Jag är ensam

Hej!

Jag är en tjej som är 14 år. Jag hatar skolan, mitt liv och mig själv. Jag mår dåligt för det är nånting som saknas. Jag saknar någon att prata med, någon som jag kan kalla för en ”vän” . Jag är rädd att vara ensam. Jag klarar inte av att varje dag gå till skolan och inte ha någon vän. Att veta hur det kommer bli i skolan gör mig så rädd. Jag är alltid ensam. På rasterna sitter jag själv på en bänk och stirrar ner på min mobil. Jag vill inte ha det så här. På lunchen sitter jag själv och jag kan aldrig äta mig mätt. Jag vill bara skynda mig ut ur matsalen eftersom det är så pinsamt när jag sitter själv medans alla har någon att sitta med. Det är också pinsamt när alla ser mig vara ensam.

Ingen på hela skolan pratar med mig och ingen i min klass pratar med mig. Det känns bara så konstigt att jag inte pratar med min egna klass. Jag känner mig inte delaktigt i klassen, det känns inte som att jag riktigt är med i klassen. 

Det blir hemskt på skolutflykt och andra aktiviteter då alla har roligt förutom jag. Min klass har en klasskassa för att samla in pengar till att resa i åk 9. Alla pratar med varandra om vad de ska göra för att samla in pengar. Vissa ska baka och sälja. Andra ska göra ett disco till de mindre. De hjälps åt men jag som är ensam, vad ska jag göra? Ingen pratar med mig om det och ingen bjuder in mig. Det är det här som gör mig så ledsen. Jag känner mig utanför i min klass.

Folk ser mig som en ensam, deprimerad, blyg, tyst, konstig och osocial människa. Jag är inte tillräckligt bra. Alla hatar mig. 

Jobbigast är när vi ska jobba i grupp eller i par. Det är aldrig någon som frivilligt frågar mig. Ibland skäms jag att fråga de om jag får vara med men jag måste. De säger ja men det syns att de inte vill det. Det måste vara så jobbigt att ha mig i närheten. Jag hatar mig själv mer och mer. Det känns som att alla andra är i en värld som jag inte tillhör. 

Jag är trött på att känna den här känslan. Att känna sig ensam och lämnad. Att känna att ingen behöver en.

Att inte ha någon vän i skolan är ett stort problem för mig. På utvecklingsamtalet så pratade min mentor bara om min ensamhet. Jag fick knappt veta mina betyg utan allt handlade om att jag alltid var ensam. Min mentor tyckte att det inte såg bra ut att jag alltid var ensam. Lärarna pratar om det och de försöker hitta en lösningen åt det men jag känner mig som ett besvär. Jag vill inte att de ska prata om mitt problem, jag skäms. Det finns inte någon lösning till det för sanningen är att det är mig det är fel på.

Det känns inte längre som att någonting går bra för mig. Jag är inte tillräckligt bra. Jag är en dålig människa. Jag har heller aldrig gjort mina föräldrar stolt över mig. Jag skapar bara oro och besvikelse för de. 

Jag tror inte någons föräldrar skulle vara glada om deras barn säger knappt någonting och inte har någon vän. 

Allting gör mig så ledsen och rädd för att leva. Jag gråter varje dag. 

Ingenting känns bra. Jag är 14 år men det känns som att jag inte har skapat några bra minnen med någon. Jag är rädd att det ska vara försent att utveckla mig själv. Jag vågar inte prata med folk eller titta in i deras ögon. Jag känner mig obekväm bland folk och har svårt att prata då jag blir nervös. Jag tror att det beror på att jag inte har någon vän och det gör mig så himla osäker i mig själv. Det får mig att känna att ingen bryr sig om vad jag säger.

Allt jag vill är bara att känna mig lycklig och älskad. Jag vill bara ha en person som jag kan prata med i skolan och som gör skolan roligare. Bara en endaste person kan ändra hela mitt liv och göra mig glad. Jag vill bli mer social och umgås mer. Jag vill bli en bättre människa

Ensam tjej

BUP svarar:

Hej Ensamma tjej!

Tack för ditt fina brev. Det gör ont att läsa hur mycket ensamhet och uppgivenhet du förmedlar - det är också tydligt vad du egentligen önskar dig.

När man inte får hjälp blir det ofta så att problemen hopar sig och bygger på varandra. Till sist ser man bara ett berg av svårigheter och missar det som är bra. För i brevet ser jag att du har mycket goda egenskaper, till exempel att du kan formulera dig så bra och din starka längtan efter närhet och vänskap.
Säkert finns mycket mer, men jag skulle tro att du inte ser dina egna tillgångar utan bara ”berget”. Och för att få det bättre behöver du själv se att du har goda tillgångar och inte skämmas över svårigheter.
Svårigheter i någon form har alla.

Främst tänker jag att du behöver ta itu med din känsla av att vara annorlunda och en belastning för andra. Du vill inte belasta dina föräldrar, men de är jätteviktiga eftersom du fortfarande är så beroende av dem. Deras oro är befogad och ett sundhetstecken  hos  omsorgsfulla föräldrar. De kommer bli mycket gladare av att kunna hjälpa dig än att bli maktlösa för att du inte säger något.

Om det blir för svårt att prata med dem så visa ditt brev till oss.

Ett annat sätt att förbereda sig inför jobbiga samtal kan vara att chatta eller samtala anonymt på till exempel Tjejzonen, BRIS eller jourhavande kompis.

Du behöver en professionell person som du kan känna förtroende för. Men för att komma till oss på BUP så behöver du stöd och dina föräldrar är de som  ligger närmast till hands.

Om inte dina föräldrar kan hjälpa dig så har mentorn uppmärksammat dina svårigheter och prioriterar dem framför skolprestationerna.
Hur reagerade dina föräldrar på det samtalet?
Din skolkurator är också en person vars huvuduppgift är att hjälpa eleverna till det som behövs.

Du behöver stöd att inte skämmas över dina svårigheter och för att du ska kunna ta emot hjälp. Risken är att du annars fastnar här och fortsätter i din isolering.

I mitt arbete har jag mött många som har liknande svårigheter som du och jag vet att det inte handlar om att du har dåliga egenskaper utan det finns annat som du behöver få fatt i. Du behöver också veta det själv.
Men det tar tid att bygga ett förtroende. Att bli nervös inför att prata är nog den vanligaste inledningen på en kontakt med oss på BUP - inget konstigt med det utan snarare förväntat.

Vänta inte med att söka stöd. Du har mycket fint i dig och du har alla skäl i världen att söka hjälp ut ur din isolering.

Varmt välkommen till BUP!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta