatt. Men att skolan skulle säga att det är okej att du kommer när du orkar är nog inte heller en bra lösning. Det blir svårt för dig att tillgodogöra dig undervisningen då. Och när man mår dåligt är det oftast bra att följa sina vardagliga rutiner. Man mår bättre av att ha en struktur över dagen. När man stannar hemma från skolan känner man sig  lätt mer ledsen, ensam och utanför och det kan göra det svårt att komma tillbaka till skolan igen.

Det bästa nu är ändå att du talar med någon om det du kallar hela din situation så att du kan få hjälp med att den förändras. Om det är för svårt att sitta på ett skolmöte med många vuxna, och det kan jag förstå, kan du kanske tala ensam med någon före mötet som sedan kan hjälpa dig under mötet. Kanske kan ett skolmöte också bestå av bara ett par personal från skolan tillsammans med dig och dina föräldrar.

Men för att komma tillrätta med det som är svårt måste du våga berätta för någon om hur det är. Du behöver inte säga allt men tillräckligt mycket för att man ska förstå.

Finns det någon i skolan, som mentor, någon särskild lärare, skolkurator, annan som du kan tala med?

Kan du tala med dina föräldrar? Det är ju viktigt att de förstår ur du mår så de kan ge dig stöd.

Själv kan du kontakta ungdomsmottagningen. Du kan också genom att gå in på BRIS hemsida och boka tid för telefonsamtal med kurator. Du kan då vara anonym om du föredrar det.

Gör det fast du inte tycker om att öppna dig för andra. Det kan komma att bli mycket bättre än det nu är!

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta