Undrar om jag föddes i fel kropp

Hej, jag är en 15 år gammal biologisk kille. Jag har funderat nu i ca 2 år och undrar om jag föddes i en fel kropp. Det började med drömmar om smink och tjejkläder. Jag fick en njutning av det. Sedan började jag använda min mammas klädder och smink när ingen var hemma. Det kändes riktigt bra. Vid den tiden hade jag ingen aning om vad känslorna menade. Bara att jag gillade typiska tjej saker. Jag har aldrig gillat sport o har bara tjejkompisar. Jag har nyligen kommit ut till dem och de är mycket stödjande och jag är väldigt glad att få ha dem. De har hjälpt mig att testa olika saker som smink och klänningar och nagellack. Nu har jag börjat gå i affärer och för första gången vill jag faktiskt shoppa. Förra gången la de nagellack på mig. Jag log och kunde inte hålla ögonen ifrån dem. Jag avgudade dem helt. Jag har inte så stark könsdisfori. Men det existerar. Jag hatar inte könsorganen. Men jag har aldrig känt mig som att jag vill ha dem. Jag har aldrig gillat att onanera. Jag började göra det bara på grund av andras tryck. Och jag har kräkt de 3 gångerna jag gjort det. Det känns inte rätt när jag tittar på mig själv i spegeln. Jo jag är tacksam av mina muskler men det känns som att det finns något bättre. När jag testar tjejkläder o tittar i speglen så känns kroppen fel. Så igår berättade jag för föräldrarna om det. De reagerade inte bra. De tror inte alls på mig. De tycker att det är en period som jag går igenom. Och det får mig att börja ifrågasätta mig själv. De säger att jag aldrig har gett några tecken på att jag är transgender och jag är en person som förändras mycket av människor runt mig. Men jag visste inte ens vad det var. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill att någon ska berätta för mig att jag har rätt. För om jag vet att jag har rätt bryr mig inte riktigt vad de tycker. För dem har fått mig att ifrågasätta om jag bara är väldigt förvirrad.

Trans

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Ingen kan ta ifrån dig dina egna upplevelser av vem du är. Hur du upplever din könstillhörighet och hur du vill bli betraktad av andra . Sedan är det en annan sak att ibland är det inte alltid är så enkelt när man är annorlunda än det som förväntas.

Jag tycker du beskriver väldigt fint hur du långsamt mer och mer upplever dig som tjej. Jag tror inte dina föräldrar varit med på den resan för det är ju något som mest har hänt i ditt huvud. Jag tror inte de utifrån har någon kunskap hur du upplever dig själv om du inte själv berättar och det är tråkigt att de inte "tror på dig" när du väl gör det.  Men det låter inte som en ovanlig reaktion. Det du berättade var alldeles nytt för dem. De hade inte sett några tecken utifrån och kanske aldrig tänkt tanken att du inte upplever dig  som kille. Så jag tänker att du ska ge dem lite tid. Kan ni fortsätta prata med varandra är det bra.

Kanske du själv behöver någon att prata med om det du känner dig osäker på? Då kan du ta kontakt med en ungdomsmottagning där du bor. Där finns också en hel del du kan ge till dina föräldrar att läsa.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta