Är taskig mot andra

Hej, jag är 17 år och är rädd att det är något ”fel” med mig. Ibland har jag perioder där jag känner mig tvungen att såra folk med flit. I kärleksrelationer ”tvingar” jag ofta den andra att göra slut genom att jag är riktigt taskig under en lägre period av ingen anledning. Jag vet precis vad jag ska säga för att den andra ska bli så ledsen som möjligt. Det var som värst för något år sedan då jag ”skämtsamt” bröt ned en person jag var i ett kärleksförhållande med varje dag så att den började gråta. Jag kunde också slå den, men alltid på ett sätt så att det typ var ”på skämt.” Jag ville göra den illa, men samtidigt ville jag gömma det bakom ”detta är bara på skoj oroa dig inte”. Jag vet inte varför jag gjorde detta. Det känns som att det händer ”utanför min kontroll” och jag bara flyter med. Det är som att jag gillar att få andra att må dåligt och känna sig sämre än mig. Jag blir nästan alltid sur och taskig när mina vänner mår dåligt och tycker att de är löjliga etc, vilket är konstigt då jag själv är deprimerad. Jag kan även förtränga saker jag sagt och gjort till folk och sedan när någon påminner mig så hamnar jag i någon slags spiral där jag bara tror att jag är en psykopat eller nåt. Vad betyder detta? När jag är under the influence av något (typ alkohol) så är jag alltid rädd att jag ska gå över styr och verkligen göra illa någon. Kan inte hantera känslor öht oftast, ex. började en kompis till mig gråta p.g.a en fruktansvärd grej och jag bara sa ”jag pallar inte detta” och gick därifrån helt obrydd. Jag hatar känslor i allmänhet och hatar när folk är känsliga och svaga. När jag träffar en sån människa så blir jag ännu mer ”tvingad” att vara taskig osv för det är så enkelt liksom. Detta låter galet, jag fattar det själv när jag skriver det. Behöver hjälp med detta. Har en kontakt på bup redan, men vågar inte prata om detta. Vad ska man säga liksom? ”Jo jag är typ sociopat som gillar att göra folk ledsna :-)” Det går ju inte. Jag är numera vän med de flesta jag sårat osv för det är så stor skillnad på hur jag betedde mig mot dem då och hur jag är nu. En av dem är typ helt traumatiserad av mig, men vi är vänner nu för det är som att jag är en helt annan person. Grejen är att jag trodde att det bara var en fuckad period i mitt liv, men det hände nyligen igen så jag fattar ingenting. 

)-:

BUP svarar:

Hej!

Du skriver mycket klokt reflekterande om ditt problem. Det är att du är destruktiv i dina relationer; du förstör antagligen lika mycket för dig själv som för de andra som du sårar.

Ja, det är ett problem, onekligen. Eller kanske har varit för du skriver också att du numera är vän med dem som du tidigare sårat och du har blivit "en annan person". Du har kommit så långt att du började tro att det var bara var en "fuckad period" i ditt liv men nu fick du någon typ av "återfall" och det skrämmer dig. Vet du, jag tycker att det är på sätt och vis att det gör det. För det finns här antagligen en del frågor sm du behöver närmare undersöka och förstå. Men det förutsätter att du samlar mod och tar upp allt detta hos din psykolog.

Du tvekar för att du inte vet hur du skulle kunna prata om detta. Jag föreslår att du gör det precis så som du gör i ditt mejl. Det är oerhört viktigt, för annars går du med en massa föreställningar om att du är "sociopat" eller galen. Fast du själv ger några ledtrådar till vad som kan ligga bakom ditt beteende. Klargörandet kring detta är viktigt för att du inte misstolkar dig själv och samtidigt också slipper "återfall" i ditt skadliga beteende.

En ledtråd du ger är att du på något sätt gillar att se att andra mår sämre än du. Det innebär i första hand att du inte mår bra. Därav kan följa att om du mår bra behöver du inte heller se att andra lider. Om du alltså blir fri från din depression eller allmänt trivs bättre i ditt liv behöver du inte längre "jämföra" ditt lidande med andras. I denna mening kan du har rätt i att det var en period i ditt liv och när du började må bättre minskade eller försvann ditt destruktiva beteende mot andra. Nyckeln ligger alltså i ditt eget mående.

Jag vill betona vikten av att du inte missar chansen att klara ut det här hos din psykolog. Om du tycker att det svårt att sammanfatta allt i ord i samtal ger jag dig ett tis: läs upp ditt mejl för psykogen rakt upp och ner. Eller visa bara det för honom/henne så att hen kan läsa det själv. Säg bara att det är för svårt att berätta om den här komplicerade saken och därför gör du så.  Jag är övertygad om att det får dig att komma över den tröskel som hittills hindrat dig i allvarligt börja jobba med problemet. Om du så vill kan du också visa även mitt svar till dig.

Tänk på att du nu har chansen att komma till rätta med ett problematiskt beteende och att förstå dig själv som person. Du kommer inte att ångra att du var modig nog att göra detta och komma vidare med sunda relationer i framtiden.



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta