Vad mer kan jag göra?

Hej eller nåt

Jag funderar på att ta mitt liv. Jag skär mig redan varje dag, djupa och många sträck.

Jag har inga vänner och ingen att kunna vända mig till, ingen lyssnar. När jag försökt prata med min mamma viftar hon bara bort det. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag va deprimerad för ca 1-2 år sedan och är deprimerad igen. Under den tiden försökte jag att ta mitt liv men lyckades inte.

Jag har panik. Jag kan inte tänka längre. Jag mår bara skit och börjar gråta bara av tanken över att behöva gå till skolan. Det känns som att jag ska bryta ihop hela tiden, men kan inte, bara ibland kan jag gråta. Jag känner mig bara tom eller ledsen. Jag stör mig så sjukt mycket på mig själv, det känns som att jag förtjänar att må så här. 

Jag känner mig misslyckad, tjock, ful, ensam, hatad, äcklig, fånig, jobbig, bortskämd och bara allmänt som en hemsk person.

Jag går första året på Natur. Jag har panik över mitt mående och det känns inte som att jag någonsin kommer må bra. Jag kan inte tänka, kan inte ens va i skolan längre för att jag mår så dåligt. Det känns som att jag kommer bli underkänd i skolan och därmed inte få ett jobb. Jag har inget jobb och inga vänner så det känns som att jag inte har någon framtid. Allt känns bara meningslöst för allt går bara fel för mig hela tiden ändå.

Jag vill bara få slut på allt, sluta lida. Ingen lyssnar på mig. Jag vill hoppa ner från en bro, ner i det kalla vattnet och bara sjunka till vattnets botten, bli omsluten av kyla och drunkna. Jag vill bli omsluten av kyla, få känna något annat en psykisk smärta det är därför jag skär mig. Jag blir lugn av att se mitt blod rinna ur min kropp. Jag behöver hjälp och jag vet det. Jag vill bara få må bra, jag vill bara ha en vän, någon som bryr sig.

Jag har läst om att det finns något som heter ECT och undrar om jag borde göra den behandlingen/om jag får (alltså ifall det finns en åldersgräns) för att det känns som att det är det ända som kanske kan rädda mig. Vem skulle jag behöva prata med i sånna fall? Eller har ni ett annat tips? Jag tar redan en antidepressiv medicin, jag tar ångest medicin och jag tar sömnmedicin. Jag träffar en psykolog, men verken psykologen eller medicinen hjälper. Varje gång jag skär mig funderar jag på att ta mitt liv. Varje gång jag ser en bro vill jag hoppa. Varje gång en bil åker förbi mig vill jag springa ut så att jag blir påkörd. Varje gång jag åker bil vill jag hoppa ut ur bilen. Varje gång jag är vid ett fönster vill jag hoppa ut. 

Inget hjälper mig och jag vet inte vad jag ska göra, därför skriver jag. Jag vill ha hjälp, jag vill veta vad jag ska göra. Är ECT rimligt för mig? Vad kan jag annars göra? Snälla hjälp mig. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Funderar största delen av dygnet på att ta mitt liv, hur jag skulle ta mitt liv och hur folk skulle reagera. Jag är säkert uppe i fem olika sätt att ta livet av mig. Jag fattar inte hur det ska kunna bli bra för mig. Jag fattar inte hur det ska kunna lösa sig. Jag vill bara få frid och det känns som att det ända sättet för mig att må bra är genom att ta livet av mig. Jag vill bara veta vad mer jag kan göra. Vad mer kan jag göra än att ta min medicin och gå till en psykolog? 

Jag har panik, jag kan inte göra något rätt. Det går skit i skolan för att jag kan verken tänka eller fokusera. Det ända jag tänker på är att skada mig eller att ta mitt liv. Ärligt är det ett under att jag fortfarande lever eftersom att jag inte vill leva, men jag vill att jag vill liva/jag önskar att jag ville leva. Snälla hjälp mig, snälla. Det här är mitt sista hopp, vet inte vad mer jag kan göra

The broken one nr 02

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga till oss!

Du frågar vad du kan göra mer än att ta dina mediciner och gå till din psykolog. Det är är svårt att svara på då du inte skriver så mycket om vem du är och hur du lever och hur länge du känt så här. Frågan om ECT (Electroconvulsive Therapy) eller om det finns något mer hjälp för dig behöver du prata med dem om där du träffar psykologen och där de skriver ut medicin till dig.

Jag antar att du går på en BUP-mottagning någonstans. Har du pratat om allt det svåra du känner och tänker som du skriver om i ditt brev? Om du inte har berättat så detaljerat om dina symtom som du gör i ditt brev tycker jag att du behöver göra det. Kanske kan du visa psykologen ditt brev till oss? Du kan också prata med dem om att du undrar över om det finns flera insatser som du kan få. Jag vet inte hur länge du haft det som du beskriver mer än att du skriver att du var deprimerad för 1-2 år sedan.

Du har haft sexton år på dig att komma dit du är idag. Kanske behöver det ta lite tid för dig att gå i behandling och få hjälp också. Vi människor brukar inte förändras jättesnabbt. Berätta för din terapeut och för din doktor om hur du känner dig och försök att vara så uppriktig du kan. Då kommer du att så småningom att må lite bättre än du gör idag. För dig kanske det känns som att du aldrig kommer att må bättre än idag. Jag vet dock att man inte måste må sådär illa som du gör om man får hjälp och kämpar på i behandling och samtal. 

Lycka till och ge inte upp! Läs gärna de texter jag skickar med.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta