Vänta ut tiden tills jag blir 18?

Hej, jag är 17 år och fyller 18 till sommaren. Har varit nedstämd och olycklig nu i 4år, minns inte senast jag var lycklig. Jag har skärt mig själv en hel del, med start för 4 år sedan (mer regelbundet) men första gången var jag ca 10 år. Jag lider även av ätstörningar och har svält mig själv ett fåtal gånger samt tryckt fingrarna i halsen. Allting har påverkat många andra bitar som det sociala, idrotten, skolan mm jag lever i lögner med ett leende fast klistrat.

Jag hatar verkligen mig själv, hatar min kropp, personlighet och framför allt hur allting har blivit.  Har blivit nertryck för många gånger och har alltid fått höra hur dålig jag är, att jag aldrig kommer lyckas mm. har tidigare gått hos bup, dock bara en samtal tillsammans med mina föräldrar. Sedan har jag även gått hos en kurator på vårdcentralen men slutade då jag ej tyckte det gav något efter ett år. Vet inte riktigt nu vars jag ska vända mig?

Vill heller inte att mina föräldrar inte ska bli inblandade då det verkligen inte förstår sig på det här och straffar mig istället och mer står och skriker på mig än försöker hjälpa mig. Känns som jag därför bara väntar ut tiden tills jag blir 18år då  det inte har rätt att veta, men orkar verkligen inte längre. Vars, till vem ska jag vända Mill till för att söka hjälp?

Mumintroll

BUP svarar:

Hej Mumintroll!

Det låter som att du kämpat länge. Vad starkt av dig att orka! Och vad klokt av dig att skriva hit!

Att bara vänta ut tiden när man mår så dåligt som du beskriver brukar sällan göra att det hjälper eller vänder. Jag tror att det är viktigt att göra det du gör genom att skriva hit; söka hjälp. Det är, som du säkert vet, viktigt att prata med någon. Att kunna reda ut sina tankar och känslor, att kanske få verktyg för att kunna hantera dem när det känns som tuffast.

När jag läser ditt brev får jag två förslag i huvudet.

Det ena är att gå till ungdomsmottagningen. Där kan du få träffa en kurator eller psykolog, utan att dina föräldrar måste veta. De kan hjälpa dig direkt där, eller slussa dig vidare om det skulle behövas.

Det andra är att ta kontakt med BUP igen. Visserligen behöver föräldrarna (i de flesta fall) veta ATT du går till BUP. Men de behöver inte vara med på samtal eller veta i detalj vad du pratar om.
Mitt förslag är att du ringer din mottagning och pratar med dem, och sedan bestämmer dig för hur du vill göra (jag skickar med lite info om detta)

Hur du än väljer göra, så vänta inte!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta