Känns som något är fel med mig

Hej. Kortfattat känns det som ngt är fel med mig. Jag vet inte vad men det känns som jag är annorlunda. Till att börja med har jag typ haft problem med mat i 4 år nu(?) spytt svält tränat allt sånt i olika perioder gått upp i vikt å ner i vikt  Gått ned 7 kg på typ 5 mån. Innan alla visste var det enklare. Då kunde jag skippa måltider, spy utan ngn tänkte på det. Men när mina vänner började märka så vart det svårare. När se sen sa till lärare som också börjat märka vart det än u svårare. Började gå till kuratorn förra våren. Vart bättre men gick upp i vikt så slutade gå dit för å kunna börja om igen. Förra hösten kraschade jag typ. Vart för mkt med alla prov å sånt å prestationsångest(måste ha a i allt enligt mig själv) och alla försökte få mig ta det lugnt å ville hjälpa mig. Jag ljög å började bli aggresiv mot mins vänner osv. Efter jag försökte ta mitt liv fick alla veta om ja allt. Började gå till bup men började ljuga då jag ville gå ner i vikt å var som två sidor av mig. Den ätstörda vann.

Iallafall började jag om på riktigt nu när skolan började men blivit ännu svårare nu... Vet inte hur många gånger iår jag bråkat m mina kompisar pga de vill försöka hjälpa mig men jag ljuger för dem.

Jag känner att allt börjar spåra ur som förra hösten. Bortsett från nu då alla håller jäkligt koll på mig å alla typ säg hela tiden att om de kan göra ngt för å få mig må bättre måste jag säga till osv. Speciellt efter typ varenda prov vi haft senast så är det som lärarn inte bryr sig ett dugg vad jag skriv utan de vill typ bara jag ska sluta stressa å pressa mig själv!

Börjat gå nu några dagar ibland mellan ajag ät å inte. Börjat kunna sluta hetsäta. Blir inte hungrig men måste tänka på att typ om vi har idrott under dagen, iaf dricka ett glas juice eller så till frukost så jag inte ska svimma på idtotten(lyckats att inte svimma hittills men känn mig jäkligt yr å dåsig ibland men bara jag sätt mig ned då ett tag så brukar det bli bättre. Bortsett från mina kompisar som ser å då tvingar i mig lunch. Men blir så överlycklig när jag kan skippa måltider.

Grejen är att det känns som jag är annorlunda. Har jättesvårt att förstå andra människor. Börjat lära mig nu hur man kan starta konversationer samt att man måste variera det man pratar om för annars kan den man prata med bli less å tycka man är tråkig. On ngn är ledsen vet jag inte vad jag ska säga eller göra. Lärt mig senaste året tack vara jag är i ett travstall där mkt människor kommer att prata med nya människor å säga mer än bara mmm... Aaa.. Typ... Mm. 

Om ngn säger vi ska göra ngt å sen blir det inte blir hela min dag förstörd. Jag måste typ veta dagen innan allt som ska ske nästa dag vilka tider å exakthet. Minns när vi skulle bort 3 dagar i somras. Jag var tvungen att veta exakt vad vi skulle göra vilka tider för att inte få panik. Och vart de tinte som de sagt vart jag arg ledsen fick panik...

Jag kan lära mig saker fort. Kan sitta 10 min å lärt mig 40 glosor till morgondagen å jag kommer ihåg vart på sidan det stod veckor efter. (fakta osv likdant typ till so, minns å skriv typ av från hur det stod via ngn. Bild i huvudet.) 

Men jag har svårt för å förstå samhang  Eller vad som kan ligga bakom just det. Och går jag ut en promenad kan jag komma tbx å inte veta ngt om vilka hus jag passerat, blått eller rött. Men om jag tänk på det kmr jag ihåg exakt 33 blå å 2 vita å 3 röda å vart alla stod. 

Vet int

BUP svarar:

Hej!

Du berättar om flera svårigheter du har och har haft, som problem med att äta och med att hantera stress.

Du säger att grejen också är att det känns som du är annorlunda. Du har svårt förstå sammanhang och samspel med andra säger du och du behöver förbereda dig på vad som ska hända. Om din fråga är om din känsla av att vara annorlunda kan beskrivas i en diagnos, så är det inte något som är möjligt att svara på så här per brev. Man måste veta mer om dig för att kunna förstå dina svårigheter.

Jag tycker därför att du ska vända dig till någon att tala med. Det låter som om du ändå fick hjälp av att tala med den kurator du hade kontakt med. Men att du slutade gå dit för att kunna fortsätta att äta mindre.

 Det var kanske synd att du slutade där. Det kan vara mycket värdefullt att ha någon att bolla sina tankar med och ställa sina frågor till. Det kan hjälpa en när man försöker hitta vem man själv är och vad man behöver för att må bra. Och jag ser i ditt brev att det är mycket du undrar över om dig själv. Att undra och ställa frågor är något bra.

Kan du ta kontakt med kuratorn igen? Och försöka att så mycket som möjligt inte ljuga? För det är när man vågar säga hur det är som man faktiskt får bäst hjälp. Om det inte känns möjligt att gå tillbaka till kuratorn kan du vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun.

Försök!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta