Varför andas jag ens?

Hej,

tiden är kort men långt för mig. Allt jag gör slutar med att jag tänker på det. Du förstår säkert inte vad jag pratar om men jag förklarar det nu. 

Jag har ett tryggthemiljö, jag har mat på bordet och tak över huvudet. Och ändå så är jag inte nöjd med mitt liv.

Från två-tre år bakåt jar jag fått anorexia som jag räddade mig själv. Jag kan säga att jag äter men jag tänker på samma Sätt när jag hade anorexia, det vill säga att jag tycker fortfarande att jag är tjock, jag mår dåligt över stt jag äter. Att jag helt enkelt önskar att jag hade anorexia igrn eftersom att jag var smalare än vad jag är nu. Under de åren har jag börjat tänka väldigt mycket och det slutade med att jag inte orkade leva mer. Jag misslyckades och jag ör fortfarande srg och ledsen över att jag tog ett andetag. Varför gjorde jag det för?! Jag skulle ha fått mina föräldrar mått så mycket bättre om jag inte existerade. Mina föräldrar har alltså bråkat väldigt mycket och jag har varit med de flesta bråken de bråkade. Jag försökte hjälpa till men istället kaosade jag till det. Hade jag knte funnits skulle det aldrig blivit så. Mamma och pappa behöcer inte mig. De behöcer mig för att jag ska ta handom disken, hålla det rent hemma. Tror jag.  (Jag lever ändå självständigt och har gjort det sen sexan. Jag jobbar för att kunna köpa saker och det är för att jag tycker synd om mina föräldrar om behöcer betala saker till mig när de jobbar. JSg jar känt så sen jag har fem år. När jag skulle börja skolan brukade jag gråta på kvällarna för att kag tyckte synd om mamma och pappa som jobbade hårt för att ha råd att köpa saker till mig. Mamma och pappa vet inte om det. )

För ca ett pr sen fick jag ett tryck över bröstet. Jag kan inte gråta. Jag är ledsen hela tiden men folk ser mig som den glada tjejen som mår bäst. Faktumet är under de tiden mina känslor frös till is tänkte jag lite. Varför vet jag inte hur jag mår? Och det största av allt. Jag vill inte att NÅGON ska må dåligt. Jag vill liksom ta deras mående till mig eftersom att de är värda så mycket böttre än mig. Kort fattat, jag vill helt enkelt vara offret, alltså jag vill bli våldtagen för att jag vill inte att npgon person som är värd så mycket bättre än vad de drabbades av. Jag borde bli offret istället för henne/honom. Det är tydligen fel att tänka? Är det konstigt?

Och nu är jag här. Här där tiden är snart ute. Jag skrattar mycket men under tiden jag skrattar formulerar det i mitt huvud ”10 december”. Jag ler väldigt mycket medan jag tänker hur jag ska avsluta. Jag pker buss till träningrn (tankarna från ätstörningen) så ser jag en stor lastbil med stora däckar så tänker jag hur kag ska springa och bli mosad. Världen kommer ha det sp mycket bättre än mig. 

Jag ler och skrattar väligt mycket men jag ler och skrattar inte på riktig. Jag är rädd. Rädd för att jag förstör för de andra. Rädd att det finns många personer i världen som mår faktiskt dåligt som inte förtjänar att må dåligt. 

Jag förstår inte varför jag gjorde så? Varför andades jag ens? Varför stod jag kvar i världen? Varför fick jag ens livet? Mamma säger att hon ser när sina barn mår dåligt. Hon ser inte på mig. Jag är så bra på att dölja. 

S

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Det är inte svårt att förstå hur svårt och jobbigt du har det, när man läser ditt brev. Du skriver att du skrattar och visar upp en fasad och att du är bra på att dölja så att ingen skall veta hur du egentligen mår.

Samtidigt skriver du till oss och berättar på ett sätt att man verkligen förstår hur svårt och jobbigt du har det. Och kanske är det så att du i någon mening önskar berätta om hur du känner dig och därmed få hjälp.

Det verkar inte som att du tror att det finns någon hjälp för dig. Jag vet att man inte måste känna och tänka som du gör och jag vet att det finns hjälp att få. Då behöver man dock berätta för någon om hur det känns inuti.

Du kan också undersöka en chatt som Mind har. Där kan man chatta med erfarna människor om tankar om självmord. Jag tycker också att du skall kontakta BUP för att få hjälp med hur du känner dig. Jag tycker att du skall visa dina föräldrar detta ditt brev till oss så kan ni tillsammans kontakta BUP.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta